Kapitel 24 — Andra uppfyllda förutsägelser

GSAM 376.1”GIVEN alltså akt på huru det hittills har varit, före denna dag; ja, given akt på huru det har varit före tjugufjärde dagen i nionde månaden, denna dag då grunden har blivit lagd till HERRENS tempel. Finnes någon säd ännu i kornboden? Nej; och varken vinträdet eller fikonträdet eller granatträdet eller olivträdet har ännu burit någon frukt. Men från denna dag skall jag giva välsignelse.”¹

GSAM 376.2Den säkra och stadiga utvecklingen av den tredje ängelns budskap ända från dess början kan mycket väl jämföras med det välstånd som följde Zerubbabel från den dag han lade grundstenen till templet.

GSAM 376En avskräckande utsikt

GSAM 376.3När det judiska folket, med tomma plånböcker och kornmagasin, kallades att bygga Herrens tempel, såg det ur mänsklig synvinkel ut som en avskräckande utsikt. När de i tro lydde kallelsen och villigt tog sig an arbetet, blev Guds välsignande hand uppenbar för dem. När vi följer händelseförloppet kring uppkomsten av detta tredje budskap, ser vi den vägledande handen hos dem som väljer hans väg. Även om prövningar är deras lott, blir Guds omsorg om sitt folk och sitt verk alltid tydlig för dem som litar på honom.

GSAM 376Vittnesbörd som beskriver karaktären

GSAM 376.4Den 24 november 1862 hölls två möten samtidigt i William Wilsons hus i Greenville, Michigan, i syfte att bilda två församlingar för dem som hade tagit emot sabbatsläran i det området. Mötet för Greenville-församlingen leddes av pastor White och hans hustru i ett rum, medan pastor Byington och jag själv ledde ett möte i ett annat rum för West Plains-församlingen. Medan vi var upptagna med förberedelserna i det ena rummet kunde vi höra fru Whites röst när hon framförde sitt vittnesbörd i det andra rummet. Vi stötte på vissa svårigheter i vårt arbete, men precis i rätt ögonblick öppnade fru White dörren och sa: ”Broder Loughborough, när jag ser mig omkring bland denna församling ser jag att jag har vittnesbörd till några av de närvarande. När ni är redo kommer jag in och talar.” Det var precis då vi behövde hjälp, och då kom hon in. Förutom pastor Byington och mig själv kände hon bara till namnen på tre personer i rummet. De övriga var främlingar som hon aldrig hade sett, utan endast fått se i en syn.

GSAM 377En beskrivning av herr Pratts liv

GSAM 377.1När hon reste sig för att tala sade hon: ”Ni får ursäkta mig när jag berättar det jag har att säga, om jag beskriver er utseendemässigt, eftersom jag inte känner till era namn. När jag ser era ansikten, framträder inför mig det som Herren har behagat att visa mig om er. Den där mannen i hörnet med ett öga [någon sa: ”Han heter Pratt”] gör stora utfästelser och har stora anspråk på sin religiositet, men han har ännu aldrig omvänt sig. Ta inte in honom i församlingen i hans nuvarande tillstånd, för han är ingen kristen. Han tillbringar mycket av sin tid med att driva omkring i butiker och affärer och diskutera teorin om sanningen, medan hans hustru hemma måste hugga ved, sköta trädgården osv. Han ger löften i sina affärer som han inte håller. Hans grannar har inget förtroende för hans religiösa bekännelse. Det vore bättre för religionens sak, om han i sitt nuvarande tillstånd inte sade något om det alls.”

GSAM 378Broder Barr blev glad

GSAM 378.1Hon fortsatte och sade: ”Den här äldre brodern [när hon pekade på honom sa någon: ”Broder Barr”] visades mig som en direkt kontrast till den andre mannen. Han lever ett mycket föredömligt liv, är noga med att hålla alla sina löften och försörjer sin familj väl. Han vågar knappt tala om sanningen till sina grannar, av rädsla för att han ska skada verket och orsaka skada. Han förstår inte hur Herren kan vara så barmhärtig att han förlåter hans synder, och anser sig själv olämplig till och med att tillhöra församlingen.” Hon sade då till honom: ”Broder Barr, Herren bad mig säga till dig att du har bekänt alla de synder du kände till, och att han förlät dina synder för länge sedan, om du bara vill tro på det.” Den sorgsna minen på broderns ansikte försvann snabbt. Han såg upp med ett leende och sade i sin enkelhet: ”Har han det?” ”Ja”, svarade fru White, ”och jag blev ombedd att säga till dig: ’Kom och anslut dig till församlingen; och när du har tillfälle, säg ett ord till sanningens fördel; det kommer att ha en god verkan, eftersom dina grannar har förtroende för dig.’” Han svarade: ”Det ska jag göra.”

GSAM 378.2Då sade hon: ”Om herr Pratt under en tid kunde inta en ställning liknande den som broder Barr har haft, skulle det göra honom gott.”

GSAM 378.3På så sätt undanröjdes en av orsakerna till våra svårigheter med att organisera oss. Innan hennes vittnesbörd framfördes kunde vi inte få herr Barr att gå med på att ansluta sig till församlingen; samtidigt upptäckte vi att nästan alla var emot att ta emot herr Pratt; ändå vågade ingen säga varför de motsatte sig det.

GSAM 378Svartsjuka i en familj botad

GSAM 378.4Därefter vände hon sig till en man med sandfärgad hy, som satt på ena sidan av rummet; sedan pekade hon på en kvinna med späda drag längst bort på motsatta sidan och tilltalade dem som man och hustru. Hon redogjorde för vissa händelser som inträffat i deras tidigare liv, innan någon av dem hade bekänt sig till sanningen. Hon sade att dessa händelser hade förstorats av Satan i kvinnans sinne tills hon drevs till vansinne. ”Jag såg”, sade fru White, ”att denna kvinna hade tillbringat ett år på mentalsjukhuset; men sedan hon återfått sitt förnuft har hon låtit samma svartsjuka känslor plåga hennes sinne, till stor sorg för hennes man, som har gjort allt som står i hans makt för att visa sin hustru att han var henne trogen och att hon inte hade någon anledning att hålla honom på avstånd på det sätt hon gör.”

GSAM 379.1I samma ögonblick rusade hustrun tvärs över rummet och bad på knä sin man om förlåtelse. Paret var nästan okända i den delen av landet, och deras tidigare historia var okänd. De som kände dem bäst var dock medvetna om att det fanns en klyfta mellan dem, men orsaken kände de inte till.

GSAM 379Liknande Elisa och Hazael

GSAM 379.2Efter att fru White hade avlagt sitt vittnesbörd fullbordades snart arbetet med att organisera församlingen. Herr Barr anslöt sig helhjärtat till organisationen, medan herr Pratt blev utesluten. I samma ögonblick som mötet avslutades sade den senare, med stor häftighet: ”Jag ska säga er en sak: det är ingen idé att försöka följa med dessa människor och spela hycklare; det går inte.”

GSAM 379.3Denna karaktärsskildring, liksom i ovanstående exempel, påminner oss på ett påtagligt sätt om ett liknande fall som beskrivs under profeten Elisas tid:² Ben-Hadad, kung av Syrien, hade sänt sin tjänare Hazael till Elisa för att fråga om han skulle tillfriskna från sin sjukdom. Elisa hade fått en inblick i Hazaels fall, och när mannen trädde fram inför honom och han betraktade hans ansikte, kom allt levande till hans minne.

GSAM 379Pastor White drabbas av förlamning

GSAM 379.4Onsdagen den 16 augusti 1865 drabbades pastor White av en förlamande stroke till följd av överansträngning och sömnbrist. Eftersom det ännu inte fanns några vårdinrättningar bland vårt folk fördes han till Dansville i New York, till en vårdinrättning som hette ”Our Home on the Hillside”. Hans hustru och undertecknad var hos honom där från den 14 september till den 7 december. Eftersom han endast fick liten lindring av den behandling han fick på institutionen, begav vi oss till det gästvänliga hemmet hos Bradley Lamson i Lake View, Rochester, New York, där vi stannade i ungefär tre veckor. Här var vi glada över att träffa pastor J. N. Andrews, som just hade återvänt till staden efter att ha tillbringat flera månader i Maine.

GSAM 380Bön för pastor White

GSAM 380.1Pastor Andrews och herr Ortons familjer anslöt sig till oss varje eftermiddag för en bönestund med och för pastor White. Detta fortsatte fram till den 25 december. Medan omvärlden var full av fest och glädje den juldagen, firades den av församlingen i Rochester som en dag av fasta och bön för pastor White. Vi hade möten både på förmiddagen och på eftermiddagen i pastor Andrews hus på New Main St., och på kvällen träffade de som tidigare hade bett tillsammans med pastor White honom igen i herr Lamsons hus.

GSAM 380Synen som gavs på juldagskvällen

GSAM 380.2Mötet den kvällen var mycket kraftfullt. Pastor White blev rikligt välsignad, och fru White fick en underbar syn, i vilken många saker visades henne. Bland dessa fanns instruktioner till pastor White om hur han skulle gå vidare för att kunna leva ut sin tro på Gud, som så uppenbart hade sträckt ut sin hand för att verka för honom så att han skulle kunna återfå sin hälsa.

GSAM 380Satans attack förutsagd

GSAM 380.3Till dem som hade bett för pastor White sade fru White:

GSAM 380.3”Satans avsikt var att förgöra min man och föra honom till graven. Genom dessa innerliga böner har hans makt brutits. Det har visats mig att Satan är arg på denna församling som i tre veckor har fortsatt att be innerligt för denna Guds tjänare, och han är nu fast besluten att utföra en kraftfull attack mot dem. Jag blev tillsagd att säga till er: ’Lev mycket nära Gud, så att ni må vara förberedda på vad som kan drabba er.’”

GSAM 381J. T. Ortons förvarningar

GSAM 381.1Den första januari 1866 reste pastor White och hans familj med tåg till Battle Creek i Michigan. Jag stannade kvar i västra New York resten av vintern. Redan samma kväll som synen gavs fick herr J. T. Orton en stark känsla av att hans liv var i fara, men han visste inte varifrån faran kom. Han uttryckte denna känsla för flera personer. På söndagskvällen den 4 mars återvände han till Rochester från Parma, där han hade deltagit i ett tvådagarsmöte tillsammans med herr E. B. Sanders (som nu, 1905, är bosatt i San Jose, Kalifornien), och bad denne att hålla sig på den mest upplysta gatan när de gick genom staden, ”för”, sade han, ”jag känner hela tiden som om någon kommer att försöka döda mig.” Och ändå verkade han inte ha någon aning om vem det var som ville ta hans liv.

GSAM 381.2Jag återvände till Rochester från Parma den 7 mars och bodde hos herr Lamson, herr Ortons svärson. Den 8:e besökte han och fru Orton oss, och då bestämde vi att nästa morgon åka med tåg till Lancaster i Erie County, där jag skulle viga hans ende son. Vi tillbringade en trevlig dag tillsammans, men det var ändå en högtidlig dag.

GSAM 381Mordet på J. T. Orton

GSAM 381.3De lämnade herr Lamsons hem kl. 17.00, och kl. 19.30 kom en budbärare som informerade oss om ett brutalt överfall på herr Orton, utfört av en okänd person i hans egen ladugård medan han skötte sina hästar. Vi skyndade oss till platsen och fann att han hade blivit grymt slagen i huvudet med en järnförstärkt vagnspinne och var medvetslös. Han avled kl. 00.35 samma natt. Än idag är det okänt vem som begick den grymma gärningen. Det gjordes säkerligen inte för pengarnas skull, eftersom klockan i hans ficka var orörd, liksom hans plånbok, som innehöll 45 dollar. Detta var en svår chock för fru Orton, och hon återhämtade sig aldrig från dess följder. Hennes hälsa försämrades snabbt, och hon överlevde inte sin make särskilt länge.

GSAM 382Förutsägelsen från den julen uppfylldes

GSAM 382.1Några månader efter den minnesvärda juldagskvällen låg sex av de nio som deltagit i de tre veckornas bön i sina gravar. Och så uppfylldes ännu en förutsägelse på ett mycket slående sätt.

GSAM 382Tröst för de förtvivlade

GSAM 382.2Tidigt på morgonen den 12 december 1866 kom Elias Stiles från North Liberty i Indiana till mitt hem och bad mig följa med honom dit för att, om möjligt, ge hjälp till James Harvey, som var förtvivlad och kände att det inte fanns något hopp i hans fall. Eftersom jag visste att syster White hade fått en mycket omfattande inblick i den senaste synen och att många fall hade visats henne profetiskt, sade jag till honom: ”Det kan hända att syster White har sett något om hans fall, och om så är fallet, och om hon skriver ner det, kommer det att ha större genomslagskraft än vad jag någonsin skulle kunna säga till honom.”

GSAM 382.3Vi sökte genast upp henne, och utan att ett ord hade sagts till henne om herr Harveys tillstånd frågade jag: ”Syster White, har du fått någon upplysning i någon av de syner du fått angående broder James Harveys fall?” ”Ja”, sade hon, ”det har jag, och jag har i några dagar känt att jag borde skriva ner det och skicka det till honom.” Hon började då berätta för oss vad hon hade sett. Jag sade: ”Jag ska träffa honom i morgon, och om du skriver ner det som har visats dig, ska jag ta med det till honom.” Med denna överenskommelse lämnade vi henne, och på kvällen besökte vi henne igen. Hon hade färdigställt texten och gjorde oss den tjänsten att läsa upp den högt.

GSAM 383Vittnesbörd för James Harvey i förtvivlan

GSAM 383.1Vittnesbördet angav tydligt att herr Harvey skulle försättas i ett svagt hälsotillstånd, och att Satan skulle försöka driva honom till förtvivlan och få honom att tro att det inte fanns någon barmhärtighet för honom och inget hopp i hans fall; men hon såg att han hade gjort allt som stod i hans makt för att rätta till misstagen i sitt tidigare liv, och att Gud hade förlåtit honom; och dessutom, när han skulle frestas att ta sitt liv, visades det henne att Guds änglar svävade omkring honom och pekade ut hoppet i Gud och himlen för honom. Det fanns många liknande ord av tröst och uppmuntran i vittnesbördet.

GSAM 383.2Med detta dokument i min ägo begav vi oss nästa morgon till North Liberty. På vägen berättade herr Stiles för mig att herr Harvey ville träffa mig, men han sa att jag inte skulle ha något hoppfullt att säga till honom; att jag, när jag träffade honom, skulle hålla med honom om att hans fall var hopplöst, att han var en förlorad man; och att han då, precis som Eli förr i tiden när han fick höra att Guds ark hade tagits, skulle falla baklänges och dö.

GSAM 383.3Vi anlände till herr Harveys hem omkring klockan 15. När jag träffade honom sa jag: ”Broder Harvey, hur mår du?” Med en ytterst klagande röst svarade han: ”Förlorad! Förlorad!! FÖRLORAD!!!” ”Nej! Du är inte förlorad. Det finns hopp i ditt fall!”, sade jag. När han såg att jag svarade honom så, sade han med lugn röst: ”I tre veckor har jag trott att det inte fanns något hopp för mig och att jag var förlorad; och idag, när jag var på väg in till stan från gården och passerade bron vid kvarndammen, verkade något säga till mig: ’Du är förlorad! Det finns inget hopp för dig! Hoppa i kvarndammen och dränk dig!’ Jag tänkte att om jag gjorde något sådant skulle det bringa vanära över Kristi sak, och därför hindrades jag från att ta livet av mig.”

GSAM 384Befrielsen kom snabbt

GSAM 384.1”Nå, broder Harvey, du är inte förlorad!” sa jag. ”Jag har här ett vittnesbörd direkt från himlen som säger att du inte är förlorad!” Han svarade: ”Då vill jag höra det.” Jag läste då upp vittnesbördet för honom, efter att först ha förklarat att inte ett enda ord hade sagts till fru White om hans sinnestillstånd förrän hon hade skrivit ned vad som hade visats henne och det skrivna hade lagts i mina händer. När jag hade läst klart lyste hans ansikte upp i ett leende och han sa: ”Då finns det hopp i mitt fall. Jag tror verkligen på Herren.”

GSAM 384.2Efter läsningen hade vi en bönestund, och när han reste sig upp var han en förvandlad och lycklig man. Han berättade för oss att texten beskrev hans tankegångar under de senaste tre veckorna mer träffande än han själv någonsin hade kunnat göra. På detta sätt visade sig Guds kärlek genom att på detta sätt lyfta denna broder ur förtvivlan.

GSAM 384Verksamhetsområdet utvidgas

GSAM 384.3Fram till år 1868 hade sjundedagsadventisternas verksamhetsområde varit begränsat till Förenta staterna, och till den del av landet som ligger norr om Missouris södra gräns och öster om Missouri-floden. Vid ett möte för att diskutera verksamhetsområdena och arbetsfördelningen, under ett sammanträde i Generalkonferensen som hölls i Battle Creek, Michigan, den 28 maj, beslutades det att skicka två arbetare och ett sextio fot stort tält till Kalifornien. Pastor D. T. Bourdeau och undertecknad anlände till San Francisco den 18 juli samma år.

GSAM 384Inledningen av Kalifornienmissionen

GSAM 384.4En sak vill jag lyfta fram i samband med invigningen av missionen i Kalifornien, en sak som väl illustrerar den praktiska nyttan av profetians gåva. Paulus säger, när han talar om de andliga gåvorna, däribland profetians gåva, att de är till för att ”göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp”.³ Det mest genomförbara sättet att fullkomna de heliga är säkerligen att påpeka deras fel för dem, så att de kan avlägga dem och bli renade från sina synder i vår Herre Jesus Kristi dyrbara blod. I detta syfte har hjälp genom profetians gåva i tjänstens arbete hela tiden manifesterats i samband med den nuvarande sanningens sak, genom att påpeka för Herrens tjänare bristerna i deras sätt att arbeta och hur de, genom ett annat tillvägagångssätt, skulle kunna vara mer effektiva när det gäller att omvända själar.

GSAM 385Vittnesbörd om hur man ska arbeta i Kalifornien

GSAM 385.1Kort efter vår ankomst till Kalifornien mottog vi ett brev från fru White, i vilket hon redogjorde för en syn som hon fått i Battle Creek på fredagskvällen den 12 juni – en dag som vi hade tillbringat i Lancaster, N.Y., innan vi gav oss av till Kalifornien. Hon hade aldrig varit i Kalifornien och hade ingen personlig kännedom om folkets vanor. Faktum är att hon vid den tiden aldrig hade varit väster om Missouri-floden. All kunskap hon hade om förhållandena där härrörde från det som Herren hade behagat att uppenbara för henne.

GSAM 385.2I anvisningarna i sitt brev beskrev hon det liberala sättet hos folket i Kalifornien och vilken effekt arbetet bland dem skulle få om det bedrevs enligt en snäv, ”dumsnål” plan. När man predikade för folket i Kalifornien måste man närma sig dem med något av den liberala anda som de arbetar i, men ändå inte på ett slösaktigt sätt.

GSAM 385Den förutsagda framgången kom

GSAM 385.3När jag nu ser tillbaka på de senaste trettiosju åren sedan arbetet först inleddes i Kalifornien, och betraktar situationen då, med folkets tillstånd och det sätt på vilket vi skulle ha bedrivit vårt arbete om vi inte hade fått det mottagna vittnesbördet, och när jag ser resultaten av att ha följt de givna anvisningarna, kan jag säga att vår sak gjorde större framsteg på tre månader än vad den skulle ha gjort på ett år om vi inte hade fått hjälp ”i vårt tjänarvärv” genom de anvisningar vi fick via profetians gåva. Fram till våren 1871 hade fem församlingar av sabbatshållare upprättats som ett resultat av insatserna i Sonoma County.

GSAM 386Det första tältmötet i San Francisco

GSAM 386.1I juni samma år satte vi upp vårt tält för första gången i San Francisco. Eftersom pastor Bourdeau hade återvänt till öst skickades en annan medarbetare från Michigan för att ta hans plats. Han anlände den 17 juni och anslöt sig omedelbart till mig i arbetet i staden. Efter några veckors arbete i tältet fortsatte vi våra möten till den 1 december 1871 i hyrda lokaler. Som ett resultat av detta arbete tog över femtio personer emot budskapet i San Francisco.

GSAM 386Interna prövningar i Kalifornien

GSAM 386.2Fram till detta datum hade våra prövningar i Kalifornien främst bestått av motstånd utifrån, men nu uppstod en oväntad prövning av tron för vårt folk av ett annat slag. En medarbetare höll fast vid ett handlingssätt som jag var övertygad om skulle utsätta både honom själv och saken för kritik. Vi hade några bittra fiender i staden, som bevakade varje steg vi tog och var redo att utnyttja varje oklok handling till vår nackdel. Det blev därför ytterst nödvändigt att följa apostelns uppmaning att ”undvika varje sken av ondska”.

GSAM 386Farlig självständighet

GSAM 386.3Jag hävdade inte att brodern hade begått någon faktisk synd genom sitt handlande, men jag resonerade att våra fiender skulle utnyttja det som han hävdade var oskyldigt. Han intog ståndpunkten att han hade rätt att ”göra som han ville” i frågan, särskilt när det medgavs att det inte fanns någon synd i det han gjorde. Så fortsatte det fram till den 23 januari 1872, då jag begav mig från Sonoma County till San Francisco för att se vad som kunde göras för att få bukt med situationen där.

GSAM 387.1Vid denna tidpunkt utnyttjade våra fiender hans agerande precis som jag hade befarat, och han intog ståndpunkten att det ”inte angick dem”, att han skulle visa dem att han hade en egen vilja och kunde gå på gatorna som han ville och med vem han ville, utan att behöva utsättas för deras kommentarer. Jag försökte, genom diskreta ansträngningar, visa honom att ett sådant handlingssätt inte skulle fungera, och att en sådan självständig anda skulle leda till ont. Han hade sina vänner, som starkt sympatiserade med honom, varav några började inta en hållning som skulle utsätta honom för ännu större kritik. En stor del av församlingen insåg det onda i hans egensinnighet och var redo att stödja de ansträngningar jag gjorde för att rädda saken från vanära.

GSAM 387Möte för utredning utsatt

GSAM 387.2Så såg läget ut på sabbaten den 27 januari, då det beslutades att det måste ske en utredning av ärendet och att församlingen måste vidta några avgörande åtgärder för att rädda sig från det stigma som denna trotsiga anda sannolikt skulle ge upphov till. Ett möte fastställdes till söndagen den 28 januari kl. 9 på morgonen för att diskutera situationen och vår plikt som församling i detta sammanhang. Allt tyder på att en splittring av församlingen var oundviklig. Jag tillbringade en stor del av den natten i bön till Gud, att han skulle verka till vår fördel.

GSAM 387En skriftlig bekännelse

GSAM 387.3På morgonen den 28:e, när jag var på väg till mötet, mötte jag min medarbetare på trottoaren, nära mitt boende, gråtande. Han sade: ”Broder Loughborough, jag tänker inte gå till mötet idag.”

GSAM 387.4”Ska du inte gå till mötet?”, sa jag; ”mötet handlar ju om ditt fall.”

GSAM 388.1”Det vet jag”, sa han, ”men jag har fel på alla punkter. Du har rätt i den ståndpunkt du har intagit gentemot mig. Här är ett bekännelsebrev som jag har skrivit till församlingen; ta det och läs upp det för dem. Det blir bättre för dig, och bättre för dem som kanske skulle vara benägna att sympatisera med mig, om jag inte är där.”

GSAM 388.2”Vad har orsakat denna stora förändring hos dig sedan igår?”, frågade jag.

GSAM 388En underbar syn mottogs

GSAM 388.3Han svarade: ”Jag gick till postkontoret i går kväll, efter sabbaten, och fick ett brev från syster White, från Battle Creek, Michigan. Det är ett vittnesbörd som hon har skrivit till mig.” Han räckte det till mig och sa: ”Läs det, så kommer du att se hur Herren ser på mitt fall.”

GSAM 388.4Han bad mig att säga till församlingen att han hade fått ett vittnesbörd från syster White, där hon tillrättavisade honom för hans uppförande, och att han accepterade det, eftersom det var sanningen.

GSAM 388Synens övertygande karaktär

GSAM 388.5Detta var en del av en syn som fru White fick i Bordoville, Vermont, den 10 december 1871. Hon började skriva den del som rörde denna broders fall den 27 december 1871, men av någon anledning fördröjdes färdigställandet av dokumentet till den 18 januari 1872, då det slutfördes och skickades från Battle Creek. Det tog då ungefär nio dagar för breven att nå fram landvägen från Michigan till Kalifornien.

GSAM 388.6I synen visas många saker för henne profetiskt. Så var det även i detta fall. Vid tidpunkten för synen fanns endast en skugga av det som faktiskt utvecklades när vittnesbördet anlände till San Francisco. Genom att jämföra datumen framgår det att kulmen på händelseförloppet i San Francisco inträffade efter det att det skriftliga vittnesbördet hade lämnat den förstnämnda orten. Våra bröder i San Francisco insåg genast att ingen kunde ha skrivit till Battle Creek och förmedlat informationen till fru White i tid för att hon skulle kunna skriva detta brev, eftersom situationen inte existerade då.

GSAM 389.1Detta faktum hade stor betydelse för bröderna där och övertygade dem om att det fanns gudomlig kraft i den synen. Jag hade inte skrivit en rad till pastor White eller hans hustru angående situationen i San Francisco, och medarbetaren förklarade att han inte hade skrivit någonting; och bröderna sade: ”Om han hade skrivit, skulle han inte ha berättat de saker som togs upp angående honom själv.”

GSAM 389Hur synen skrevs ned

GSAM 389.2När vi senare fick veta, från den andra änden av linjen, om nedskrivningen och postningen av vittnesbördet, blev det ännu tydligare att Herren, som gav synen, hade omsorg om tidpunkten för när den skulle skrivas ned och skickas vidare till sin destination, så att den skulle nå fram just vid rätt tidpunkt.

GSAM 389.3Mycket tidigt på morgonen den 18 januari 1872 väcktes fru White med ovanstående vittnesbörd tydligt inpräntat i hennes sinne. Intrycket var lika tydligt för henne som om det hade uttalats högt: ”Skriv omedelbart ner det vittnesbördet till Kalifornien och se till att det kommer med nästa post; det behövs.” När detta upprepades en andra gång reste hon sig, klädde på sig i all hast och slutförde skrivandet. Strax före frukosten räckte hon det till sin son Willie och sade: ”Ta detta brev till postkontoret, men lägg det inte i brevlådan. Lämna det till postmästaren och se till att han lägger det i postväskan som skickas iväg nu på morgonen.” Han sa senare att han tyckte att hennes instruktioner var lite märkliga, men han ställde inga frågor och gjorde som han blivit tillsagd och ”såg brevet läggas i postpåsen.”

GSAM 389Bevis på gudomlig vägledning

GSAM 389.4Med tanke på vår situation i San Francisco vid den tiden inser du säkert hur viktigt det var att få med det brevet just i den postgången. På den tiden hade vi bara en landpostgång om dagen. Hade brevet kommit söndagskvällen den 28:e istället för lördagskvällen den 27:e, skulle det utan tvekan ha uppstått en sorglig splittring i församlingen. Hade det kommit flera veckor tidigare, till och med strax efter att synen gavs, skulle församlingen inte så lätt ha insett dess kraft.

GSAM 390.1Här fanns ett vittnesbörd som bar tydliga spår av Herrens hand, inte bara genom att det anlände vid rätt tidpunkt för att effektivt rätta till de befintliga felen, utan också genom att det, efter att ha tagits emot i ödmjukhet och följts av brodern, utövade ett mäktigt inflytande för att skapa enhet och stabilitet i den unga församlingen.

GSAM 390Sättet att skriva ner synerna

GSAM 390.2Detta exempel tjänar också som en illustration av hennes eget uttalande angående sättet att nedteckna det hon har sett. Om detta säger hon: ”Jag har blifvit väckt ur min sömn med angelägenheter lifligt föresväfvande mig, hvilka förut framställts för mig; och jag har vid midnatt skrifvit bref, som genomkorsat kontinenten och anländt till sin bestämmelseort just vid en tidpunkt, då de räddat Guds värk från stor olycka.”⁴