Profetians ande. – Nr 2

TAM1897 D 21.2Predikan hållen onsdag förmiddag den 10 februari 1897 Tryckt i General Conference Daily Bulletin, 15 februari 1897, vol. 1, nr 2, s. 21–22.

TAM1897 D 21.3Följande är endast ett sammandrag av pastor Jones uttalanden. Eftersom många hade anlänt sedan det föregående mötet var det nödvändigt att ägna avsevärd tid åt att repetera de punkter som tagits upp dagen innan. Utöver detta sade talaren att problemet med oss som folk inte var att vi inte nominellt tror att Vittnesbörden kommer från Gud, utan att det vi behöver veta är hur vi ska tro på dem. Om det enda sättet vi har att uttrycka vår tro på Vittnesbörden är att säga till människor att vi tror på dem, är vår tro värdelös. Vi öppnar därmed dörren för människor att tvivla på uppriktigheten i vår tro. Om vi verkligen tror på Vittnesbörden, behöver vi inte säga det till människor. Våra liv kommer att vara ett vittnesbörd om den tro som finns i oss.

TAM1897 D 21.4Det har skett en avvikelse från Gud, och templet behöver renas precis som det gjorde i forna tider i Jerusalem. Vi har hamnat i detta tillstånd genom att bortse från Guds Andes Vittnesbörd. Men många av dem som bortsåg från dem trodde på dem och höll vid den tiden dessa Vittnesbörd i sina händer, utan att anta att de bortsåg från dem. Följaktligen är det vi vill veta hur vi ska förhålla oss till Guds Andes Vittnesbörd.

TAM1897 D 21.5Och vi får inte för ett ögonblick tro, när ett vittnesbörd ges och en person namnges, att Gud angriper honom för att förgöra honom. Herrens avsikt är att skilja honom från de fel som skadar honom och hindrar Guds verk. Det är för att rädda människan och utrota felet. Gud kommer inte att förgöra eller fördöma en människa såvida hon inte är oskiljaktigt förbunden med synden. När denna människa vänder ryggen åt sin felaktiga väg, erkänner vittnesbördet och rättar till sig inför Gud, befinner hon sig inte längre i den situation där vittnesbördet fann henne. Det vittnesbördet kan då användas som en varning för andra, men får aldrig användas för att fördöma den människa som har insett sitt fel.

TAM1897 D 21.6Guds sätt är att göra människan till något som hon inte är; att ge människan något som hon inte har. Vi kan inte tillämpa Vittnesbörden på andra. Nej, inte ens på oss själva utifrån. Vi måste öppna vårt hjärta för Gud för att ta emot vittnesbördet, så att Herren kan inplantera den gudomliga principen, ge oss det vi inte har, göra oss till något vi inte är, och på så sätt själv genom sin Helige Ande verkligen tillämpa vittnesbördet. Då kommer det att visa sig i våra liv, det kommer att uttryckas i våra handlingar, det som Gud har inplanterat inom oss. Det är att ta emot Vittnesbörden. Allt som inte når upp till det är att inte ta emot dem.

TAM1897 D 21.7Den kraft som Gud inplanterar, och som tas emot i hjärtat, kommer att göra det möjligt för människan att stå fast under frestelser och mitt i sin svaghet. Den kommer att ge henne det hon inte besitter, och den kommer att göra henne till något hon inte är av naturen.

TAM1897 D 21.8När en människa misslyckas i den ställning hon har fått, är vi benägna att tro att Gud har gjort ett misstag genom att låta henne placeras där; men så är inte fallet. Gud gjorde inget misstag när han lät Saul bli kung över Israel; men Saul gjorde ett misstag genom att inte bli den som Gud ville att han skulle vara. Han gjorde ett misstag genom att följa sina egna vägar och planer, i stället för att lyssna till Guds röst. På samma sätt gjorde Gud inget misstag när han gjorde Jerobeam till kung över Israel. Även om Guds syfte med att skilja de tio stammarna från Juda inte förverkligades på grund av folkets motsträvighet, hade Gud ändå en plan, men Jerobeam tillät inte att den genomfördes. Gud kan kalla mig eller er till en befattning, och om vi har någon svaghet som hindrar vår nytta, och Gud sänder oss ett budskap, så är det budskapet avsett att göra oss till det han vill att vi ska vara, så att vi genom hans nåd kan stå där han vill att vi ska stå.

TAM1897 D 22.1”Dag för dag visar människorna om Guds rike finns i dem. Om Kristus härskar i deras hjärtan, vinner de styrka i sina principer, kraft och förmåga att stå som trogna vaktposter, sanna reformatorer; ty det kan inte ske någon reform om det inte finns ett fullständigt samarbete med Jesus Kristus. Genom Kristi nåd ska människor använda sina gudagivna förmågor för att reformera sig själva [inte för att reformera andra, utan för att reformera sig själva]; genom denna självförnekande handling, som himlens Herre ser på med gillande, vinner de segrar över sina egna ärftliga och inlärda tendenser. Då gör de, likt Daniel, intryck på andras hjärtan som aldrig kommer att utplånas. Inflytandet kommer att spridas till alla delar av världen.”

TAM1897 D 22.2Reformationsarbetet börjar med en själv. Jag kan endast göra intryck på andras hjärtan när jag har reformerat mig själv. Gud når andra genom att nå oss, och når andra genom oss. Slå upp 2 Korintierbrevet 1:3, 4:—

TAM1897 D 22.3Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.

TAM1897 D 22.4Gud tröstar oss för att vi ska kunna trösta andra; Gud hjälper oss för att vi ska kunna hjälpa andra. Vi försätts i en situation där vi behöver Guds tröst, för att vi ska kunna trösta andra. Han har andra i åtanke när han tröstar oss. ”Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder.” Om jag drabbas av prövningar, är det till tröst och frälsning för någon annan människa. Det kan dröja år innan jag möter den människa som jag ska trösta; men en dag kommer jag att möta honom, och den erfarenhet jag har haft förbereder mig på att sätta mig vid hans sida, eller ta honom vid handen, och vara till hjälp och tröst för honom. Han tar emot från mig det som jag har tagit emot från Gud, och han tar emot det för att i sin tur kunna förmedla det till andra, och dessa till andra; och på så sätt sträcker sig inflytandet av Guds nåd, som har förmedlats till oss, över hela jorden, även om vi kanske inte lämnar den delstat där vi bor. Bröder, det är vad Gud vill göra med oss, och då kommer vårt inflytande att spridas till alla delar av världen.

TAM1897 D 22.5Nu till frågan: Hur ska vi ta emot Vittnesbörden? Låt oss läsa hur de i själva verket har förkastats när man trodde att de accepterades. Då ska vi veta hur vi kan undvika det misstaget och veta hur vi ska ta emot dem. Här läser jag om en person vars ”exempel i hög grad har bidragit till att rubba förtroendet för vittnesbörden”. Hur gjorde han detta? — ”Han har själv vandrat i direkt strid med det ljus som Gud har gett.” Men han trodde inte att han vandrade i direkt strid med dem. Han trodde att han gjorde det rätta gentemot dem. Hur kunde han då missa målet så grovt? Här är svaret: ”Tillrättavisningarna och varningarna från Herren har undvikits, tolkats och ogiltigförklarats genom människors list.”

TAM1897 D 22.6Hur ”undvek” man dem? Här är svaret: ”Varför hittade ni på svaga ursäkter?” ”O, hur borde inte de skämmas som har vänt sig bort från Guds råd och har försökt dölja det intryck som Gud ville göra.”

TAM1897 D 22.7Hur ”tolkades” de? Här är svaret: De ”tolkade dem på sitt eget sätt och sade att de inte menade så.”

TAM1897 D 22.8Och så var det som Vittnesbörden undveks, tolkades och ogiltigförklarades av dem som trodde att de trodde på dem och som trodde att de accepterade dem. Har ni nu undvikit dem med svaga ursäkter? Har ni tolkat dem och ogiltigförklarat dem genom att lägga er egen tolkning på dem och säga att de inte menade si eller så? — Naturligtvis har ni det; ni vet att ni har det. Låt oss då sluta med det i detta ögonblick.

TAM1897 D 22.9Hur ska de då tas emot? Hur ska vi veta vad de betyder? Här är svaret: ”De menade precis som det står.” Vad menar de? — ”Precis som det står.” Kan ni säga vad de säger? — Ja, det är lätt nog. Ta dem då precis som de säger. Öppna hjärtat vidöppet för Gud, så att han genom sin goda Ande må inplantera där den princip som finns i just det som står skrivet; då kommer den principen att framträda, den kommer att lysa i ert liv; då har ni tagit emot Vittnesbörden. Då vet ni att ni tror på Vittnesbörden. Då finns det ingen risk för missförstånd. Andra kommer att märka det, för ni kommer att göra intryck på hjärtan som aldrig kommer att utplånas, och de kommer att prisa Gud på hemsökelsens dag.

TAM1897 D 22.10Guds Ord är vår norm. Varje kärleksgärning, varje vänligt ord, varje bön för de lidande och förtryckta, redovisas inför den eviga tronen och förs in i himlens oförgängliga register. Det gudomliga Ordet låter ljus strömma in i det mest förmörkade förståndet, och det ljuset får även de mest bildade att känna sin oförmåga och syndfullhet. — Test. nr 31.