Profetians ande. – Nr 1

TAM1897 D 2.2Predikan hållen tisdag förmiddag den 9 februari 1897 Tryckt i General Conference Daily Bulletin, 12 februari 1897, vol. 1, nr 1, s. 2–6.

TAM1897 D 2.3JAG ANTA att det inte finns någon i detta rum som inte anser sig verkligen tro på profetians ande; det vill säga att profetians ande tillhör församlingen – detta budskap, så som den uppenbaras genom syster White – och att man tror på dessa saker, åtminstone bekänner sig tro på dem, i den mån det gäller tanken och de skriftställen som bevisar att sådana saker är en del av detta verk. Men det är inte där problemet ligger, för vi befinner oss i svårigheter just nu. Om vi inte är medvetna om det, är vi i en mycket värre situation än om vi vore i svårigheter och visste om det. Och mer än så: Guds sak, liksom ni och jag, befinner sig i sådana svårigheter att vi dag för dag riskerar att dra på oss Guds vrede eftersom vi befinner oss där vi befinner oss. Herren säger detta till oss mer än en gång, och han berättar hur vi hamnade där, och han visar oss hur vi ska ta oss ur det. Och det enda jag kan säga er här är att studera profetians ande och hämta det ni behöver därifrån.

TAM1897 D 2.4Det är bara ett av de uttalanden som görs. Eftersom jag känner till dessa uttalanden och har känt till dem en tid, skulle jag gärna ha stannat hemma och fortsatt arbetet där, eftersom det finns så mycket att göra och så många som är inblandade. Gud kräver många förändringar bland de män som har bildat kommittéer, styrelser, råd osv., och just dessa män som ingår i dessa kommittéer, styrelser och råd är de som är samlade här och på vilka det kommer att åligga att genomföra förändringarna. Hur ska nu dessa män genomföra de förändringar som de själva är inblandade i, om inte de själva först förändras? Det enda sättet att åstadkomma förändringen är att få männen att förändras. Alla som gör detta kommer Gud att verka genom, och alla som inte gör det – vad kommer att hända med dem? Det är därför jag säger att vi befinner oss i svårigheter i dag. När Herren berättar för oss vilka svårigheter vi befinner oss i, berättar han också hur vi hamnade där och hur vi ska ta oss ur dem. Allt beror på att vi bortser från Vittnesbörden. När vi hamnar i svårigheter genom att bortse från Vittnesbörden, och Vittnesbörden visar oss exakt hur vi ska ta oss ur dessa svårigheter, och vi följer det vittnesbörd som leder oss ut, då står vi rätt i förhållande till Vittnesbörden.

TAM1897 D 2.5Jag har inget att lägga över på er, för jag är i samma situation som ni andra. Herren säger att saken är i knipa, och jag är en del av saken; jag hör hemma där, mitt liv är förknippat med den, och detsamma gäller er; den betyder allt för oss. När saken är i svårigheter, är ni och jag i svårigheter. Det kan hända att ni personligen inte hade någon direkt koppling till de händelser som förde saken in i svårigheter; ändå är vi, eftersom vi är en del av saken och saken i sig är vårt liv, i svårigheter likafullt, eftersom saken är det. Men Gud säger oss vad vi ska göra för att ta oss ur det.

TAM1897 D 2.6Jag vill inte ge er människors råd, utan Herrens. Det kan hända att vi får se människors namn, och i så fall ska jag inte undvika det. Om ett namn skulle utelämnas och inte läsas upp, och vi vet vem det är, innebär det inte att en attack riktas mot den brodern. Anta att jag begår ett fel, och Herren påpekar det för mig i ett vittnesbörd. När det vittnesbördet når mig vänder jag ryggen åt felet, och ni kan använda det hur mycket ni vill, och det kommer inte att vara riktat mot mig; ty jag är inte delaktig i det om jag har vänt mig bort från det genom att erkänna det och agera därefter.

TAM1897 D 3.1I själva verket är det en fråga om någon verkligen i sitt innersta hjärta finner en tro på Vittnesbörden förrän han har fått ett, två eller tre, och han har accepterat dem alla, och då kommer han att vara ganska övertygad om att han tror på Vittnesbörden, och inte förrän han har haft en sådan erfarenhet. Jag ska börja och sluta med Ordet. Här är något som talar om för oss vad vi ska göra när vi kommer till sådana ställen som detta: ”Om Herren är mitt ibland era råd, och ser er ordning och kärlek och vördnad, och er bävan inför hans ord, då är ni redo att utföra hans verk osjälviskt.”

TAM1897 D 3.2Här är vi samlade till rådslag. Även om vi har olika karaktärer, är vi ett om vi formas av samma Kristi ande. Då kan församlingen resa sig lika klar som solen vid middagstid och dra ut lika fruktansvärd som en armé med baner.

TAM1897 D 3.3Gud har utestängts från sitt verk, från ledningen av sitt verk i allmänhet, i arbetet ute i staterna, i råd, i styrelser, i församlingar osv. Vi har haft falska gudar, eftersom folket har satt människor – och människor har låtit sig placeras – mellan Gud och verket. Gud kommer ändå att verka för sin sak, och om ni inte går ur vägen för honom och låter honom verka på sitt eget sätt, kommer Guds vrede att drabba dem som står i vägen. Människor håller sig kvar, och låter sig hållas kvar, på platser som de borde ha lämnat för länge sedan. Om vi går ur vägen för honom och låter honom verka, kommer han att verka med en mild hand. Vi vill inte ha en piska av rep. Det är bättre att vi blir lite överraskade nu än att bli mycket överraskade efter ett tag; och att bli tillrättavisade i kärlek än att fortsätta utan att veta dessa saker och tvingas fly från templet som de gjorde den dagen, eller att bli helt överraskade när vi inte kan göra något åt det.

TAM1897 D 3.4Så om Herren är mitt ibland era råd, och ser er kärlek och er vördnad, och er bävan inför hans ord, då är ni redo att utföra hans verk; och han kommer inte att vara delaktig i några orättfärdiga transaktioner.

TAM1897 D 3.5Återigen läser jag: ”Människans sätt är att planera och smida ränker. Gud inplanterar en princip.” Och där Gud har inplanterat en princip är vårt liv och våra handlingar tillsammans helt enkelt ett uttryck för den principen. Och om Guds princip inte finns där, då finns djävulens princip där. ”Omständigheter kan inte åstadkomma reformer. Kristendomen förespråkar en förnyelse i hjärtat. Det som Kristus verkar inuti kommer att förverkligas under ledning av ett omvänt intellekt. Planen att börja på utsidan och försöka arbeta inåt har alltid misslyckats och kommer alltid att misslyckas.”

TAM1897 D 3.6Jag kan inte tillämpa ett vittnesbörd på någon annan än mig själv, för det måste tillämpas i hjärtat och verka inifrån. Gud kommer då att tillämpa det vart jag än går. Och det är likadant för oss alla när det gäller det vittnesbörd som kommer till någon, vid vilket möte, råd eller Generalkonferensmöte det än må vara. Ordföranden kan inte över hela verksamhetsområdet tillämpa ett vittnesbörd som givits till honom. Han måste ta emot det i sin själ och överlämna sig åt det med kropp, själ och ande; och då kommer Jesus Kristus att tillämpa vittnesbördet överallt där han, ordföranden, går. Det är något levande i honom, och om han sedan går vidare tillämpas det vittnesbördet av Herren var han än befinner sig. Men människor har försökt tillämpa Vittnesbörden på andra utan att själva ha gjort vittnesbördet till något levande i sig själva. Det har försökts om och om igen, och det är där problemet ligger. Om vittnesbördet inte tas emot av honom med kropp, själ och ande, så att den princip som finns i det blir en levande kraft i honom, spelar det ingen roll hur mycket han än läser det vittnesbördet och tillämpar det på andra människor; hans eget inflytande kommer att motverka det vittnesbörd som han tillämpar. För om det inte levs ut i hans liv och i allt han säger och gör, förstörs det av hans handlingar. Och det är just detta som har lett till de förhållanden som råder i dag. ”Guds sätt är att ge människan något hon inte har.” Vi ska ta emot det vi inte har, det som Gud ger oss, och det kommer att göra oss till en kraft i Herren. 2 Korintierbrevet 2:14: ”Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!” När den principen finns där, talar Gud var vi än går; han talar. Han gör kunskapen om sig själv känd genom oss överallt. Det kan vara en affärstransaktion; det spelar ingen roll. Allt vi gör kommer att påminna dem om Gud efter att vi har gått, så han gör doften av sin kunskap känd genom oss överallt.

TAM1897 D 3.7”Guds sätt är att göra människan till något som hon inte är”; att göra mig till något som jag inte är. När jag då får ett vittnesbörd som säger mig att jag inte är rätt, är det vittnesbördet till för att göra mig till det jag inte är – att göra mig rätt. Jag kan inte stå kvar där jag är och tillämpa det; men när jag tillämpar det, ska jag bli det jag inte var, och överallt där jag går kan Gud uppenbara sig.

TAM1897 D 3.8”Människans sätt är att skaffa sig en bekväm plats och hänge sig åt begär och självisk ambition. Guds sätt är att verka i kraft. Han ger nåden om den sjuke inser att han behöver den. Människan nöjer sig alltför ofta med att behandla sig själv enligt kvacksalveriets metoder och sedan rättfärdiga sitt sätt att arbeta som rätt.” Guds sätt är annorlunda. Vi är alla sjuka människor, och om vi kunde inse det skulle Gud ge det nödvändiga botemedlet. Människan föredrar kvacksalveri och anser att hennes sätt att arbeta är rätt; men Gud har för avsikt att rena själen. Johannes 7:38: ”Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.” Detta är Guds rike inom honom. ”Dag för dag visar människorna om Guds rike finns inom dem. Om Kristus härskar i deras hjärtan vinner de principfasthet, kraft och förmåga att stå som trogna vaktposter, sanna reformatorer; ty det kan inte bli någon reformation om det inte finns ett fullständigt samarbete med Jesus Kristus. Genom Kristi nåd skall människorna använda sina gudagivna förmågor för att reformera sig själva. Genom denna självförnekande handling, som himlens Herre ser på med gillande, vinner de segrar över sina egna medfödda och inlärda tendenser; då gör de, likt Daniel, ett intryck på andra som aldrig kommer att utplånas. Inflytandet kommer att spridas till alla delar av jorden.”

TAM1897 D 4.1Detta är det vittnesbörd som jag nämnde för en minut sedan. När ni tar emot ett vittnesbörd och tar det till er i hjärtat och i livet, förvandlar det er till något ni inte var tidigare, och då är det Guds rike inom er, och vittnesbördet kommer att spridas till alla delar av jorden. Kanske kommer ni aldrig att lämna er delstat. Hur kan det då någonsin ske? Vart ni än går och vart jag än går, lägger Gud avtryck i hjärtat som aldrig kommer att utplånas, och genom dem skapar han ännu fler avtryck, och så vidare. Man kan förhärda sig mot det, men det kommer dit ändå; och när det avtrycket görs genom er, kommer han att veta att det kommer från Herren. Saddukéerna trodde inte på en uppståndelse, men de sade också att de hade märkt att lärjungarna hade varit med Jesus och lärt sig av honom efter hans död. I sina hjärtan visste de att han hade uppstått. Faktumet fanns där, men de omvände sig inte på grund av det. Det är den principen som finns i Bibeln. Ur ett vittnesbörd skrivet 1896 läser jag: ”Många av de män som har fungerat som rådgivare vid styrelse- och rådsmöten behöver rensas bort.” Lägg märke till att det står ”många”. Det är inte särskilt många totalt sett, så när många av dem rensas bort kan inte många vara kvar. ”Andra män bör ta deras platser, ty deras röst är inte Guds röst. Deras planer och påfund ligger inte i Guds ordning. Samma män har fått behålla sina ämbeten som styrelseledamöter, tills man under deras egen ledning och enligt deras egna metoder använder vanlig eld i stället för den heliga eld som Gud själv har tänt. Dessa män kallas inte längre Israel utan inkräktare.” Inkräktare i stället för Israel! I vilken värre knipa skulle vi kunna befinna oss?

TAM1897 D 4.2Återigen, ur ett vittnesbörd skrivet 1894: ”Förändringar borde ha gjorts för länge sedan. Gud vill att församlingen ska skaka av sig sin skam.” Här är orden: ”Samma män ska inte utgöra er styrelse år efter år; förändringar borde ha gjorts för länge sedan. Gud vill att församlingen ska skaka av sig sin skam; men så länge män som har känt sig fullt kompetenta att arbeta utan att ta emot Guds råd behålls i sina ämbeten år efter år, kan detta inte ske. Detta tillstånd smittar av sig på varje gren av verket, eftersom männen inte känner sitt behov av den Helige Andens ledning.”

TAM1897 D 4.3Vad ska göras? Kommer Herren att få en chans att verka nu? Ska han tillåtas att genomföra de nödvändiga förändringarna? Detta vittnesbörd ska inte tillämpas genom att vi tar tag i detta arbete och plötsligt går till verket för att genomföra förändringarna. Mitt hjärta måste vara rätt inställt innan jag kan delta i någon förändring. Det vi måste göra är att överlämna oss till Gud och sedan låta honom verka genom oss. Vi bryr oss inte om vilka männen är, så länge Gud är där.

TAM1897 D 4.4Vi ska inte börja se oss omkring nu för att se vilka kandidater vi kan lyfta fram, som vi kan gynna och placera i positioner som nu innehas av andra; för då, även om de skulle vara borta från sina platser, skulle vi vara på platserna, och Herren skulle vara lika långt borta som förut. Problemet är nu att Herren har lämnats utanför. Om vi nu skulle arbeta oss in på deras platser, skulle Herren fortfarande lämnas utanför, och saken skulle stå sämre till än tidigare. Men det är inte vad som önskas. Det ska inte finnas någon politik här; men om det finns politik i oss, kommer den att finnas här och visa sig här. Om en människa verkligen har politik i sig, är den bästa platsen för henne att utöva den ute i den öppna världen, bland dem som är politiker och inget annat, för det är allt hon är; och om hon inte utövar den där kommer hon att utöva den i församlingen och bara sprida oreda och ondska där. Och naturligtvis är det bättre att sådant arbete sker öppet i världen än i församlingen. Så det är inte därför vi är här. Vi är här för att finna Gud och öppna våra hjärtan så att han kan inta platsen från centrum till ytterkant, i varje tanke, ord och handling; och Gud är ingen politiker; han är Gud. Vad vi ska göra är att söka Gud av hela vårt hjärta, så att Gud ska göra allt som ska göras; och han kommer att göra det om vi låter honom. Ge Gud en chans. De som står i vägen ska flytta på sig, och resten av oss ska hålla oss ur vägen. Då kan Gud få den plats som tillhör honom.

TAM1897 D 5.1Därefter återges här berättelsen om Nikodemus och Kristus. Nikodemus var en ledare i Israel, och det står att ”Nikodemus sökte ett möte med Jesus om natten och sade: ’Rabbi, vi vet att du är en lärare som har kommit från Gud; ty ingen kan göra de underverk som du gör, om inte Gud är med honom.’ Allt detta var sant i den mån det gällde, men vad sade Jesus? Han ’svarade och sade till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa föds på nytt, kan hon inte se Guds rike.’ Här var en man i en hög förtroendepost, en man som man såg upp till som väl bevandrad i judiska seder, en vars sinne var fyllt av visdom. Han besatt sannerligen talanger av ovanligt slag. Han ville inte gå till Jesus om dagen, ty detta skulle göra honom till föremål för kommentarer; det skulle vara alltför förödmjukande för en av judarnas ledare att erkänna att han sympatiserade med den föraktade nazarén. Nikodemus tänker: Jag ska själv utreda denna lärares uppdrag och anspråk, om han verkligen är det ljus som ska upplysa hedningarna och Israels härlighet.

TAM1897 D 5.2”Jesus säger i praktiken till Nikodemus: Det är inte kontroverser som kommer att hjälpa dig. Det är inte argument som kommer att bringa ljus till själen. Du måste ha ett nytt hjärta, annars kan du inte förstå himmelriket. Det är inte starkare bevis som kommer att föra dig till rätt ställning, utan nya avsikter, nya drivkrafter: du måste födas på nytt. Tills denna förändring äger rum och gör allt nytt, skulle de starkaste bevis som kunde läggas fram vara värdelösa. Bristen finns i ditt eget hjärta; allt måste förändras, annars kan du inte se Guds rike.

TAM1897 D 5.3”Detta var ett mycket förödmjukande uttalande för Nikodemus, och med en känsla av irritation tar han upp Kristi ord och säger: ’Hur kan en människa födas när hon är gammal?’ Han var inte tillräckligt andligt sinnad för att förstå innebörden av Kristi ord. Men Frälsaren bemötte inte argument med argument. Han lyfte handen med högtidlig, stillsam värdighet och framhöll sanningen med ännu större övertygelse: ’Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa föds av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är Ande. Förvåna dig inte över att jag sade till dig: Ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer och vart den går; så är det med var och en som är född av Anden.” Nikodemus sade till honom: ”Hur kan detta ske?”

TAM1897 D 5.4”Vissa glimtar av sanning trängde in i den höga ämbetsmannens sinne. Kristi ord fyllde honom med vördnad och ledde till frågan: ’Hur kan detta ske?’ Med djupt allvar svarade Jesus: ’Är du en lärare i Israel och vet inte detta?’ Hans ord förmedlade till Nikodemus lärdomen att han, i stället för att känna sig irriterad över sanningens tydliga ord och ge sig hän åt ironi, borde ha en betydligt mer ödmjuk uppfattning om sig själv på grund av sin andliga okunnighet. Ändå yttrades Kristi ord med en sådan högtidlig värdighet, och både blicken och tonfallet uttryckte en sådan kärlek till honom, att han inte tog illa upp när han insåg sin förödmjukande ställning. Sannerligen borde en som anförtrotts folkets religiösa angelägenheter inte vara okunnig om en sanning som är så viktig för dem att förstå, nämligen villkoret för inträde i himmelriket. ’Sannerligen, sannerligen säger jag dig’, fortsatte Jesus, ’vi talar om det vi vet och vittnar om det vi har sett; och ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om jag har talat till er om jordiska saker och ni inte tror, hur skall ni då kunna tro om jag talar till er om himmelska saker?’

TAM1897 D 5.5”Denna läxa till Nikodemus framhåller jag som ytterst tillämplig på dem som i dag innehar ansvarsfulla befattningar som ledare i Israel, och vars röster ofta hörs i rådet och vittnar om samma anda som Nikodemus besatt.” Vem kommer att lyssna och låta samma ord ha samma verkan på sina hjärtan och liv i dag? Nikodemus blev omvänd som en följd av detta.

TAM1897 D 5.6Dessa ord riktades till konferensordförandena, församlingarnas äldste och dem som innehar officiella befattningar i våra institutioner. Ni vet själva om ni är ordförande i en konferens. Det talar till er; det säger: Ni måste födas på nytt. Ni vet själva om ni är äldste i en församling. Det talar till er; det säger: Ni måste födas på nytt. Ni vet själva om ni innehar en officiell befattning i någon av våra institutioner. Det talar till er; det säger: Ni måste födas på nytt. Det säger: Ni måste omvända er. Det säger inte att ni aldrig har omvänt er; även om vi har omvänt oss är tiden sådan att Gud kräver en mer genomgripande omvändelse, en djupare hängivenhet än vad ni eller jag någonsin tidigare har upplevt. Det betyder ingenting för er eller för mig att vi omvände oss för fem, tio eller femton år sedan, om vi inte är omvända nu, i dag. Och i dag säger han: ”Om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.” I dag, medan det ännu kallas ”i dag”, säger han till er och till mig: ”Ni måste födas på nytt; ni måste omvända er; och om inte en människa föds på nytt kan hon inte se Guds rike.” Och där finns det välsignade löftet: ”jag skall giva eder ett nytt hjärta.” Herren vare tack! Låt oss söka Herren med ett sådant hjärta, med en sådan innerlighet som aldrig förr, så att han må använda oss som aldrig förr; och då kommer han att ta bort skammen från sin församling, och hon kommer att resa sig för att gå fram obehindrad, vacker som månen, klar som solen och fruktansvärd som en armé med baner. Det är vad Herren vill ha av er och mig i dag. Ska han få det?