Frälsningens vetenskap. – Nr 1

TAM1897 D 46.2Predikan hållen fredagskvällen den 12 februari 1897 Tryckt i General Conference Daily Bulletins den 16 februari 1897, vol. 1, nr 3, s. 46–47 och den 17 februari 1897, vol. 1, nr 4, s. 49–53.

TAM1897 D 46.3ALLA vet att detta är en mycket vetenskaplig tidsålder, åtminstone till namnet, till bekännelsen och i strävan. Gud vill att hans folk alltid ska hålla jämna steg med tidsåldern. Mer än så: han vill att hans folk alltid ska ligga före tidsåldern. I synnerhet vill han att hans folk alltid ska vara reformatorer, och för att en person ska vara en reformator måste han ligga före tidsåldern. Eftersom detta är en särskilt vetenskaplig tidsålder, både till sina anspråk och på andra sätt, måste Guds sak, hans folk, vara vetenskaplig för att möta tidens krav. Det är utgångspunkten för den fråga som jag inbjuder er att studera i kväll. Herren vill att ni och jag ska acceptera denna utgångspunkt, studera den och bygga vidare på den, tills det inför världen visas att denna utgångspunkt är vetenskapligt korrekt. Om ni och jag, om alla som bekänner sig till Kristi namn, gör det, då kommer detta att fullbordas av Herren. Världen kommer att se det, och världen kommer att se det oavsett om ni och jag har del i det eller inte. För om ni och jag inte har del i det, kommer de som tillåter Herren att göra denna demonstration genom dem att ha del i det; och om ni och jag inte tillåter honom att göra det, går vi miste om det.

TAM1897 D 46.4Men ni säger: Frälsningen är Guds folks verk. Frälsningen är Herrens enda sak. Det är vad dessa andra bröder har sagt. Det är vad vi hade i lektionen i eftermiddag, och vad vi har haft i alla lektionerna i Hebreerbrevet. Det är den läxa vi har fått på andra ställen i Skriften. Och Skriften säger att vi inte ska veta något annat än Jesus Kristus och honom korsfäst. Ni säger det; ja, och jag säger det. Jag säger att Guds folks verk – allt som är Guds sak i världen – är frälsningsverket. Och detta stämmer exakt överens med vad vi redan har sagt. Därför är frälsningen vetenskap.

TAM1897 D 46.5Mer än så: Frälsningen är inte bara vetenskap, den är inte enbart en vetenskap; den är det viktigaste, nyckeln, centrum för alla vetenskaper. Den är det mest vetenskapliga av allt som människors sinnen sysslar med i denna värld. Så när Guds folk tar emot Guds frälsning sådan den är i Gud; när hans frälsningsverk i världen står som en verklig representation av hans idéer om frälsning, då kommer den vetenskap som står över alla andra vetenskaper att uppenbaras för världen. Då kan Guds folk stå inför själva vetenskapens kungar och inte skämmas, i en vetenskaplig tidsålder.

TAM1897 D 47.1Nu är jag fullständigt hängiven denna sanning. Och jag vill att ni ska se hur fullkomligt den är sanningen. Ni och jag är hängivna Guds frälsning. Och jag vill att ni genom Bibeln – all sannings bok – ska se att frälsningen är vetenskap. Då kommer ni, tillsammans med mig, att vara hängivna denna sanning.

TAM1897 D 47.2Först och främst vill jag att ni tänker efter noga och själva inser inte bara att frälsningen är vetenskap, utan att den är den högsta av alla vetenskaper.

TAM1897 D 47.3Ordet ”vetenskap” betyder bokstavligen kunskap. Botanikens vetenskap är kunskapen om botanik. Astronomins vetenskap är kunskapen om astronomi. En vetenskapsman har därför definierat vetenskap som ”tänkandets produkt”. All den kunskap – den vetenskap – som världen har om astronomi är resultatet av världens tänkande kring ämnet astronomi.

TAM1897 D 47.4Frälsningen är alltså kunskapen om Gud: ”Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus.” Det är alltså en vetenskap. Men denna kunskap är inte ett resultat av människans tänkande: den är ett resultat av Guds tänkande. Ty ”»vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom». Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.” Därför är frälsningen, som är ett resultat av Guds tänkande, inte bara vetenskap, utan den högsta av alla vetenskaper.

TAM1897 D 47.5Återigen: Det som världen erkänner som vetenskap – naturvetenskaperna – är ett resultat av människors tänkande. Det är med sinnet som människor tänker. Det är alltså med sinnet som människor sysslar med alla dessa vetenskaper. Men frälsningen sysslar med själva sinnet. Vilket är då det högre? Vilket är det högre – det som sysslar med alla andra saker, eller det som sysslar med det som sysslar med alla andra saker? — Det senare, utan tvekan. Eftersom människan med sinnet sysslar med alla andra vetenskaper, och frälsningen sysslar med sinnet självt, är det helt uppenbart, inte bara att frälsningen är en vetenskap lika säkert som vilken annan vetenskap som helst, utan att den är en högre vetenskap än alla andra vetenskaper. Den är den högsta vetenskap som kan bli känd för människans sinne.

TAM1897 D 47.6Än en gång: Frälsningen sysslar med sinnet. Men vem är det som i frälsningen och genom frälsningen sysslar med sinnet? — Det är Gud själv. Eftersom det alltså är Gud själv som utarbetar och uppenbarar denna vetenskap, och eftersom denna vetenskap är ett resultat av Guds tänkande, följer det att frälsningens vetenskap är den högsta, djupaste och bredaste vetenskapen som är känd, inte bara för människans sinne, utan för hela universum.

TAM1897 D 47.7Låt oss läsa några bibelställen. ”skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse.” Romarbrevet 12:2. ”Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag.” Romarbrevet 7:25. ”vi veta att Guds Son har kommit och givit oss förstånd.” ”vi hava Kristi sinne.” Det enda sättet på vilket Herren kan nå oss är genom sinnet. Han verkar med oss endast genom sinnet. Han styr oss endast genom våra sinnen. Se: ”Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.” Och det första av alla buden är detta: ”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.” ”Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.” Köttets sinne, som inte kan vara Guds lag underdånigt – det kan det inte – måste förändras, måste bytas ut mot ett annat sinne som alltid tjänar Guds lag. Denna förändring av sinnet är frälsning. Denna förnyelse av sinnet verkställs av Gud i hans frälsningsverk, och den kan inte verkställas av någon annan. Därför är det den högsta av alla vetenskaper – den högsta som är känd för människans sinne, den högsta som är känd i universum.

TAM1897 D 47.8Börjar ni inte inse varför det är så att Vittnesbörden talar om ”frälsningens vetenskap”?

TAM1897 D 49.1Nu vill jag att ni ska se att andra också tycker så. Jag vill att ni ska se att jag inte är ensam om detta. Jag vill att ni ska se att vi har auktoritet för denna ståndpunkt – vetenskaplig auktoritet – det vill säga auktoriteten hos personer som förstår vetenskap.

TAM1897 D 49.2Om jag i kväll kunde lägga fram bevis för er att de som förstår alla andra vetenskaper bättre än någon annan i denna värld vittnar om att de är mer intresserade av denna vetenskap än av alla andra vetenskaper tillsammans, att de ser mer i den som är värt deras uppmärksamhet än i alla andra vetenskaper tillsammans, skulle ni då inte säga att jag tryggt kan tala som jag gör – ur ett vetenskapligt perspektiv? Jo, jag har just en sådan skara – en skara som förstår alla andra vetenskaper, och jag har bevis som tydligt visar att de är mer intresserade av denna än av alla de andra tillsammans.

TAM1897 D 49.3I 1 Petrusbrevet 1:10–12 talar aposteln om frälsningen, och där läser jag följande:—

TAM1897 D 49.4Angående denna frälsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras eder. De hava rannsakat för att finna vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem hänvisade till, när han förebådade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet som därefter skulle följa. Och det blev uppenbarat för dem att det icke var sig själva, utan eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu en förkunnelse kommit till eder genom de män som i helig ande, nedsänd från himmelen, hava för eder predikat evangelium; och i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in.

TAM1897 D 49.5Vilka saker längtar änglarna efter att få skåda in i? — Guds frälsning när den förkunnas med den Helige Ande som har sänts ner från himlen. Det grekiska ordet för ”längtar” betyder här ”att sätta sitt hjärta på”. Och det grekiska ordet för ”skåda in i” betyder ”att böja sig ner mot något för att betrakta det; att titta med huvudet böjt framåt; att granska med kroppen framåtböjd; att noggrant undersöka, att nyfiket inspektera – av någon som vill bekanta sig med något.” Sådan är änglarnas inställning till frälsningsfrågan.

TAM1897 D 49.6Förstår nu änglarna andra vetenskaper – biologi, geologi, iktyologi, astronomi – alla andra vetenskaper? Ni vet att de gör det. Alla vet att änglarna förstår alla andra vetenskaper grundligt. Alla vet att det är helt säkert att säga att alla änglar förstår alla andra vetenskaper oändligt mycket grundligare än någon människa förstår, eller någonsin har förstått, en enda vetenskap. Men änglarna är mer intresserade av frälsningsfrågan än av alla andra vetenskaper. De som vet mest av alla andra är mest intresserade av just detta. Åh, ja, ni höll med mig för en stund sedan om att om jag kunde åberopa en sådan auktoritet som den, skulle ni säga att vi kunde känna oss trygga med att inta denna ståndpunkt. Kom då, vi är trygga. Vi befinner oss i det bästa sällskapet – ja, det bästa vetenskapliga sällskapet. Det finns en auktoritet som är avgörande i frågan, en vetenskaplig auktoritet.

TAM1897 D 49.7Nu leker jag inte med ordet ”vetenskap” här i kväll. Jag använder orden ”vetenskap” och ”vetenskaplig” med hänvisning till frälsningen som ett absolut sanningsenligt ord. Guds frälsning är verkligen en vetenskaplig sak, inte falskt så kallad, utan genuint, ytterst vetenskaplig. Så tro inte alls att jag leker med orden ”vetenskap” eller ”vetenskaplig”. Jag använder dem sanningsenligt, eftersom det är korrekt i detta sammanhang.

TAM1897 D 49.8Men detta är inte allt: inte bara önskar änglarna att granska detta, som de som vill bekanta sig med något; utan de bekantar sig verkligen med något. De lär sig genom att granska detta och studera det. Slå upp Efesierbrevet 3:8–11, så kommer ni att se denna tanke uttryckt:—

TAM1897 D 50.1Till mig, som är mindre än den minste av alla heliga, är denna nåd given, att jag skulle förkunna bland hedningarna Kristi outrannsakliga rikedom; och att låta alla [jag utelämnar ordet ”människor”, eftersom det underförstås] se vad som är gemenskapen i hemligheten, som från världens begynnelse har varit fördold i Gud, som skapade allting genom Jesus Kristus: i syfte [Se nu, jag ska förkunna Kristi outgrundliga rikedomar för att låta alla inse vad gemenskapen i mysteriet är, som har varit förborgad i Gud, och det är i syfte, för att] att nu för furstendömena och makterna i de himmelska rymderna genom församlingen skulle bliva kunnig Guds mångfaldiga visdom, enligt det eviga uppsåt som han fattade i Kristus Jesus, vår Herre. (ordagrann översättning av KJV)

TAM1897 D 50.2Vad är ”syftet” med att få människor att inse detta? — För att Guds mångfaldiga visdom ska bli känd för furstarna och makterna ”i den himmelska världen” (”i himlen” står det i andra översättningar; det är korrekt). Änglarna, furstarna och makterna längtar innerligt efter att få inblick i detta frälsningsevangelium när det predikas med den Helige Ande som har sänts ner från himlen. De betraktar och studerar verkligen. Och medan de studerar får de nya uppenbarelser om Guds visdom — Guds mångfaldiga visdom — enligt hans eviga avsikt, som han har fastställt i Kristus Jesus, vår Herre. Ni vet från andra skriftställen att detta Guds mysterium, denna eviga avsikt, uppenbaras i evangeliet. Ni vet att furstarna och makterna i himlen inte är eviga i båda riktningarna – de sträcker sig inte från evighet till evighet. De sträcker sig från en viss tidpunkt till evigheten, precis som ni och jag. Gabriel sträcker sig till evigheten endast från den tidpunkt då han skapades. Han sträcker sig inte från evighet till evighet.

TAM1897 D 50.3Men Gud är från evighet till evighet. Nu, från evighet till evighet fanns det, finns det, en avsikt – hans eviga avsikt som är fastställd i Kristus Jesus, vår Herre. Hur lång tid kommer det att ta för änglarna att nå djupet, att uttömma studiet av den eviga avsikten? – Till evigheten. Det är tydligt nog. När denna avsikt sedan uppenbaras i evangeliet, görs känt genom Guds mysterium, nämligen ”Kristus i eder, vårt härlighetshopp”, är det uppenbart nog att änglarna studerar det. Och när de granskar det ser de där Guds mångfaldiga visdom uppenbarad, enligt hans eviga avsikt. De önskar att granska det. De gör det och lär sig på så sätt.

TAM1897 D 50.4Nåväl, då de förstår alla andra vetenskaper bättre än någon människa förstår någon enskild, när de är mer intresserade av detta än av alla de andra och lär sig av detta; är inte det ett faktum som ni och jag tryggt kan förlita oss på? Är då inte även detta ett ämne som är mer värt våra tankar, vårt högsta tänkande, än alla andra tillsammans? Och kan vi inte sätta våra hjärtan på detta och ägna hela vår själ åt det utan att vara ovetenskapliga? Åh, det kan vi, det kan vi! Låt oss göra det.

TAM1897 D 50.5Missförstå mig nu inte. Jag angriper inte andra vetenskaper. Jag säger inte att alla andra vetenskaper bör ignoreras och betraktas som irrbloss, ovärdiga någon uppmärksamhet. Nej; jag säger att detta är större än dem alla; och att vad vi än studerar inom dem måste studeras i underordning till detta som är större än de. Jag säger bara att alla andra måste inta åtminstone en underordnad plats i förhållande till detta, om vi vill vara vetenskapliga.

TAM1897 D 50.6Tänk på det! Ta våra egna naturliga sinnen, med vilka vi sysslar med andra vetenskaper. Skulle jag, skulle någon människa, vara strikt vetenskaplig om jag ägnade mitt bästa och högsta tänkande åt en vetenskap, när jag hade belägg från högsta möjliga auktoritet för att det fanns en högre vetenskap inom räckhåll? Skulle det vara vetenskapligt? – Nej. Nåväl, då ser vi hittills att detta är en vetenskap; att det är den högsta vetenskapen. Då är varje människa som inte först och främst ägnar sitt högsta tänkande, sitt bästa tänkande och alla sina krafter åt denna vetenskap, och låter den leda alla andra vetenskaper, i sakens natur inte vetenskaplig.

TAM1897 D 50.7Och han är inte heller vis. För vad är denna vetenskap? — Frälsning. Mycket bra. Och den är evigt liv. Anta att jag ägnar hela mitt liv, alla mina krafter, åt andra vetenskaper, medan jag försummar denna eller betraktar den som underordnad – får jag då tag på den? — Nej. Hur lång tid har jag då på mig att studera de andra vetenskaperna? — Högst några år. Då kommer mitt arbete med dessa vetenskaper att vara avslutat för alltid, och jag kommer aldrig mer att få en chans att studera dem.

TAM1897 D 50.8Men om jag tar itu med den här först och låter de andra få en underordnad plats tills jag har säkrat den här, kommer jag då att ha en chans att studera de andra? — Ja. Hur länge? — I evighet. Åh, är inte det då det kloka sättet? Är inte det den enda kloka vägen? Och är inte det den enda vetenskapliga och förnuftiga vägen? — Det är det verkligen. Kom, låt oss då vara vetenskapliga, strikt så, i högsta grad så.

TAM1897 D 50.9Låt oss nu se lite längre fram. I den första texten som vi tittade på om änglarna började den med profeterna, så här: ”Angående denna frälsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras eder”, när de på förhand vittnade om Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa.

TAM1897 D 51.1Genom profeterna fördes alltså denna frälsningens vetenskap, detta resultat av Guds tankar om frälsningen, fram i skrift, såsom vi har den här. Denna vetenskapsbok, denna frälsningens vetenskap, kom genom profeterna. Visste de något om de andra vetenskaperna? — Ja.

TAM1897 D 51.2Vi kan finna detta på ett antal ställen – fler än vi hinner ta upp i kväll. Men vi ska titta på två eller tre punkter, så att vi kan inpränta i våra sinnen det faktum att de faktiskt hade kunskap om dessa.

TAM1897 D 51.3I det femtonde kapitlet i Första Korintierbrevet finns ett vetenskapligt påstående som gjordes ungefär sjuttonhundra år innan det upptäcktes av vetenskapen. Det fanns där under alla dessa århundraden, men de vetenskapsmän som arbetade inom det området kände inte till det genom sitt eget tänkande. Det är ett påstående om en sanning inom astronomin. Den som trodde på uttalandet i Bibeln visste det förstås hela tiden, även om han aldrig hade hört ordet astronomi; men människans vetenskap kände inte till det och upptäckte det först efter så lång tid.

TAM1897 D 51.4En annan tanke: När den bibelske författaren gjorde det vetenskapliga uttalandet som forskarna sjuttonhundra år senare fann vara vetenskapligt korrekt, var det då inte i lika sann mening ett vetenskapligt uttalande hela tiden som det var efter upptäckten av det? — Sannerligen. Var det då inte så när författaren skrev det? — Absolut. Passagen är 1 Korintierbrevet 15:41:—

TAM1897 D 51.5En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet.

TAM1897 D 51.6Det var inte känt för hundra år sedan, eftersom en man som ansåg sig vara en ansedd astronom – och som betraktades som sådan bland sina kolleger – för ungefär så länge sedan kritiserade detta påstående som felaktigt och som ett bevis på bibelskrivarnas okunnighet; eftersom han trodde (det vill säga, bibelskrivaren trodde) att en stjärna skiljer sig från en annan stjärna i härlighet, i ljusstyrka, istället för i avstånd. Så löd denna kritikers uttalande om saken. Hans uppfattning var – och han talade för astronomins vetenskap – att den enda anledningen till att en stjärna för oss är ljusare och vackrare än en annan är att den ena ligger närmare oss än den andra, så att vi får ta emot mer av dess ljus. Men i dag är det inom alla vetenskapsområden en vedertagen sanning att det finns lika stor skillnad mellan stjärnorna, i deras storhet, skönhet och nyanser, som mellan blommorna på jorden. Så om vi kunde se alla blommor på jorden utbredda framför oss på ett vidsträckt fält, i all sin prakt och färgskiftning, och sedan kunde se himlens stjärnor lika tydligt som vi ser dessa, skulle vi se att de ena är lika brokiga och vackra som de andra. Detta är känt nu, men det var inte känt när det avsnittet skrevs till korintierna.

TAM1897 D 51.7Nu frågar jag: var inte detta ett vetenskapligt påstående, var det inte ett uttryck för en vetenskaplig sanning den dag då Paulus skrev det och sände det till Korint, precis lika säkert som det är nu? Den upptäckt som vetenskapen gjorde, att det var sanningen, gjorde det inte till sanningen, och den tillförde inte heller ett dugg till dess tyngd som sanning. Deras upptäckt visade helt enkelt att de hade kommit fram till något som var sant, men som de inte visste tidigare, eftersom de inte trodde på Bibeln. Om de bara hade läst det i Bibeln, trott på det och accepterat det, skulle de ha känt till den vetenskapliga sanningen långt innan någon vetenskapsman hade upptäckt den.

TAM1897 D 51.8Det finns en annan vetenskap: Sir Isaac Newton satt en dag under ett äppelträd. Ett äpple föll från en gren nära honom. Många gånger hade äpplen fallit från träd tidigare. Han hade sett äpplen falla från träd tidigare. Men den dagen var han i en eftertänksam stämning, och han började fundera. Varför föll det där äpplet? Det måste bero på att jorden hade ett visst inflytande på det som drog det till sig. Eftersom jorden är större än äpplet skulle den dra det till sig när det lossnade från trädet. Han sade: Om jag tar det där äpplet och kastar det så högt jag kan, faller det tillbaka till jorden. Om det alltså var jordens påverkan som förde det denna korta sträcka, så är det, när jag kastar det så högt jag kan och det kommer tillbaka igen, ett bevis på att jordens påverkan sträcker sig så långt bort från jorden, håller fast vid det föremålet och för det tillbaka. Om jag kunde kasta det en engelsk mil upp i luften och det skulle komma tillbaka, då skulle det vara uppenbart att den kraften sträckte sig en engelsk mil bort för att föra tillbaka föremålet. Då, sade han, om det är sant, borde den kraften sträcka sig ända till månen. Jag undrar om den verkligen sträcker sig ända till månen? Jag ska gå och se efter. Han gick hem och satte sig där, tog fram de astronomiska beräkningarna över månens bana och räknade igenom en lång rad siffror. Men de stämde inte. Han försökte om och om igen, men de stämde inte; han kunde inte få det inflytandet att sträcka sig ända till månen.

TAM1897 D 52.1Han lade saken åt sidan i ungefär tio år, om jag minns rätt, innan han tog upp den igen. En dag publicerades en ny beräkning av månens bana, som korrigerade vissa felaktigheter i tidigare siffror. När den publicerades sade Newton: ”Jag undrar om den kommer att ge mig det jag behöver.” Han skaffade siffrorna, satte igång och räknade igenom en lång rad siffror som ni och jag naturligtvis skulle bli förvånade över. Men till slut kom han till slut fram till två eller tre siffror från slutet, och han insåg att det skulle stämma. Han blev så överväldigad av det fantastiska faktumet att han inte kunde avsluta sina beräkningar. Pennan föll ur hans hand, och han var tvungen att be en vän att slutföra det åt honom. Vännen gjorde det, och Sir Isaac Newton hade bevisat ett vetenskapligt faktum, eller snarare, en ny vetenskap. Den kallas gravitation. Och hans namn har varit odödligt sedan dess.

TAM1897 D 52.2Det var verkligen en stor bedrift. Ändå stod det i Bibeln två tusen femhundra år innan Sir Isaac Newton upptäckte det i naturen. Gravitationen är helt enkelt universums jämvikt. Det är den principen, den lagen, som forskare skulle säga, genom vilken jämvikten i universum upprätthålls. Det vill säga, varje kropp i universum påverkar alla andra kroppar och står i jämvikt med dem. Inte bara varje kropp, utan varje materiapartikel i universum, drar till sig och påverkar alla andra materiapartiklar i universum.

TAM1897 D 52.3I den fysiska världen är detta helt enkelt motsvarigheten till det vi tog upp i bibelklassen i eftermiddags, när det gäller livet. Vi fann att man inte kan röra någon eller något utan att det blir känt i hela universum. En sparv faller inte utan er Fader, och den sparven faller inte utan att dess fall känns i hela universum. Detta är helt enkelt en motsvarighet till det.

TAM1897 D 52.4Det finns också ett andligt faktum som motsvarar dessa två.

TAM1897 D 52.5Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Psaltaren 139:7–10.

TAM1897 D 52.6När ni och jag har en rätt tanke, uppfattas den någon annanstans? Vi har en felaktig tanke. Vad är en felaktig tanke? – Synd. Var börjar då synden? – I tanken. Uppfattas min synd någon annanstans i universum än i mig själv? Vem uppfattar den? — Gud, genom sin Ande. Åh, finns det då något andligt faktum i vårt universum som inte uppfattas? Som inte känns? Eller en tanke till gott eller ont som inte känns? Ser ni då inte gravitationen som en vetenskap? Sir Isaac Newton upptäckte en sanning i universum som överensstämmer med andra sanningar i universum.

TAM1897 D 52.7Den lag som Newton upptäckte är, som jag har sagt, den genom vilken universums jämvikt upprätthålls. Nu ska jag läsa det skriftställe som visar att detta var känt 2 500 år innan Newton upptäckte det. Jesaja 40:12:—

TAM1897 D 52.8Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål?

TAM1897 D 52.9När bergen och höjderna skapades, var de i balans med varandra. Ordnade Gud det så att deras balans skulle upprätthållas? Vad är det vetenskapliga namnet på den lag genom vilken balansen mellan ting upprätthålls? — Gravitation. Vad talade då Jesaja om? — Om gravitation. Det gjorde han verkligen.

TAM1897 D 52.10En forskare illustrerar detta faktum med den lilla blomman som kallas snödroppen. Tänk på två sorters blommor som förökar sig från frö. Den ena är en upprättstående blomma, den andra är en hängande blomma. Ni har säkert lagt märke till de små stavarna som står runt en central stav i blommor. I en upprättstående blomma som förökar sig från frö är den centrala staven alltid kortare än de omgivande. Om det är en hängande blomma är den centrala staven längre än de omgivande. Anledningen till detta är att blomstoftet – pollen – som finns på de omgivande stavarna måste falla på den centrala, annars kan blomman inte föröka sig.

TAM1897 D 52.11I en upprättstående blomma som förökar sig från frö måste den centrala staven alltså vara kortare än de andra, så att pollen från de andra kan falla ner på den. Om den vore längre skulle pollenet falla för långt ner och missa den, och då skulle inget frö kunna bildas. Om det är en hängande blomma och denna stav är kortare än de andra, kommer pollenet att falla bort och återigen kan inget frö bildas. Således är den centrala staven kortare än de omgivande i varje upprättstående blomma som förökar sig genom frö. I varje hängande blomma som förökar sig genom frö är den centrala staven längre.

TAM1897 D 53.1Snödroppen förökar sig från fröet. Och även om den är en upprättstående blomma, är ändå den centrala staven längre än de omgivande. Hur kan detta vara möjligt? Jag ska upprepa det så att ni bättre förstår poängen: Snödroppen är egentligen en upprättstående blomma och förökar sig från fröet. Den centrala staven borde alltså vara kortare än de andra. Men den är längre. Hur kan den då föröka sig från fröet? Herren har sett till det. Han har ordnat det så att den, trots att den är en upprättstående blomma, ändå ska böja sig och hänga. Därför är den centrala staven gjord längre än de andra, just hos denna upprättstående blomma. Den växer upp och står rakt tills den blommar och är mogen och redo för fortplantning. Just då böjer den sitt huvud, och när pollenet har fallit på sin plats reser sig den lilla blomman igen och står upprätt.

TAM1897 D 53.2Det är vackert i sig, men här kommer illustrationen av tyngdlagen in i bilden. Den här forskaren förklarar för mig att det som får blomman att hänga, att böja sitt huvud, är jordens dragningskraft. Det stämmer. Vad får ett äpple att falla? – Tyngden. Men tyngd är helt enkelt gravitation – från det latinska ordet gravus, som betyder tyngd. Vad får den där upprättstående blomman att böja sitt huvud? – Jordens tyngd. Men varför får inte jordens tyngd den där blomman att böja sitt huvud redan tidigare? — Åh, när Gud skapade den lilla blomman, balanserade han jorden, ja, han balanserade hela universum, efter blommans behov. När Gud skapade den blygsamma lilla snödroppen höll han universum i balans och anpassade det efter den lilla blommans behov! Och om Gud tar hänsyn till den lilla blomman, ska han då inte i ännu högre grad ta hänsyn till er, ni som har så liten tro?

TAM1897 D 53.3Nu säger denna vetenskapsman till mig att om jorden – och naturligtvis universum – hade skapats ett enda pund, eller ett enda uns tyngre än den är, skulle det ha fått snödroppen att böja sig innan rätt tid; eftersom den, genom att vara tyngre, skulle ha haft större inverkan på den. Och i så fall skulle den första snödroppen ha blivit den sista. Men för att den lilla snödroppen skulle kunna leva och glädja mänskligheten till världens ände, anpassade Gud universum exakt efter den blommans behov, så att när den exakta tidpunkten för dess behov infaller, är tyngden precis tillräcklig för att dra ner den. Medan den hänger så att fortplantningen kan ske, strömmar ny kraft in från rötterna, och stjälken blir lite styvare, och blomman övervinner tyngdkraften och står som förut.

TAM1897 D 53.4Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål?

TAM1897 D 53.5Vem ställde in universums balans? — Gud. Jesaja uttryckte det nästan 2 500 år innan Sir Isaac Newton upptäckte det. Var det inte ett vetenskapligt faktum när Jesaja skrev det? — Ja. Stod det inte dokumenterat under alla dessa tidsåldrar? — Ja. Var det inte en vetenskaplig sanning hela tiden? — Det var det. Blev det en större vetenskaplig sanning när Newton upptäckte det? — Nej; forskarna lärde sig något som de inte visste tidigare, men det hade funnits i Bibeln hela tiden.

TAM1897 D 53.6Tänk på dessa saker. Gud vill att vi ska göra det. Han vill att ni och jag ska inse att frälsningen, det Ord som han har gett oss och till vilket han kallar vårt högsta tänkande, inte är någon liten, begränsad bisak, utan det största som världen någonsin kan känna till. Det är det största som världens vetenskap någonsin kan känna till. Det är den främsta vetenskapen som världen någonsin kan känna till.

TAM1897 D 53.7Ändå ska vi inte studera det för att vara vetenskapliga. Vi ska studera det för att bli frälsta; och att bli frälst är vetenskapligt.