Det andliga Egypten · Den tredje ängelns budskap – 1897

TAM1897 Q1 26.25Predikan hållen fredagskvällen den 5 mars 1897 Tryckt i General Conference Bulletin, första kvartalet 1897, vol. 2, nr 1, s. 26–33.

TAM1897 Q1 26.26Jag glömde att nämna i förra lektionen att den historia jag skissade finns i sin helhet i ”Empires of the Bible”. Från sidan 77 och fram till sidan 150 finns Egyptens historia och det material som jag gick igenom i min översikt i går kväll.

TAM1897 Q1 26.27Kvällens text är Uppenbarelseboken 11:8.

TAM1897 Q1 27.1Och deras döda kroppar skola bliva liggande på gatan i den stora staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad där också deras Herre blev korsfäst.

TAM1897 Q1 27.2Jag har läst denna vers med det enda syftet att ni ska se att det finns något som kallas det andliga Egypten, och att Guds ord uppenbarar det som ”andligt kallas Egypten”.

TAM1897 Q1 27.3Det andliga Egypten är i själva verket det bokstavliga Egypten, eftersom andliga saker är de mest bokstavliga av alla saker. Det finns, som det alltid har funnits, ett fysiskt Egypten där borta i norra Afrika, genom vilket floden Nilen flyter; men det är inte det bokstavliga Egypten; det bokstavliga Egypten är det andliga Egypten.

TAM1897 Q1 27.4När vi nu återvänder till gårdagens lektioner om Israels befrielse från Egypten, ska vi återigen följa deras väg från den punkt där Mose sång sjöngs. När de hade korsat Röda havet på torr mark, mellan isväggarna, och stod triumferande på stranden efter egyptiernas undergång – vilka, i sitt försök att följa efter dem, hade drunknat – var de befriade kroppsligt, fysiskt, från det fysiska Egypten; men det fanns ett djupare Egypten än så, från vilket de ännu inte var befriade.

TAM1897 Q1 27.5Ni vet att steg för steg under deras vandring fanns deras hjärtan kvar i Egypten; och när något inträffade som gjorde dem besvikna utropade de: ”Låt oss vända tillbaka till Egypten!” När de hade nått gränserna till Kanaan och Herren ville att de skulle gå in, utropade de: ”Låt oss utse en ledare och vända tillbaka till Egypten!” Var fanns då deras hjärtan? – I Egypten. Det första de tänkte på var alltid Egypten.

TAM1897 Q1 27.6När de stod vid berget Sinai, efter att de hade hört Herrens röst, och väntade på att Mose skulle återvända från bergstoppen med Guds lag, gjorde de sig en avgud och tillbad den; och vilken avgud var det? – Kalven från Egypten. Sedan, efter att de hade lyssnat till Herrens röst från toppen av Sinai, som förkunnade ordet i hans lag, och hört trumpetens ljud bli allt starkare, och sett bergstoppen helt omgiven av rök – efter allt detta kan man tydligt se att Egypten upptog en så stor del av deras hjärtan att de vände sig till den egyptiska avgudadyrkan hellre än att vänta tills Mose återvände från toppen av Sinai med Guds budskap. Och när de hade tvingats vända tillbaka från landets gränser och var tvungna att vandra i öknen, kan man se att det var just detta egyptiska slaveri som höll dem fast och från vilket de inte var fria. Ni märker att när Herren dagligen gav dem bröd från himlen – änglarnas mat – var de så långt ifrån honom och så helt upptagna av Egypten att de sade: ”Åh, om vi ändå vore tillbaka i Egypten där vi hade purjolök, lök och vitlök!”

TAM1897 Q1 27.7Jag behöver inte nämna något annat exempel; detta räcker för att fästa er uppmärksamhet på det faktum att Israel inte helt hade lämnat Egypten när de stod vid Röda havets strand och sjöng Mose sång. Fysiskt sett var de ute ur Egypten, men andligt sett var de det inte. De hade befriats från det egyptiska kroppsliga slaveriet, men de var bundna av det egyptiska andliga slaveriet; och problemet är att de aldrig kom ur det egyptiska slaveriet. De dog i det egyptiska slaveriet. När Herren förkunnade sin lag från Sinai, sade Mose till dem att syftet var att de inte skulle synda. Läs nu igen Hebreerbrevet 11:25: ”Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning.” Men vi såg i vår förra lektion att de syndens nöjen som där avsågs inte var annat än Egyptens nöjen. Eftersom Mose var tronarvinge till Egypten, stod hela Egyptens rikedom, hela Egyptens härlighet och hela Egyptens makt redo att falla i hans händer; han behövde bara stiga upp på tronen och njuta av det. Detta var Egyptens nöjen; men Skriften säger att de var syndens nöjen. Vad är då Egyptens andliga slaveri? Och vad är det andliga Egypten? – Syndens slaveri.

TAM1897 Q1 27.8Det finns ett annat sätt att förstå detta på, genom en enkel skiss. Gud kallade Abram, som ni minns, bort från Kaldeen till ett land som han skulle visa honom. Han hade ännu inte gett honom landet; det rådde hungersnöd i det land där han befann sig, och han begav sig ner till Egypten, och där skaffade Sarai en egyptisk tjänarinna vid namn Hagar. Gud lovade Abram att hans säd skulle bli lika talrik som stjärnorna på himlen. På grund av otro uppfylldes inte löftet så snart som de hade förväntat sig, och Sarai sade till Abram: ”Herren har hindrat mig från att föda; löftet har inte uppfyllts; här är min egyptiska tjänarinna; ta henne, så kanske Herren ger oss säd genom henne.” Så skedde; Ismael föddes; och Herren sade till Abram att Sarai verkligen skulle få ett barn, skulle föda en son, och att de skulle kalla honom Isak. Och Abram sade som svar på det: ”Måtte allenast Ismael få leva inför dig!”

TAM1897 Q1 27.9Den egyptiska tjänarinnan var en slavinna; och hennes son var en slavson, en träl. När nu Abram sade: ”Måtte allenast Ismael få leva inför dig”, bad han att Ismael skulle räknas av Gud som den utlovade säden genom vilken befrielse och frihet skulle komma till människors söner och alla Guds barn. Men kunde frihet komma till någon genom en träl? Abram var själv fri. Han måste förlösas genom den utlovade säden. Om nu hans son, som var en slavson, skulle accepteras som den utlovade säden, skulle Abram själv försättas i träldom, istället för att befrias från träldomen. Och alla som skulle underkasta sig Ismael skulle också försättas i träldom. Men vilken träldom? – Syndens träldom. Men hans mor var en egyptisk slavinna. Och eftersom Ismael var en slavson, var det egyptisk träldom. Ser ni då inte att det fanns egyptiskt slaveri – ett andligt Egypten – i Abrams familj?

TAM1897 Q1 28.1Slå upp Galaterbrevet, så ska vi tydligt se att Herren lyfter fram just den punkten. Ni minns väl avsnittet i Galaterbrevet 4:22–24:—

TAM1897 Q1 28.2Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru. Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet. Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.

TAM1897 Q1 28.3Detta, ser ni, pekar rakt tillbaka på Abrams släkt och på Hagar, egyptiskan. Det förbundet, säger han, föder till träldom, vilket är Hagar. Hagar, i Abrams släkt, representerar i allegorin förbundet från Sinai. Det förbundet födde till träldom. Hagar var egyptiska. Vilken träldom representeras då i förbundet vid Sinai? — Egyptisk träldom. Men det var andligt slaveri. Därför fanns det då ett andligt Egypten. Läs verserna 25 och 26:—

TAM1897 Q1 28.4Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom. Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.

TAM1897 Q1 28.5Så när Abram sade: ”Måtte allenast Ismael få leva inför dig”, bad han om att en träl skulle accepteras som den utlovade säden. Han bad om att Gud, hela mänskligheten och hela universum skulle hamna i egyptiskt slaveri i det andliga Egypten. Egypten är symbolen för mörkret och även symbolen för synden, som vi har sett. Synden är också mörkret i sig. Eftersom Egypten alltså representerar synd och mörker, är det uppenbart att synd och mörker är det andliga Egypten.

TAM1897 Q1 28.6Herren kunde aldrig godta en träl som den utlovade säden. Därför svarade Herren Abraham med dessa ord:—

TAM1897 Q1 28.7Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom. Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom övermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag skall göra honom till ett stort folk. Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.

TAM1897 Q1 28.8Isak var den utlovade säden. Och tänk bara! Isak var aldrig i Egypten. Det minns ni väl. Det rådde hungersnöd i Egypten, och han var på väg dit, men Herren sade till honom: ”Gå inte till Egypten.” Abraham var i Egypten; Sara var i Egypten; Israel var i Egypten, men Isak var aldrig i Egypten. Han var det utlovade barnet, född av Anden, från början. Återigen läser vi:—

TAM1897 Q1 28.9Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru. Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet. Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar. Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom. Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder. Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.» Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.

TAM1897 Q1 28.10Och vilka är vi? – ”Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” Isak var Abrahams barn – löftets barn. Och när vi genom tro på Kristus blir Abrahams säd, befriade från syndens träldom – från det andliga Egypten – är vi som Isak var; och han var aldrig i Egypten.

TAM1897 Q1 28.11Så ser ni att det egyptiska slaveriet och den kristna friheten fanns i Abrahams släkt. Ismael föddes efter köttet och representerade det egyptiska slaveriet. Isak föddes efter Anden och representerade Guds barn genom Jesu tro.

TAM1897 Q1 28.12Josef föddes, och i sin ungdom gav han sig ut för att träffa sina bröder, och ismaeliterna kom förbi och köpte Josef och förde honom ner till Egypten och sålde honom där. Och därefter drog Jakobs hus ner till Egypten och befriades slutligen från det egyptiska slaveriet. Detta räcker för att ni ska kunna se hela deras väg, från Abrahams kallelse fram till den tid då de nådde gränserna till det utlovade landet. Ni ser att det fanns ett andligt Egypten såväl som ett fysiskt; och att när folket befriades fysiskt från Egypten, fanns det ett djupare Egypten från vilket de måste befrias om de skulle bli Guds barn.

TAM1897 Q1 28.13Nu läser jag det avsnitt som jag hänvisade till i går kväll. Det finns i Den stora striden, volym 4, sidan 457, i denna stora utgåva:—

TAM1897 Q1 28.14Det forna Israels historia är en slående illustration av adventistförsamlingens tidigare erfarenhet. Gud ledde sitt folk i adventrörelsen, liksom han ledde Israels barn ut ur Egypten. I den stora besvikelsen prövades deras tro, såsom hebréernas vid Röda havet. (ordagrann översättning)

TAM1897 Q1 28.15Då, under adventisternas stora besvikelse, var befann de sig i Israels historia?

TAM1897 Q1 28.16(Röster) Vid Röda havet.

TAM1897 Q1 28.17Gud ville att Israel vid den tiden, som vi läste i går kväll, skulle gå rakt igenom in i det land han hade lovat Abraham – till sin heliga boning, den plats han hade skapat för sig själv att bo i; i sitt arv; i den helgedom som hans händer hade upprättat. Och det var bara elva dagars resa från Egypten till det landet. Men det tog dem fyrtio år. Och endast fyra av dem som gav sig iväg kom någonsin fram.

TAM1897 Q1 28.18(Röst) Fyra, eller två?

TAM1897 Q1 29.1Fyra. Visste ni inte att det var fyra? Det var Kaleb och Josua, och de två prästerna, Arons söner – Eleasar och Itamar. Naturligtvis talas det alltid om två – Kaleb och Josua – men de två prästerna gick också in.

TAM1897 Q1 29.2(Röst) De kanske inte hade fyllt tjugo år.

TAM1897 Q1 29.3Ja; de var trettio; ty de hade smorts till prästämbetet. Så stod alltså adventfolket, vid den stora besvikelsen, så att säga vid Röda havet.

TAM1897 Q1 29.4Om de alltjämt hade förtröstat på den ledande hand som hade varit med dem i deras tidigare upplevelser, skulle de ha fått se Guds frälsning. Om alla de som arbetade tillsammans under verksamheten år 1844, hade tagit emot den tredje ängelns budskap och förkunnat det i den helige Andes kraft, skulle Herren ha utfört mäktiga ting genom deras ansträngningar. En flod av ljus skulle ha strömmat ut över världen. Jordens invånare skulle för länge sedan ha varit varnade. Det avslutande verket skulle ha slutförts. Kristus skulle ha kommit för att återlösa sitt folk.

TAM1897 Q1 29.5När?

TAM1897 Q1 29.6(Röster) För många år sedan.

TAM1897 Q1 29.7Var har då detta folk befunnit sig sedan besvikelsen?

TAM1897 Q1 29.8(Röster) I öknen.

TAM1897 Q1 29.9Precis som Israel var förr. Men varför hölls det forna Israel kvar i öknen? — På grund av otro. De såg inte vad Herren hade i beredskap för dem. Och anledningen till att de inte såg det var att de inte trodde på Gud. Om de hade trott på Gud, skulle de ha sett det de inte såg. Och det är problemet med detta folk här. Vi har inte trott på det som sades till det forna Israel. Det sägs till oss lika väl som till dem. Precis samma evangelium predikas för oss som predikades för dem.

TAM1897 Q1 29.10Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen. Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det. Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan.

TAM1897 Q1 29.11Det som alltså hindrade dem från att komma in i landet är precis det som hindrar oss från att komma in i landet. Och, som jag sade i går kväll, har vi egentligen inget att göra här alls, eftersom vi inte borde befinna oss i världen. Precis som Israel inte hade något att göra i öknen under fyrtio år, så har inte heller vi något att göra här i denna öken. Lyssna:—

TAM1897 Q1 29.12Det var inte Guds vilja att Israel skulle vandra 40 år i öknen. Han ville föra dem direkt in i Kanaans land och låta dem bosätta sig där som ett heligt och lyckligt folk. Men ”det var för otros skull, som de icke kunde komma ditin.” På grund av synd och avfällighet dukade de under i öknen medan andra växte upp för att gå in i löftets land. Det var inte heller Guds vilja att Kristi återkomst skulle dröja så länge eller att hans folk skulle tillbringa så många år i denna värld av synd och sorg. Men otro skilde dem från Gud. Därför att de inte ville utföra det verk som han hade ålagt dem, utsågs andra till att förkunna budskapet. I sin barmhärtighet med världen uppskjuter Jesus sin ankomst för att syndare skall få tillfälle att höra varningen och söka skydd hos honom, innan Guds vrede utgjuts.

TAM1897 Q1 29.13Det var inte Guds vilja att Kristi återkomst skulle dröja så länge eller att hans folk skulle tillbringa så många år i denna värld av synd och sorg. Åh, det är vi själva ansvariga för. Är det inte så? Var ligger ansvaret? I vad är vi skyldiga? – I otro. Men vad fanns det i Israels hjärtan som orsakade deras otro? – Egypten, Egypten, Egypten. Vad har då funnits i dessa människors hjärtan som har orsakat denna otro och detta avståndstagande från Gud? – Egypten, lika säkert som Egypten en gång gjorde där borta. Andligt sett det som är Egypten – världen, avgudadyrkan, mörkret, vilket är otro. Ordet ”otro” uttrycker allt detta. Ni vet att själva ordet ”Egypten” är en symbol för mörkret.

TAM1897 Q1 29.14Titta igen på detta avsnitt:

TAM1897 Q1 29.15Om alla de som arbetade tillsammans under verksamheten år 1844, hade tagit emot den tredje ängelns budskap och förkunnat det i den helige Andes kraft, skulle Herren ha utfört mäktiga ting genom deras ansträngningar.

TAM1897 Q1 29.16Eftersom Herren verkade mäktigt genom deras ansträngningar i början av verket, vad är då orsaken till bristen? – Brist på den Helige Ande. Den enda bristen är den Helige Andens kraft. Det är den som ger oss kraften och som utför de mäktiga gärningarna. Det är den Helige Ande; och om den hade tagits emot: ”En flod av ljus skulle ha strömmat ut över världen.”

TAM1897 Q1 29.17Detta är vad som sägs i Uppenbarelseboken, kapitel arton: ”Därefter såg jag en annan ängel komma ned från himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet.” Det är precis samma sak som påpekas här. Vad håller tillbaka den strömmen av ljus? Har den strömmen av ljus väntat på att bryta fram över världen ända sedan den tiden? – Ja. Vad har hållit tillbaka den efter 1844? – Otro. Vad har hållit den tillbaka sedan dess? – Otro. Är det då inte dags att vi befrias från det egyptiska slaveriet? Åh, tänk på det! Budskapet skulle ha förkunnats i den Helige Andens kraft; Herren skulle ha verkat mäktigt genom deras ansträngningar; en ström av ljus skulle ha strömmat ut över världen; för länge sedan skulle världens invånare ha varnats, det avslutande verket fullbordats, och Kristus skulle ha kommit för att frälsa sitt folk! O, låt oss då inte längre dröja! Varför ska vi inte få befrielse från Egypten och från allt som ordet innebär – det andliga Egypten? Må den Helige Ande ges och låta den mäktiga kraften verka för syndarna; så att den strömmen av ljus kan upplysa världen; så att världen kan varnas; så att Kristus kan komma; så att vi kan bli frälsta från denna värld av synd och sorg.

TAM1897 Q1 30.1Nu ser ni hur situationen ser ut hittills. Egyptiskt mörker och slaveri har legat över oss alla dessa år, lika säkert som det låg över Israel efter att de hade korsat Röda havet och medan de befann sig i öknen. Och Gud har erbjudit sig att också ge detta folk bröd från himlen – bröd som han kan godkänna, bröd som han kan ge dem och som kommer att skapa ett sådant tillstånd att han kan välsigna dem med alla andliga välsignelser. Men här säger fortfarande så många: Åh, vår själ avskyr detta lätta bröd. Låt oss återvända till Egypten där vi kan få lök, purjolök och vitlök. Om det är hälsoreform, så vill jag inte ha något av det. Var har vi varit? Ska vi låta Herren ge oss mat? Ska vi acceptera Guds meny? Eller ska vi längta efter purjolök, lök och vitlök och Egyptens köttgrytor? Det är frågan.

TAM1897 Q1 30.2Ni har nu kommit överens om att så är situationen, att det egyptiska slaveriet är orsaken till allt detta, och att otro är orsaken till det egyptiska slaveriet. Ni har instämt i att vi nu, lika lite som de andra, behöver vänta längre på att bli befriade från det egyptiska slaveriet. Nu ska vi en stund studera hur denna befrielse ska gå till; och nyckeln till den finns i dessa ord: ”Här äro de som hålla Guds bud och Jesu tro” (ordagrann översättning av KJV).

TAM1897 Q1 30.3Låt oss slå upp Guds bud och betrakta dem en stund, i 2 Mosebok 20. Om det behövdes ytterligare bevis för att vi fortfarande står under det egyptiska slaveriets inflytande, så är detta utan tvekan den avgörande bevisningen. Fram till helt nyligen hade varken ni eller jag sett ett exemplar av de tio budorden, utgivet av sjundedagsadventisterna, som innehöll alla tio budorden. Det hade inte jag heller förrän alldeles nyligen. Och ändå har vi talat om att hålla buden; vi har predikat för andra människor om buden; vi har påpekat hur Rom har förändrat buden och utelämnat det fjärde och delat upp det tionde, medan vi hela tiden själva, i våra publicerade utgåvor av buden – eller de vi köpt som någon annan har gett ut – själva har utelämnat en del av buden.

TAM1897 Q1 30.4Gud förkunnade sin lag från himlen. Sade han mer än vad som hör till buden? Sade han för mycket? Sade han mer än vad som behövdes? – Nej; ty den var fullkomlig, och det fanns inget att lägga till när han slutade tala. Nåväl, eftersom det inte fanns något att lägga till när han slutade tala, började han då innan det behövdes? Eftersom det inte fanns något att lägga till när han slutade tala, finns det då något innan han började tala direkt till oss för vårt bästa? Med andra ord, talade han ett ord för mycket eller ett ord för lite? – Nej! Nej! Nej!

TAM1897 Q1 30.5Låt oss då se vad han sade. Här står det: ”Och Gud talade alla dessa ord och sade: … Du skall inga andra gudar hava jämte mig.” Är det där han börjar? Börjar han med att säga: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”? – Nej. Har ni börjat där? Ni vet att ni har det. Nåväl, om Gud inte började där, och ni och jag börjar där, utelämnar vi då inte något som han sade, som också är väsentligt för vårt bästa? Var började han? Läs det. ”Och Gud talade alla dessa ord och sade: Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inga andra gudar hava jämte mig.”

TAM1897 Q1 30.6Ser ni inte att vi har utelämnat just det som visar befrielsen från det egyptiska slaveriet? Och varför har vi utelämnat det? Åh, för att vi har ansett att vi inte har blivit befriade från Egypten – och så är det. Vi har ansett att vi aldrig fördes ut ur Egyptens land – och genom vår otro är det så. Vi har tänkt: ”Vi … hava aldrig varit trälar under någon.” Men det var vi. Vi var i träldom under oss själva, under syndens makt – under det andliga Egypten. Men i kväll finns det befrielse från det egyptiska slaveriet, och Gud kallar er och mig till denna befrielse från det egyptiska slaveriet. Och han säger till er och mig i kväll, med en röst som dundrar som den gjorde från Sinai, med Jesu Kristi frälsning i sig: ”Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.” Vill ni komma ut? Vill ni erkänna att han har befriat er från Egyptens land? Från träldomens hus? Om inte, varför inte?

TAM1897 Q1 30.7Våra fiender kastar det i ansiktet på oss: – Åh, de buden gäller inte mig. Jag har aldrig förts ut ur Egypten. Fienderna till Guds lag, fienderna till Guds frälsning, kastar det i ansiktet på er. De har sagt det till mig – till oss alla – att den lagen inte är bindande för någon annan än judarna, eftersom ingen någonsin befriades från det egyptiska slaveriet utom judarna. De säger: ”Åh, du behöver inte predika det för mig, jag har aldrig förts ut ur Egypten.” Det är förstås sant nog; men det är ingen heder för dem. Ni och jag ska stå upp som de som är förlösta från det egyptiska träldomsläget och svara på det med: ”Gud vare tack, jag har förts ut ur Egypten”; och, min stackars, förtvivlade broder, om du inte befrias från Egypten kommer du att förgås i Egyptens fördärv.

TAM1897 Q1 30.8Naturligtvis kan ingen hålla den lagen så länge han befinner sig i Egypten. De kunde inte göra det. Gud befriade dem från Egypten för att de skulle kunna hålla lagen. Att befinna sig i Egypten är att befinna sig i synd, och ingen människa kan hålla Guds lag i synd; ty synden i sig är överträdelsen av lagen. Naturligtvis kan ni inte hålla buden så länge ni befinner er i Egypten. Ni kan inte; jag kan inte. Men låt Herren befria oss, och då kan vi hålla buden, och inte förrän då. Herren visste det mycket väl; därför sade han, när han ville att Farao skulle låta Israels barn gå: ”Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.” Naturligtvis kunde de inte tjäna Gud i Egypten. Han ville att de skulle befrias, inte bara kroppsligt utan också andligt. Och sedan, när han skulle ge dem sin lag att hålla, är det första han säger till dem: ”Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset”, så att de skulle kunna hålla den.

TAM1897 Q1 31.1Vad är det egentligen för slags lag? – En andlig lag. ”Vi veta ju att lagen är andlig.” Vad är då Egypten i lagens första vers? – Det är det andliga Egypten. ”lagen är andlig.” Det Egypten som nämns i lagen är alltså det andliga Egypten, och för er och mig betyder det befrielse från det andliga Egypten, vilket är befrielse från syndens träldom.

TAM1897 Q1 31.2S. H. Lane.—Tror du att de andligt sett var ute ur Egypten ett tag?

TAM1897 Q1 31.3Det är svårt att säga. Mose var det förstås alltid; Kaleb var det alltid; Josua var det alltid.

TAM1897 Q1 31.4E. J. Waggoner.—De sjuttio äldste såg Gud.

TAM1897 Q1 31.5Ja; de såg Gud. Det är dock svårt att säga om folket var ute ur Egypten. Mose var det alltid. Även när han befann sig i det fysiska Egypten var han andligt sett ute ur det. Kaleb och Josua var alltid andligt sett ute ur Egypten. I segersången vid Röda havet var, enligt min mening, hela folket andligt sett ute ur Egypten, om de bara hade hållit fast vid det. Som Herren sade: ”O, om mitt folk hade lyssnat till min röst och vandrat efter mina lagar, då skulle jag snabbt ha underkuvat deras fiender under dem.” Men när deras tro prövades, redan vid det allra första steget de tog, när de befann sig i Mara, där vattnet var bittert, kastade de bort sin tro och önskade att de var tillbaka i Egypten igen. När vi ställs inför en bitter upplevelse, ska vi då ta det som ett tecken på att Herren har övergivit oss? – Nej; tacka Herren för att den bittra upplevelsen är till vårt bästa, och Gud kan förvandla det bittra till sött.

TAM1897 Q1 31.6(Röst) Ursäkta mig, broder Jones, men här finns en vers – den tjugosjunde versen i det elfte kapitlet i Hebreerbrevet – som visar att Mose vände sig bort från Egypten redan där i Egypten.

TAM1897 Q1 31.7Sannerligen. Så medan han fysiskt befann sig i Egypten, var han andligt sett ute ur Egypten.

TAM1897 Q1 31.8E. J. Waggoner.—HERRENS förlossade skola … komma till Sion med jubel.

TAM1897 Q1 31.9Ja: och om de hade fortsatt att sjunga Mose sång, och med den tro som de sjöng den med då, skulle de ha fortsatt att sjunga in i landet. Och det är vad Gud vill att vi ska ha i åtanke. Han vill att vi ska rikta våra hjärtan mot det goda landet; och när våra hjärtan väl är där, kommer längtan i våra liv att finnas där. Och då kan Gud snart fylla våra liv med glädjen från det välsignade landet. Och det är: Gud med oss.

TAM1897 Q1 31.10Ni vet mycket väl att även nu, istället för att hjärtat är i det landet, så är det här i detta land. För vissa av våra egna känns det som förräderi att be en person att bryta sig loss från detta land. Att be en person att bryta sig loss från detta land, gå över till det landet och lämna denna nations ämbeten och politik åt sidan, verkar för dem nästan som ett påtvingat krav. Detta folk befinner sig i Egypten, men Gud har kallat dem ut ur Egypten för att de ska rikta sina hjärtan mot det bättre landet, lägga all sin kärlek där och arbeta för det landet med all sin kraft; så att strömmarna av glädje och härlighet från det landet må flöda in i deras hjärtan; så att hela världen och hela universum må veta att Gud i sanning är deras Gud. När det är gjort kommer det bara att ta en kort tid innan verket fullbordas och Herren kommer.

TAM1897 Q1 31.11När Israels barn befann sig vid Röda havet, uppenbarades Guds makt där och förvånade folken så mycket att när spionerna begav sig in i landet sade Rahab: ”Fruktan och skräck för er har lagt sig över hela landet, ty vi har hört vad Gud har gjort för er, och folkets hjärtan har smält.” Det är sant. En annan tanke angående det andliga Egypten: Det står skrivet om Jesus: ”Ut ur Egypten kallade jag min son.” Varför står det skrivet om Jesus? Varför begav sig Jesus till Egypten? Varför fördes han till Egypten? Han kunde ha undkommit massakern på barnen som dödades i Betlehem genom att bege sig en kort sträcka bort från den platsen, och han hade inte behövt gå så långt som till Egypten. Inte alla små barn i Palestina dödades när Herodes’ påbud utfärdades. Det gällde endast Betlehem, dess omgivningar och dess förorter. Betlehem låg bara sex engelska mil från Jerusalem, och barnen i Jerusalem dödades inte; så Herren kunde ha undkommit om han hade förts tio eller tolv engelska mil bort.

TAM1897 Q1 31.12Varför fördes han då till Egypten? – För att det skulle uppfyllas som står skrivet: ”Ut ur Egypten kallade jag min son.” Han var vi själva; ni och jag. Han var vi själva; och precis som Gud mötte sitt folk i Egypten och förde dem ut, så kom vår Frälsare dit där vi är, och var som vi är, och kallades ut ur Egypten, och visade därmed att den som vill vara som han är, måste på samma sätt komma ut ur Egypten. Han var Guds Son och kallades ut ur Egypten, och visade därmed att alla som vill vara Guds söner också måste komma ut ur Egypten; ty det står skrivet om alla, liksom om honom: ”Ut ur Egypten kallade jag min son.” Är ni Guds söner? ”Ut ur Egypten kallade jag min son.”

TAM1897 Q1 31.13För en stund sedan såg vi att vi måste föras ut ur Egypten för att kunna hålla Guds bud. Nu ser vi att vi måste kallas ut ur Egypten för att kunna följa Jesus. Att hålla Guds bud kräver att vi förs ut ur Egypten; tron på Jesus kräver likaså att vi förs ut ur Egypten. Och båda dessa uttrycks i Uppenbarelseboken 14:12: ”Här äro de som hålla Guds bud och Jesu tro” (ordagrann översättning av KJV).

TAM1897 Q1 32.1Så ser ni att det från början till slut finns ett andligt Egypten; och hela frälsningsplanen är helt enkelt befrielse från det egyptiska slaveriet genom Guds kraft; det är att kallas ut ur Egypten till Guds söners härliga frihet. Ska vi då gå ut ur Egypten, så att vi verkligen kan tjäna Herren? Ska vi se till att vi i sanning kan hålla Guds bud och Jesu tro? Vad ska vi göra? Ska vi lämna denna konferens i Egypten? Ska vi stanna kvar vid denna konferens och förbli i Egypten? Åh, ska vi inte befrias fullständigt från Egypten och allt vad ordet innebär?

TAM1897 Q1 32.2Befrielsen är gratis för oss, den ges oss. O, låt då varje hjärta öppnas, varje själ vändas till Gud och söka honom genom syndabekännelse, så att vi må befrias från mörkret; och så att vi, innan konferensen avslutas, må befrias in i Guds söners härliga ljus och frihet; ty: ”Ut ur Egypten kallade jag min son.” Det är vad han väntar på. Ska vi låta honom vänta? Och när det sker, kommer detta ord att uppfyllas; den tredje ängelns budskap kommer att förkunnas i den Helige Andens kraft; Herren kommer att verka mäktigt genom våra ansträngningar; en ström av ljus kommer att strömma över världen; snart kommer världens invånare att varnas; det avslutande verket kommer att fullbordas; och Kristus kommer för sitt folks förlossning. Åh, jag tror att vi är närmare den tid då Gud ska befria oss än vi någonsin har drömt om. Guds befrielse är så nära oss! Ska vi vandra in i landet? Israel misslyckades därför att de inte trodde. De såg inte de underbara sakerna i hans löften. Dessa löften gäller nu oss. De ska vara lika verkliga för er och mig som de var för honom när han gav dem till Israel, för vilka de inte var verkliga.

TAM1897 Q1 32.3Ni vet att det står skrivet:—

TAM1897 Q1 32.4Och jag fick se något som såg ut såsom ett glashav, blandat med eld. Och jag såg dem som hade vunnit seger över vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, stå vid glashavet, med Guds harpor i sina händer. Och de sjöngo Moses', Guds tjänares, sång.

TAM1897 Q1 32.5Åh, men Mose, Guds tjänares, sång var befrielsens sång från det egyptiska slaveriet; och de som segrar över vilddjuret och dess namn och dess bild och talet på dess namn – från vad är de befriade? – De är befriade från det egyptiska slaveriet, lika säkert som Mose var. Och de sjunger Mose sång, eftersom även de är befriade från det egyptiska slaveriet. Bibeln är full av detta. Andligt sett har vi varit i Egypten, och o, må Gud befria oss därifrån. Då ska vi sjunga denna sång till Herren:—

TAM1897 Q1 32.6Jag vill sjunga för Herren, ty han har segrat härligt; han har kastat hästen och dess ryttare i havet. Herren är min styrka och min sång, och han har blivit min frälsning; han är min Gud, och jag vill bereda honom en boning. (ordagrann översättning av KJV)

TAM1897 Q1 32.7Vill ni? Vill ni? Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

TAM1897 Q1 32.8Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.»

TAM1897 Q1 32.9Men: ”Ut ur Egypten kallade jag min son.”

TAM1897 Q1 32.10[Han är] min faders Gud, jag vill upphöja honom. HERREN är en stridsman, 'HERREN' är hans namn. Faraos vagnar och härsmakt kastade han i havet, hans utvalda kämpar dränktes i Röda havet. De övertäcktes av vattenmassor, sjönko i djupet såsom stenar. Din högra hand, HERRE, du härlige och starke, din högra hand, HERRE, krossar fienden. Genom din stora höghet slår du ned dina motståndare; du släpper lös din förgrymmelse, den förtär dem såsom strå. För en fnysning av din näsa uppdämdes vattnen, böljorna reste sig och samlades hög, vattenmassorna stelnade i havets djup. Fienden sade: 'Jag vill förfölja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, släcka min hämnd på dem; jag vill draga ut mitt svärd, min hand skall förgöra dem.' Du andades på dem, då övertäckte dem havet; de sjönko såsom bly i de väldiga vattnen. Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem är dig lik, du härlige och helige, du fruktansvärde och högtlovade, du som gör under? Du räckte ut din högra hand, då uppslukades de av jorden. Men du ledde med din nåd det folk du hade förlossat.

TAM1897 Q1 32.11Så står det skrivet: ”du ledde … det folk du hade förlossat.” Har han förlöst er? Förlöst från vad? – Förlöst från synden. Och synden är det andliga Egypten.

TAM1897 Q1 32.12du förde dem med din makt till din heliga boning. [Låt honom.] Folken hörde det och måste då darra.

TAM1897 Q1 32.13Tiden är kommen att sjunga Mose sång. Ska vi sjunga den? Men vi ska inte sjunga den i Egypten. Ni kan inte sjunga den om ni är i Egypten, för de kunde inte sjunga den förrän de hade befriats ur Egypten.

TAM1897 Q1 32.14Folken hörde det och måste då darra, av ångest grepos Filisteens inbyggare. Då förskräcktes Edoms furstar, Moabs hövdingar grepos av bävan, alla Kanaans inbyggare försmälte av ångest. Ja, över dem faller förskräckelse och fruktan; för din arms väldighet stå de såsom förstenade, medan ditt folk tågar fram, o HERRE medan det tågar fram, det folk du har förvärvat. Du för dem in.

TAM1897 Q1 32.15Vem ska han föra in? Vad säger ni? Vem ska Herren föra in i sin boning? Ni? Är ni ute ur Egypten? ”Ut ur Egypten kallade jag min son.” Du ska ”planterar dem på din arvedels berg, på den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning.” Då ska vi bo där med Herren, och så ska vi för alltid vara med Herren.

TAM1897 Q1 33.1i den helgedom, Herre, som dina händer hava berett. HERREN är konung alltid och evinnerligen! Ty när Faraos hästar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, lät HERREN havets vatten vända tillbaka och komma över dem, sedan Israels barn på torr mark hade gått mitt igenom havet. Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans. Och Mirjam sjöng för dem: »Sjungen till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet.»

TAM1897 Q1 33.2”Ur Egypten har jag kallat er”, säger Herren, och ur Egypten har vi kommit. Nu säger han: Jag är er Gud, och ni är mitt folk. ’Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset’; och: ’Ut ur Egypten kallade jag min son.’ Och detta är vad det betyder i dag när det står: Här är de, här är de: ”HÄR ÄR DE som håller Guds bud och Jesu tro.”

TAM1897 Q1 33.3Församlingen sjunger:—

TAM1897 Q1 33.4Förlöst! Hur gärna jag förkunnar det! Förlöst genom Lammets blod; Förlöst genom hans oändliga barmhärtighet, Hans barn är jag, för evigt.