Missionärer för Gud

TAM1897 Q1 14.2Predikan hållen onsdagskvällen den 3 mars 1897 Tryckt i General Conference Bulletin, första kvartalet 1897, vol. 2, nr 1, s. 14–20.

TAM1897 Q1 14.3Vår lektion i går kväll avslutades med grundandet av den första staten som historien känner till; ja, själva statens ursprung. Skriften säger om Nimrods rike:—

TAM1897 Q1 14.4Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land. Ur det landet drog Assur ut och byggde Nineve. (ordagrann översättning av KJV)

TAM1897 Q1 14.5I vår översättning står det: ”Asshur drog ut och byggde Nineve.” Men den egentliga innebörden är, som marginalanteckningen anger: ”Han [Asshur] drog ut till Assyrien och byggde Nineve” samt de andra städerna som nämns där. Således var början på hans rike i Shinar, och det utsträckte sig till Assyrien.

TAM1897 Q1 14.6Nimrod var inte bara en mäktig jägare av vilda djur, utan också en förföljare av människor. Och den makt han hade förvärvat, som han fick i sin hand genom upprättandet och utvidgningen av sitt rike, använde han för att tvinga folket att erkänna hans makt och den gud han tjänade. Således har varje stat, från den första som någonsin funnits i världen till den sista som någonsin kommer att finnas i världen, använt den makt den hade mot Gud.

TAM1897 Q1 14.7Jag ska upprepa det: Varje stat, från den första som någonsin funnits, det vill säga Nimrods, till den sista som någonsin kommer att finnas, det vill säga denna, har använt sin makt mot Gud, mot hans sanning, mot hans folk; för att tvinga människor bort från Gud. Från början till slut är det så det har varit med var och en av dem. När världen går under kommer detta att vara historien om världens riken och stater.

TAM1897 Q1 14.8Här följer ett uttalande från förstasidesartikeln i tidskriften ”Review” den 14 april 1896: Den store bedragaren ”förledde folket att tillbe avgudar och erövrade därmed herraväldet över jordiska riken. Han ansåg att det att vara denna världs gud var det näst bästa efter att ta Guds tron i himlen i besittning.” I den historia som nämndes i föregående lektion kan ni se hur den plan som på detta sätt avslöjats i profetians ande verkade. Först övergick människorna till avgudadyrkan, sedan till monarki. Och den förste som gjorde detta grundade en stat och blev själv en förföljare av människor genom den makt han därmed hade vunnit. Så ser historien ut. Ni kommer att se hur detta utspelade sig i andra nationer allteftersom vi går vidare.

TAM1897 Q1 14.9Det dröjde inte länge efter Nimrod förrän Gud i hela det landet var glömd av alla utom Abraham ensam. Endast Abraham sökte och fann Gud; och med Abraham började Gud på nytt med människosläktet på Herrens sätt. Lägg nu märke till vad han sade till Abraham. Med tanke på vad vi har studerat, med tanke på vad vi gick igenom i förra lektionen och det jag just nu har uppmärksammat er på, fundera över vad Gud sade till Abraham när han med honom inledde en ny nation; det vill säga, en Guds nation. 1 Mosebok 12:1 berättar vad Herren sade till honom till en början. ”Nu hade Herren sagt till Abram: ’Gå ut ur’ – vad? – ’ditt land.’” Vad först?

TAM1897 Q1 14.10(Församlingen) Ditt land.

TAM1897 Q1 14.11”och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.” Tre saker sade Gud att Abram måste lämna. Först måste han lämna, vad? – Sitt land. Därefter? – Sin släkt. Därefter? – Sin faders hus. Hans faders hus var avgudadyrkare. Hans land tvingade folket till avgudadyrkan; det var emot Gud. Hans land, hans släkt och hans faders hus var avgudadyrkare, och han var tvungen att lämna allt. Herren visade honom landet; men gav han honom äganderätten till det? – ”icke ens så mycket som en fotsbredd.” När Gud kallade honom ut ur det landet, förde han honom då in i ett annat? – Nej; men ”lovade att giva det … åt honom och åt hans säd efter honom.” När Gud alltså kallade honom ut ur hans land och inte förde honom in i det andra, var hamnade han då?

TAM1897 Q1 14.12(Församlingen) En pilgrim och en främling.

TAM1897 Q1 14.13Lämnade det Guds representant i denna värld helt utan ett land i denna värld?

TAM1897 Q1 14.14Men var han helt utan ett land? – Åh, han sökte ”ett bättre land, det vill säga ett himmelskt.”

TAM1897 Q1 14.15Låt oss slå upp Hebreerbrevet kapitel 11 och titta på det. Vi börjar med åttonde versen:—

TAM1897 Q1 14.16Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste vart han skulle komma.

TAM1897 Q1 15.1Men varifrån gick han ut? – Från sitt land, utan att veta vart han gick. ”Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte.” Ni vet att han inte gav honom något arv, nej, inte ens så mycket att han kunde sätta sin fot på; och ändå lovade han att ge det till honom och hans säd efter honom. Han förde honom ut ur hans eget land; och av inget annat land på jorden gav han honom så mycket som att sätta sin fot på. Således lämnades han helt utan ett land på jorden. Detta är vi säkra på; men kom ihåg vad Gud sade. Vem var Abraham vid denna tid? – Han var ”Guds vän”, ”fadern till alla dem som tror på Gud”. Är han er fader? Har ni ett land i denna värld?

TAM1897 Q1 15.2Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars byggmästare och skapare är Gud. Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som hade givit löftet. Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som död, avkomlingar »så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand, som man icke kan räkna». I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var.

TAM1897 Q1 15.3Vad lovade Gud när han förde honom ut ur hans land? Lovade han honom ett land? – Ja. Men han fick inget land i denna värld; ”de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara »gäster och främlingar» på jorden. De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett fädernesland.” Kan en människa söka ett land när hon redan har ett? — Nej; ty en människa kan inte ha två länder, lika lite som hon kan tjäna två herrar.

TAM1897 Q1 15.4”Ja”, säger någon, ”Abraham var ju borta från sitt.” Ja, men han hade möjlighet att återvända om han ville. Om han fortfarande hade betraktat det som sitt hemland, så att det låg honom varmt om hjärtat, och han hade fått hemlängtan när han kommit åtta hundra eller tusen engelska mil bort, och det rådde hungersnöd i landet, och det inte var någon så stor upplevelse som han trott att det skulle vara, kunde han ha sagt: ”Jag skulle vilja träffa folket där bara en gång till, de kära gamla slätterna och de välbekanta träden. Om jag bara kunde göra det, då skulle jag vara villig att komma tillbaka och stanna kvar på detta fält en tid.” Om han hade tänkt så, skulle han ha haft möjlighet att återvända; ty det står skrivet: ”Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit.”

TAM1897 Q1 15.5Tänkt på; vad innebär det att tänka på? – Om de hade haft sina tankar fyllda av det land från vilket de drog ut, skulle de ha haft möjlighet att återvända. Och det skulle de också ha haft; ty då skulle de själva ha skapat det.

TAM1897 Q1 15.6Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför [därför, av denna anledning] blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad.

TAM1897 Q1 15.7Har ni lämnat ert land? Slå upp Romarbrevet 4:1–12:—

TAM1897 Q1 15.8Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet? Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att berömma sig av. Dock icke inför Gud. Ty vad säger skriften? »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.» Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst. Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar: »Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna, och vilkas synder äro överskylda. Salig är den man som Herren icke tillräknar synd.» Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham till rättfärdighet». Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var oomskuren. Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.

TAM1897 Q1 15.9Denna tro hos vår fader Abraham, som han hade redan när han ännu var omskärningslös, var den tro han hade när Gud kallade honom bort från hans land, från hans släkt, från hans faders hus, och han lämnades i Guds händer, utan något land i världen. Och han är fader till alla dem som tror, även om de inte är omskurna; och även till alla andra, förutsatt att vi alla vandrar i fotspåren av den tro som han hade när han var oomskuren. ”Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.”

TAM1897 Q1 15.10”din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem.” Är ni hans säd? Är ni Abrahams säd därför att ni tror på Jesus Kristus? Är ni främlingar i det land där ni befinner er? – Om ni är hans säd, så är ni det. Varför? – För att det inte är ert land. Det är inte längre ert land.

TAM1897 Q1 15.11Nu är detta ingen teori. Detta handlar om praktisk, vardaglig religion. Broder Dan Jones talade igår, som ni minns, om missionärer som åker till Mexiko, och han ville ha missionärer som skulle åka dit och ta med sig sina hjärtan. De som skulle lämna sina hjärtan kvar i Förenta staterna, eller vilken delstat det nu må vara, när de åkte dit för att bedriva missionsarbete, dem vill han inte ha; för då kan de inte bedriva missionsarbete.

TAM1897 Q1 15.12Herren ville att Abraham skulle vara missionär för alla människor som han senare skulle möta på jorden; och det var han. Men Gud visste – och alla andra som ser detta som Herren ser det vet – att ingen människa kan vara missionär i denna värld om hon har ett hemland i denna värld. Ni och jag kan inte vara missionärer i något annat land om Amerika är vårt land. Vi kan inte vara missionärer i Amerika så länge Amerika är vårt land. Ni kan inte vara missionärer ens hemma om ni inte först har lämnat ert land. Så är det. Det ligger i sakens natur.

TAM1897 Q1 16.1Fråga: – Hur tolkar du det?

TAM1897 Q1 16.2Vi kan inte reda ut det. Jag har inte för avsikt att reda ut det. Herren har rett ut det, och ni och jag ska ta till oss det och tro på det.

TAM1897 Q1 16.3För vad är vi missionärer i världen? Låt oss titta på det. Varför är vi utsända att vara missionärer? Missionärer för vad? Vad är vårt missionsarbete? Vad är syftet med det? Är vi missionärer för Amerika, eller är vi missionärer för Gud? Är Amerika Guds land, oberoende av alla andra på jorden? Det är inte gott nog för att vara Guds land; och det är inte gott nog för Guds folk, hur bra det än är.

TAM1897 Q1 16.4Ni och jag ska vara missionärer för Gud, för att kalla människor till Gud; för att kalla dem från där de är till Gud, från synd till rättfärdighet, från mörker till ljus, från det land där de befinner sig till det bättre land som Gud har förberett.

TAM1897 Q1 16.5Om nu Tyskland är mitt land – och om mitt hjärta finns där, så är det mitt land – hur kan jag då kalla människor till ett land där jag inte hör hemma, som inte är mitt? Om Amerika är mitt land, hur kan jag då bedriva missionsarbete för ett annat lands räkning? – Det går inte. När Gud ville att Abraham skulle vara missionär för Gud, en missionär för ett land till vilket Gud kallar alla människor, placerade han honom där han verkligen kunde vara missionär för alla människor. Gud kallade honom att vara missionär, och därmed gav han ett exempel för alla som skulle komma efter honom om vad det innebär att börja bedriva missionsarbete. Det första man måste göra är att lämna sitt eget land. Så om du ska bli missionär i Nebraska, lämna ditt land. Om du ska bli missionär i Mexiko, lämna först ditt land. För om du överhuvudtaget ska bli missionär på jorden, säger Herren till dig: ”Gå ut ur ditt land”, och sedan följer han upp det och säger: ”ur ditt land och ur din fars hus.” Alla dessa saker hindrar missionsarbetet, tills du har kommit bort från dem och ut ur dem. Men när du har lämnat ditt land och din släkt och din fars hus, då är du en missionär, var du än befinner dig på jorden. Du behöver inte vara det; du är det. ”Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger.” Och ”Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig.” ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.”

TAM1897 Q1 16.6Nu sade jag för en stund sedan, och jag säger det igen, att detta är praktisk kristendom varje dag, precis som det alltid har varit för dem som tror på Gud.

TAM1897 Q1 16.7(Röst) Hur kan en människa stanna kvar i Nebraska och ändå lämna sitt land?

TAM1897 Q1 16.8Genom att bli född på nytt. Om han är född i Nebraska, måste han bli född på nytt. Om han är född i Amerika, låt honom bli född på nytt, så kommer han att ha lämnat sitt land. Om han är född i Tyskland, låt honom bli född på nytt, så kommer han att ha lämnat sitt land.

TAM1897 Q1 16.9Nu, bröder, ligger det mycket i detta. Det finns ingenting i denna värld som har hindrat vårt missionsarbete så mycket som detta upprepade resande till ett utländskt missionsfält och förberedelserna för att återvända nästan omedelbart. Varje man bland sjundedagsadventisternas missionärer som har varit i ett främmande land vet att detta är ett faktum. Och han behöver inte lämna Förenta staterna för att upptäcka det. Det har faktiskt föreslagits att det vore klokt att skaffa ett andra fartyg för att hämta hem de missionärer som ”Pitcairn” tar med ut; när ”Pitcairn” tar dem med ut, låt ett annat fartyg följa efter inom kort, när de får hemlängtan, och hämta hem dem! Nu måste detta upphöra, annars kommer vi aldrig att kunna vara missionärer på denna jord; Herren vill inte ha något sådant.

TAM1897 Q1 16.10Om ditt hjärta är i detta land; eller om ditt hjärta är här hos dina anhöriga; om ditt hjärta är här i din fars hus – då, för din själs skull och för Guds sak, gå inte bort från det förrän du har fått ditt hjärta bort från allt detta. Ty där ditt hjärta är, där kommer också din skatt att vara, och du kommer att vilja återvända så snabbt som möjligt.

TAM1897 Q1 16.11Om du reser till ett annat land medan ditt hjärta inte är där, kan du inte göra någon nytta medan du är där; du kommer att vara till besvär för dig själv och för alla omkring dig. Du behöver inte tro att du inte kommer att vara det, för det kommer du att vara.

TAM1897 Q1 16.12Vad vi ska göra är att veta var vårt hem är – vårt rätta hem – och att det inte finns någonstans på denna jord; att det finns i himlen, och att vi snart ska åka dit. Och då, var du än kallas på denna jord, tänk på att du är på väg hem. Då, vare sig det är till Söderhavsöarna eller till Mexiko, kommer du att vara hemma; och du vet det, och du är där för att stanna hemma och arbeta för Gud där du är tills han kallar dig till ett annat fält; och när du kommer dit kommer du fortfarande att vara hemma. På det sättet kommer du aldrig att befinna dig på en främmande plats, och människorna kommer inte att vara främlingar för dig.

TAM1897 Q1 16.13Nu fungerar denna idé om att ha ett hemland i denna värld just på detta sätt. När det gäller länder är det land som är ditt det som dominerar dina tankar; och om du reser till ett annat land kommer du ständigt att göra jämförelser mellan det landet och ditt eget land. De lektioner du ger, de predikningar du håller, själva det inflytande som följer dig kommer att vara så genomsyrat av det, utan att du själv är medveten om det, att människorna kommer att känna igen det hela tiden. Därför finns det en barriär mellan dig och dem som du aldrig kan övervinna förrän du lämnar ditt land.

TAM1897 Q1 17.1Så länge det finns kvar i dig finns det en barriär mellan dig och dem. Ditt arbete kan inte vara verkningsfullt förrän den barriären mellan dig och folket har rivits ned, och de ser att du är skild från ditt land, från din släkt och från din fars hus. Men när du har lämnat ditt land, när du har blivit pånyttfödd, har du ditt ursprung i det himmelska landet; där är ditt hem; och det är det enda land som ditt hjärta hänger vid. Då kommer det inte att finnas någon barriär mellan dig och någon på denna jord, och du kan föra evangeliet till varje människa i denna värld. Du kommer att möta en vän i varje person du möter på jorden; de kommer inte att vara främlingar för dig.

TAM1897 Q1 17.2Faktum är att ni kan bege er bland människor i andra länder, och ni kommer att upptäcka att de är precis lika goda som människorna här. Förrförra sommaren besökte jag flera av dessa andra länder. Jag var i Danmark, Norge, Sverige, Tyskland, Schweiz, Böhmen, Österrike, Ungern, Bulgarien, Turkiet, Grekland, Italien, Nederländerna, England, Irland, Skottland – sammanlagt sexton olika länder. Var och ett av dessa länder, på sitt sätt, var för mig precis lika bra som detta land någonsin har varit.

TAM1897 Q1 17.3I många avseenden är de exakt likadana. Vattnet där borta är precis som vattnet här i landet. Gräset växer där precis som det gör här i landet – toppen växer uppåt. Träden växer där precis som de gör här, och ser precis ut som träden här. Till och med människorna har samma kroppsbyggnad och utseende som här. Nåväl, när kullarna, klipporna, vattnet, träden, gräset och människorna där borta är precis som här, är de då inte lika bra som dessa? Jag kan inte se någon skillnad.

TAM1897 Q1 17.4Pastor Ballenger.—Skulle ni vara lika fri att tala om dessa saker i alla dessa länder som ni är här?

TAM1897 Q1 17.5Självklart. Jag predikade just dessa saker i de länderna. Man kan predika evangeliet var som helst. Bröder, jag mötte goda människor varje steg på vägen, och ingenting annat än goda människor. Jag mötte inga andra. Ärligt talat, det gjorde jag inte. Människor som var fullständiga främlingar – som jag aldrig sett förut, vars språk jag inte kunde förstå och som inte kunde förstå mitt – gjorde allt de överhuvudtaget kunde för att hjälpa mig vidare, visa mig vägen och ställa upp på alla möjliga sätt. På de platser där jag befann mig var de pengar jag hade i fickan samma slags pengar som de använde. Jag kunde inte läsa dem. När jag skulle betala spårvagnsbiljetten, köpa en tågbiljett eller något liknande – allt jag kunde göra var att räcka fram tillräckligt för att vara säker på att det räckte, och låta dem ta det jag skulle betala för det, och de tog det, och tog inte mer än så, och gav mig rätt växel.

TAM1897 Q1 17.6Jag säger er, bröder, människorna är precis likadana överallt. Den enda skillnaden är att de på vissa ställen är lite bättre än på andra. Det är den enda skillnaden jag ser. Och evangeliet – evangeliet är, som vi vet, detsamma överallt i världen. Det råder ingen tvekan om det. Och eftersom evangeliet är detsamma överallt, är det avsett för hela mänskligheten. Och eftersom hela mänskligheten är precis lika likartad och precis lika enhetlig som evangeliet är, kommer ni, när ni för ut evangeliet på Herrens sätt och går till människorna på Herrens sätt, att upptäcka att det fungerar precis så här hela tiden och överallt.

TAM1897 Q1 17.7När jag var i Danmark var det för mig verkligen det bästa landet på jorden; och jag njöt av att vara där tillsammans med människorna runt omkring mig! När jag var i Norge var det för mig det bästa landet i världen. När jag var i Turkiet var det för mig det bästa landet på jorden; och om jag skulle söka ett missionsfält, skulle jag åka raka vägen till Turkiet. Turkarna är precis som andra människor – vänliga och artiga när de möter en på gatan och ute på landsbygden när de möter en på vägen.

TAM1897 Q1 17.8Broder Holser och jag var tvungna att vänta medan fartyget låg för ankar i Smyrna i Asien, och vi åkte ut för att besöka ruinerna i Efesos. Han gick längre än jag, men vi vandrade tillsammans ungefär sex engelska mil ut på landsbygden, helt ensamma. Vi gick precis som man går ut på fälten här. Vi mötte människor på landsvägen precis som man gör här. Jag kände mig inte utsatt för någon fara alls, och jag tror inte att han gjorde det heller. Vi fann ingenting att vara rädda för. Vi vandrade omkring där precis som vi skulle ha gjort här. Vi var i Nikomedia när armenierna sade att det knappt var säkert att gå ut ur huset, och framför allt att någon skulle upptäckas gående på kullarna; men vi gick ut ur staden och upp på kullarna medan vi väntade på tåget. Vi mötte turkar på vägen med sina vagnar och oxar; vi fann dem vila vid vägen. Vi kände ingen rädsla. Det fanns ingen fara för oss. Det var säkert överallt.

TAM1897 Q1 17.9Jag säger er att i vart och ett av dessa länder är folket goda människor, älskvärda människor, vänliga människor, tillmötesgående människor. De avbryter sitt arbete för att göra er en tjänst, för att visa er vägen, för att hjälpa er över en gata, för att följa med er ett eller två kvarter för att visa er vägen, trots att de aldrig sett er förut och aldrig förväntar sig att se er igen. Mitt hjärta fylldes av vänliga känslor för alla dessa goda människor runt omkring, och jag önskar att de kunde följa med oss till det bättre landet där vi kunde vara tillsammans och vara vänliga mot varandra hela tiden. Som jag sade för en stund sedan, och som D. T. Jones berättade för er igår, ligger detta till grund för missionsarbetet. Det är just det. Det har funnits sådana som har skickats iväg, villiga och glada att åka på utlandsmission. Det var det de gav sig ut på, det var deras ambitioner; till stor kostnad tog de sig dit. Bara en kort stund senare kommer ett brev där de bönfaller om att få komma tillbaka. ”Åh, låt mig bara få komma hem! Jag ber er inte att betala min hemresa; låt mig bara få komma tillbaka.”

TAM1897 Q1 18.1(Röst) Ger utlandsmissionsstyrelsen sådana personer möjlighet att komma tillbaka?

TAM1897 Q1 18.2Självklart. Hur skulle de kunna göra annorlunda? Detta är ingen påhittad historia. Det är ett faktum, bröder. Men det är inte missionsarbete. Naturligtvis skulle utlandsmissionsstyrelsen inte önska att sådana personer stannade kvar där. Det bästa de kunde göra var att låta dem komma hem; för det enda stället där de kunde göra något var hemma. Deras hjärta fanns hemma i Amerika.

TAM1897 Q1 18.3Faktum är att vissa var så rädda för att de skulle dö om de stannade kvar där, att de kom hem och dog. Detta är ett faktum. Jag använder inte det uttrycket, eller formulerar det så här, för att spela på era känslor eller något i den stilen. Vissa har haft så stark hemlängtan att de var rädda för att de inte skulle kunna leva där; och de kom hem på egen begäran och dog inte långt därefter. De kunde inte ha gjort mindre än så om de hade stannat kvar utomlands.

TAM1897 Q1 18.4Jag vet, och ni vet också, att många har åkt på utlandsmissioner med en uppfattning om att det snarare handlade om en utflykt än om hårt missionsarbete. Och när de vid resans slut insåg att det inte var någon utflykt, utan umbäranden; att det innebar självförnekelse, sjukdom och brännande feber, så försvann snart all utflyktskänsla. Det var inte vad de hade tänkt sig när de gav sig iväg.

TAM1897 Q1 18.5Jag vet, och ni vet, att det i början finns en glans kring idén om missionsarbete. Men vi vill hålla oss till konkreta fakta, ta blicken från glansen och komma ihåg att det finns en hård verklighet precis bakom den. Det finns en viss glans i att stiga ombord på tåget eller fartyget, tillsammans med en stor folkmassa och mycket pompa och ståt, när vi ger oss iväg på missionen och hedras på det sättet; det är förstås helt i sin ordning, men de som ger sig iväg måste vara säkra på att deras sinnen och hjärtan är inriktade på något mer konkret än så. De måste ha i åtanke att, även om bröderna är villiga att följa dem till tåget eller fartyget och fälla tårar vid avskedet om så behövs, så får ingen av dessa missionärer trots allt detta bortse från att han ger sig ut för att möta svårigheter, bryderier, faror och sjukdomar.

TAM1897 Q1 18.6Och låt honom komma ihåg att han inte bara kan möta alla dessa saker, utan också gå igenom dem, och inte vara rädd för att han ska dö. Låt var och en vara helt säker på att han är död innan han ger sig av, och han kommer inte att vara rädd för att han ska dö när han kommer dit. Men om du inte har dött innan du ger dig av, ge dig då inte av förrän du är död; för annars kommer du inte att göra någon nytta varken för dig själv eller för Guds sak. Du kommer bara att vara en börda för dem som är där – om det finns några trogna där innan du ger dig av.

TAM1897 Q1 18.7Det är sanningen, och det vet ni. Varför ska vi då låta den saken glömmas bort? Något sådant har behövts i vårt arbete under alla dessa år. Stora summor pengar skulle ha sparats om man hade insisterat på något sådant innan ni gav er iväg. Stora misstag skulle ha undvikits, liksom en oerhörd mängd elände, om man hade insisterat på detta, och insisterat på det innan arbetarna gav sig iväg.

TAM1897 Q1 18.8Som jag sade för en stund sedan: om ni verkligen är döda innan ni ger er av, och medan ni är där, kommer ni inte att störas särskilt mycket av utsikterna till döden. Det innebär inte att ni kommer att dö bara för att ni blir sjuka, mycket sjuka – brinnande av feber. Det innebär inte att ni kommer att dö, och att ni därför borde tro att ni måste packa ihop och åka hem så fort ni har kommit över det, eller blivit tillräckligt friska för att ge er av.

TAM1897 Q1 18.9Jag känner till missionärer – kanske gör ni det också – en i synnerhet, och hans hustru, som jag tänker på, som begav sig ut på en utlandsmission. De var båda unga människor. Ingen av dem, tror jag, var över tjugotvå; maken var förmodligen högst tjugotre. De begav sig till sitt missionsfält och påbörjade arbetet. Med tiden drabbades de av sjukdom. Hustrun drabbades först av den lokala febern och blev fruktansvärt sjuk – så sjuk som man kan bli och ändå överleva, antar jag; men ingen av dem drabbades av hemlängtan i samband med febern. De höll modigt ut; maken skötte om hustrun under hennes sjukdom, och precis när hon knappt kunde sätta sig upp och gå omkring drabbades han själv av samma feber, lika svårt som hon hade varit; och hon, i det svaga tillståndet, skötte om honom. Men de klarade sig igenom allt detta som modiga kristna, Herren vare tack. De är kvar på det fältet ännu; de har framgång på det fältet där de befinner sig, och har haft framgång ända från den dag de anlände dit. Det ska vara vårt ideal.

TAM1897 Q1 18.10Nu säger jag inte att ingen av dem som reste iväg någonsin borde ha kommit tillbaka. Jag säger inte att ingen av dem borde ha kommit tillbaka omedelbart efter att de nått missionsfältet. Men jag vill säga, bröder, att de borde ha vetat innan de reste iväg, om de skulle komma tillbaka direkt eller inte.

TAM1897 Q1 18.11Att missionsstyrelsen anser att ni skulle kunna bli en bra missionär är inte tillräckligt bevis för att ni ska agera utifrån det och ge er ut på utlandsmission. Ni måste själva veta att Gud kallar er att åka dit; och att ni åker dit för att Gud vill ha er just där. Då, när ni åker, kommer ni att åka för att Gud kallar er, och ni kommer att veta att han är med er under resan. Ni kommer att veta att han är med er när ni kommer fram; och ni kommer inte att skrämmas av några svårigheter, inte heller bli nedslagen av några prövningar, inte heller vända om på grund av någon sjukdom, inte ens inför utsikten till döden.

TAM1897 Q1 19.1Om det skulle komma till den bokstavliga verkligheten att dö en fysisk död, vet ni inte hur mycket ni skadar Guds sak om ni flyr för att undkomma den. Ni och jag, varje kristen, och särskilt varje sjundedagsadventist, eftersom det är en kristen erfarenhet, måste ta fasta på denna enda levande princip: att den kristnes arbete inte är avslutat när han dör den fysiska döden. Om han är trogen sitt arbete medan han lever och dör på sin post, fortsätter hans arbete efter hans död.

TAM1897 Q1 19.2Det är ett faktum. Om du följer Guds kallelse, om du går med Gud vid din sida, och om du dör innan du ger dig av, om du är den sorts missionär som Gud kallar – den sort som Abraham var – ska du själv veta, inför Gud, under Gud och med Gud, att detta är hans vilja beträffande dig.

TAM1897 Q1 19.3Att du i dag har en övertygelse om att du ska åka som missionär är inte ett bevis på att du ska ge dig av från denna konferens för att åka till det fältet. Om din övertygelse är rätt och god, kommer den att bestå. Om det inte är rätt sorts övertygelse, bör den inte bestå. Den bör försvinna så snart som möjligt. Och om du måste behålla den en liten stund, och den försvinner, är det bättre att den försvinner här än efter att du har kommit ut på missionsfältet.

TAM1897 Q1 19.4Om din övertygelse kommer från Herren är den god och kommer att bestå. David hade i tjugo år en övertygelse om att han skulle bli kung över Israel. Men han var inte alls otålig efter den tid som skulle komma då han skulle bli kung över Israel. Han skyndade inte på saken. När allt låg i hans händer, rörde han inte ett finger för att sätta sig själv på tronen. Han hade en övertygelse som var tillräckligt god att behålla i tjugo år; och när Herren hade prövat honom och kunde lita på honom, förde han honom själv till tronen.

TAM1897 Q1 19.5Så kanske du har en övertygelse om ett visst missionsfält. Den kan komma från Gud. Försök nu inte genomföra din egen idé, oavsett om missionsstyrelsen tror på den eller inte, eller om konferensen tror på den eller inte. Vänta bara på Gud och låt honom själv tala om för andra att det är så. När vi väntar på Gud på detta sätt och sedan ger oss iväg, går Herren med oss, och det vet vi; och han är med oss medan vi är där, och det vet vi. Det är vår post, och vi kommer att stå kvar på den posten tills Gud kallar oss bort. Och om han har använt oss där så länge han kan, på ett verkningsfullt sätt, medan vi lever; och han kan utnyttja ditt inflytande bättre om du är död; då är det enda du behöver göra att lägga dig ner för att dö som en lycklig kristen; i vetskap om att Gud kommer att fortsätta ditt arbete efter att du har dött. Den övertygelse som Gud lade i människors hjärtan genom dig medan du levde och talade till dem, kommer att fördjupas, stärkas och väckas till liv genom ditt goda exempel efter din död; och genom det kommer de att ledas till Jesus Kristus.

TAM1897 Q1 19.6Är du då villig att låta Gud förkunna evangeliet genom din död lika väl som genom ditt liv? Är du villig att låta honom förkunna evangeliet genom dig, död, fysiskt död och i graven, lika säkert som du är villig att låta honom förkunna evangeliet med dig levande och vandrande på jorden? Om du inte är det, är du inte redo att ge dig ut på mission.

TAM1897 Q1 19.7Nu ska jag läsa det ur Skriften. Slå upp första kapitlet i Filipperbrevet. Där finns exemplet på den missionär som Gud kallade, som en förebild för er, som ett exempel för alla som senare skulle tro på Jesus Kristus, till evigt liv. Ni minns Paulus svårigheter. Ni minns hans omväxlande öden, hans prövningar, hans förföljelser, hans piskningar, hans faror överallt; och ni vet att han aldrig vacklade någonstans där han befann sig.

TAM1897 Q1 19.8Jag vill att I, mina bröder, skolen veta att det som har vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång. Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor. Verserna 12 och 13.

TAM1897 Q1 19.9När detta skrevs visste han inte vilken dag kejsarens dekret skulle verkställas och han skulle avrättas. Han väntade sig det. Tänk nu på allt detta han gick igenom. Piskningarna, prövningarna, förföljelserna, farorna, rånen, en gång stenad och släpad ut ur staden och lämnad som död. Nu säger han: Jag vill att ni ska förstå att dessa saker har hänt mig för att främja evangeliet. Vad gjorde Gud genom var och en av dessa prövningar, lidanden och faror? – Han använde denne man för att genom honom förkunna evangeliet, så att när dessa människor stenade honom och släpade ut honom ur staden och lämnade honom som död, präglade Guds Helige Ande deras hjärtan med sin sanningens sigill: att denne man var från Gud, att det budskap han förde till dem var från Gud; och om de gjorde uppror mot det, beseglades deras fördömelse; och om de underkastade sig det, blev de frälsta.

TAM1897 Q1 19.10Det är vad Gud ska göra genom oss. Allt vi finns till för i världen är att Gud ska kunna predika evangeliet genom oss. Det är inte så mycket vi som gör det, utan Gud som gör det genom oss, vare sig genom ord eller genom inflytande; och Gud kan göra det lika väl genom inflytande som genom ord. Gud kommer att lägga evangeliet i vårt inflytande lika väl som i våra ord. Vi predikar alltid genom vårt inflytande lika väl som genom våra ord.

TAM1897 Q1 19.11och de flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga oförskräckt förkunna Guds ord. Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika Kristus, men det finnes också andra som göra det av god vilja. Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är satt till att försvara evangelium. De förra åter förkunna Kristus av genstridighet, icke med rent sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare bedrövelse i mina bojor. Vad mer? Kristus bliver dock på ena eller andra sättet förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet; och däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock framgent få glädja mig; ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig. Det är nämligen min trängtan och mitt hopp att jag i intet skall komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall av mig med all frimodighet bliva förhärligad i min kropp, det må ske genom liv eller genom död.

TAM1897 Q1 20.1Står det inte skrivet att Gud kommer att använda en död människa för att förhärliga evangeliet och Jesu Kristi härlighet? Är du villig att han ska göra det genom dig, när han kan göra det bättre med dig död än om du vore vid liv? Död visserligen, men levande för honom. Ser du då inte att i den goda bemärkelsen dör den kristne aldrig? ”ty för honom leva alla.” ”Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.” Gör du det? Om du tillhör Herren medan du lever, tillhör du Herren när du är död. Och lika säkert som Gud använder dig medan du lever för att predika evangeliet, kommer han att använda dig när du är död för att predika evangeliet. Och ditt arbete kommer inte att upphöra när du är död. Lika säkert som ditt arbete är Kristi verk medan du lever, kommer det att fortsätta när du är död. Ditt inflytande kommer att märkas, och Gud kommer att utföra saker genom dig efter din död som han inte kan göra lika väl medan du lever.

TAM1897 Q1 20.2Anta att Paulus skulle dö. Han räknade med det. Se på den sjuttonde versen i nästa kapitel. Men förresten, med tanke på detta, vad gjorde han hela tiden? ”däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock framgent få glädja mig.”

TAM1897 Q1 20.3”Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.” Vad syftade han på när han sade: ”om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro”? Han förväntade sig dagligen att han skulle offras som ett offer för Jesu Kristi tro. Vad gjorde han åt det? – ”Så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.” Vad skulle de göra? – ”Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.”

TAM1897 Q1 20.4Förväntade han sig att filipperna skulle glädjas med honom när hans huvud höggs av? – Ja, det säger han. Bröder, när vi inser att den kristnes verk inte upphör när han dör, kommer vi inte längre att ägna oss så mycket åt att fatta beslut och skicka kondoleansbrev till människor bara för att någon har dött. Tacka Herren för att hans verk fortsätter, trots att han är död. Gläd er åt det – inte över att han är död, utan över att hans arbete fortsätter; att Gud använder honom bättre på det sättet än om han vore vid liv.

TAM1897 Q1 20.5Låt därför Gud träda in och få hela utrymmet, så att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta, av hela vår själ, av hela vårt sinne och av all vår kraft. Det är vad det innebär att vara missionär.

TAM1897 Q1 20.6Och det allra första man måste göra för att bli en sådan missionär är att ”lämna ditt land”.