Kapitel 3 — Den utlovade Sädens ankomst

GSAM 57.1”NÄR tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, … ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.”¹

GSAM 57.2”Men honom som förmår styrka eder, enligt det evangelium jag förkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nu avslöjade hemlighet som förut under evärdliga tider har varit outtalad, men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den eviga Gudens befallning, blivit, med stöd av profetiska skrifter, kungjord bland alla hedningar, för att bland dem upprätta trons lydnad -- honom, den ende vise Guden, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i evigheternas evigheter.”²

GSAM 57.3”Huru genom uppenbarelse den hemlighet blev för mig kungjord, varom jag ovan har i korthet skrivit … som under förgångna släktens tider icke hade blivit kungjord för människors barn, såsom den nu genom andeingivelse har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter … åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom, och att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare.”³

GSAM 57.4Det har sagts att evangeliet ligger dolt i Gamla testamentet; i Nya testamentet är det uppenbarat. Som en annan har uttryckt det: ”Efter hand som judarna avlägsnade sig från Gud, förlorade de i stor utsträckning kunskapen om innebörden i den rituella gudstjänsten. Denna tjänst hade förordnats av Kristus själv. I alla avseenden var den en symbol på honom. Den hade varit full av kraft och andlig skönhet. Men judarna utarmade sin andliga liv i sina ceremonier och klängde sig fast vid stela och högtidliga former. De förlitade sig på själva offren och ceremonierna i stället för att söka hjälp och trygghet hos ho- nom, som symboliserades genom gudstjänsten.

GSAM 58I väntan på världsligt herravälde

GSAM 58.1”Samtidigt som judarna önskade att Messias skulle komma, hade de inte någon korrekt uppfattning om hans uppdrag. Det var inte befrielse från synd de såg fram emot utan befrielse från romarna. De väntade att Messias skulle komma som erövrare för att bryta förtryckarnas makt och upphöja Israel till världsherravälde. Sålunda bereddes vägen för dem att förkasta Frälsaren.

GSAM 58.2”Folket, som vandrade i mörker och förtryck, och härskarna som törstade efter makt, längtade efter honom som skulle komma och som skulle nedkämpa deras fiender och återupprätta riket åt Israel. De hade studerat profetiorna, men utan andlig insikt. På så sätt förbisåg de de skrifter som pekar på förödmjukelsen vid Kristi första ankomst, och de hade felaktigt tillämpat de texter som talade om härligheten vid hans andra ankomst. Stoltheten fördunklade deras blick. De tolkade profetiorna i överensstämmelse med sin egen själviska önskan.

GSAM 58.3”I mer än tusen år hade judafolket väntat på Frälsarens ankomst. Till denna händelse hade de knutit sina ljusaste förhoppningar. I sång och profetia, i tempelritual och familjebön hade de slutit upp kring hans namn. Och ändå kände de inte igen honom då han kom. Han som var den som himmelen älskade, blev för dem ’såsom ett rotskott ur förtorkad jord’; han hade ’ingen gestalt eller fägring’; och de såg ingen skönhet i honom som kunde få dem att längta efter honom. ’Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.’”⁴

GSAM 58Av Davids släkt

GSAM 58.4När den tid som Daniel förutsagt närmade sig, då ”en smord, en furste” – den smorde – skulle uppenbara sig, kunde det judiska folket ha resonerat, och gjorde utan tvekan så, på följande sätt: Messias enligt köttet skall tillhöra Davids hus och släktlinje, därför måste hans födelse ske inom den linjen; och enligt den judiska lagens och sedvänjornas föreskrifter måste han smörjas för offentlig tjänst vid trettio års ålder; och om han skall träda fram som den smorde vid den åldern, då måste hans födelse ha ägt rum trettio år före utgången av de sextionio veckorna av år, vilka skall sträcka sig fram till Messias ankomst.

GSAM 59Simeons och Hannas förutsägelser

GSAM 59.1Vid denna tid var hela Israel i förväntan. De ivriga och hängivna studerande av Skrifterna väntade på födelsen av honom som skulle bli deras härskare och ledare. Om den åldrade och fromme Simeon heter det: ”av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde”.⁵

GSAM 59.2När den lille Frälsaren fördes till templet visste Simeon att detta barn var den som avses – Kristus. ”Då tog han honom i sina armar och lovade Gud och sade: Herre, nu låter du din tjänare gå i frid, enligt ditt ord; ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett inför alla folk: ett ljus för att upplysa hedningarna och härligheten för ditt folk Israel...

GSAM 59.3”Och Simeon välsignade dem [Josef och Maria] och sade till Maria, hans moder: Se, detta barn är bestämt till fall och upprättelse för många i Israel; och till ett tecken som skall bli föremål för motstånd (ja, ett svärd skall genomborra även din egen själ), för att många hjärtans tankar skall uppenbaras.

GSAM 59.4”Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam … Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.”⁶

GSAM 59Änglar besöker herdarna

GSAM 59.5Innan detta hade den glada nyheten om Frälsarens födelse förkunnats av änglar till herdarna på slätterna utanför Betlehem. Till herdarnas lyssnande öron sjöng änglarna dessa melodiösa toner:—

GSAM 60De vise männen besöker Betlehem

GSAM 60.2Sedan kom de vise männen från Österlandet som hade sett ”stjärnan gå upp”, såsom Bileam hade förutsagt. Genom att följa dess vägledning nådde de Jerusalem, där de var tvungna att fråga efter den nyfödde kungen. När de fick veta att Betlehem skulle vara den efterlängtades födelseort, fortsatte de sin resa; och vägledda dit av stjärnan som återigen visade sig, leddes de till den enkla platsen där Frälsaren låg. Här tillbad de det heliga barnet och överlämnade gåvor i form av guld, rökelse och myrra, varefter de påbörjade sin långa hemresa.

GSAM 60Frälsaren vid tolv års ålder

GSAM 60.3Från barndomen till tolv års ålder finns det få uppgifter om Kristus, Frälsaren, förutom att han växte i visdom och kroppslig storlek och att han lydigt underordnade sig sina föräldrar. Men vid tolv års ålder, efter att ha följt med Josef och Maria upp till Jerusalem för att delta i den årliga högtiden, förvånade han där prästerna med den kunskap han visade i sina frågor och i svaren på deras svåra problem. Från denna tid och fram till dess att han inledde sitt offentliga verk hedrade han det ödmjuka hantverket som snickare genom att arbeta tillsammans med Josef, Marias make.

GSAM 60Johannes Döparens uppdrag

GSAM 60.4Under sex månader före sin offentliga verksamhet förkunnades Kristi uppdrag av Johannes Döparen. Folket strömmade i stora skaror för att höra Johannes och för att låta sig döpas av honom. ”Folket gick där i förbidan [på att Messias skulle komma], och alla undrade [”resonerade eller diskuterade”, marginalanteckning] i sina hjärtan om Johannes icke till äventyrs vore Messias. Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: ’Jag döper eder med vatten, men den som kommer, som är starkare än jag, den vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa; han skall döpa eder i helig ande och eld. Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.’”⁷

GSAM 61Jesus döpte sig

GSAM 61.1När Johannes utförde dopriten såg han Jesus komma till honom för att döpas, och han sade: ”Se, Guds Lamm, som borttager världens synd! … Och Johannes vittnade och sade: ’Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom. Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: ”Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.” Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son.’”⁸

GSAM 61Rösten från himlen

GSAM 61.2Att Kristus var Messias bekräftades inte bara genom den synliga nedstigningen av den Helige Ande i en kroppslig gestalt likt en duva, utan också genom en röst från himlen. I Matteusevangeliet läser vi: ”när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom. Och från himmelen kom en röst, som sade: ’Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.’”⁹

GSAM 61.3Visserligen ”gjorde Johannes intet tecken”, men folket kunde, när de såg den mäktiga kraft som åtföljde Kristi verksamhet, inte låta bli att säga: ”allt vad Johannes sade om denne var sant.”¹⁰

GSAM 61Kristus smord enligt lagen

GSAM 61.4I samband med Lukas redogörelse för dopet och samma smörjelse av den Helige Ande i form av en duva läser vi: ”Jesus var vid pass trettio år gammal, när han begynte sitt verk.”¹¹

GSAM 62.1Efter vår Herres långa fasta på fyrtio dagar och djävulens hårda frestelser i öknen, som omedelbart följde på hans dop, ”kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa … ’Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga … Då begynte han tala och sade till dem: ’I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.’”¹²

GSAM 62Tiden är fullbordad

GSAM 62.2Markus, som återger samma händelse, säger: ”Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära; gören bättring, och tron evangelium.”¹³ Den tid som förutsagts för den Smordes framträdande hade kommit. Smörjelsen av den Helige Ande hade ägt rum vid hans dop, och han inledde nu sin tjänst, precis vid den tidpunkt och på det sätt som förutsagts av de heliga profeterna från forna tider.

GSAM 62Synligt bevis på att Kristus var Messias

GSAM 62.3Kristi tjänst åtföljdes av ständiga underverk, vilka för folket – även om de inte fullt ut förstod hans liknelser och ord – var ett synligt bevis på att han var Immanuel, eller att ”Gud var med honom”.¹⁴ Genom dessa under gav Kristus världen inte bara ett bevis på Guds kraft i sig själv, utan också en praktisk demonstration av Guds karaktär och hans kärleksfulla godhet. När Filippus, efter tre års oavbruten umgängelse med Kristus och efter att ha bevittnat hans mäktiga under, sade: ”Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog”, sade Jesus till honom: ”Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du då säga: ’Låt oss se Fadern’? … Tron mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, så tron för själva gärningarnas skull.”¹⁵

GSAM 63Johannes förbryllad

GSAM 63.1Trots att Johannes vid Kristi dop hade bevittnat den synliga nedstigningen av den Helige Ande och hört rösten från himlen som förkunnade att han var Guds Son, och själv hade förkunnat att han var ”Guds Lamm, som borttager världens synd”, utvecklade sig händelserna så annorlunda än vad han hade förväntat sig att han, i sitt dystra fängelse, var oroad och förvirrad.

GSAM 63.2”Liksom Frälsarens lärjungar förstod inte Johannes Döparen vad Kristi rike innebar. Han förväntade sig att Jesus skulle bestiga Davids tron; och när tiden gick och Frälsaren inte gjorde anspråk på kunglig makt, blev Johannes förvirrad och oroad.”¹⁶ ”Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och [han] sände dem till Herren med denna fråga: ’Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?’” ”Just då höll han [Jesus] på med att bota många som ledo av sjukdomar och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många blinda gav han deras syn. Och han svarade och sade till männen: ’Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I haven sett och hört.”¹⁷

GSAM 63.3Det var svårt för judarna och till och med för lärjungarna att tydligt förstå många av de sanningar som Frälsaren förkunnade, eftersom de var så fast rotade i tron att Messias, när han kom, skulle bryta det romerska oket – som var så betungande för dem – och omedelbart återupprätta Davids rike och regera som en världslig kung.

GSAM 63.4Jesus inledde sin predikan med att säga: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.”¹⁸ När hans tolv apostlar sändes ut förde de fram samma budskap: ”himmelriket är nära.”¹⁹ Ännu senare under hans verksamhet, när de sjuttio sändes ut, var det med orden: ”Guds rike är eder nära.”²⁰

GSAM 64Folket förundrades över Kristi gärningar

GSAM 64.1Kristi underbara ord och läror fick folket att säga: ”Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.”²¹ Och när han helade den blinde och stumme mannen, läser vi: ”allt folket uppfylldes av häpnad och sade: ’Månne icke denne är Davids son?’”²² eller med andra ord: Är inte denne Davids avkomling, den utlovade Frälsaren? ”Han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: ’Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de? Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?”²³

GSAM 64.2Ungefär under det tredje året av Kristi verksamhet, när han befann sig i templet för att delta i invigningshögtiden, samlades judarna kring honom och sade till honom: ”Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.”²⁴ Året dessförinnan, när han hade utfört det mäktiga underverket att mätta de femtusen med ”fem kornbröd och två fiskar”, insåg han ”att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, [därför] drog han sig åter undan till berget.”²⁵

GSAM 64Kristus undervisar lärjungarna om sin död

GSAM 64.3När Kristus undervisade sina lärjungar lade han stor vikt vid att skingra föreställningen om ett världsligt herravälde som skulle börja omedelbart, och att visa dem att han måste dö och uppstå igen, gå bort och komma tillbaka. Därför frågade han dem: ”Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var?”²⁶ Efter att ha förbjudit dem ”att för någon säga att han var Messias”, läser vi: ”Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: ’Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.’”²⁷

GSAM 65.1Samtidigt sade han till dem att det fanns några som stod där som inte skulle dö förrän de hade sett Människosonen komma i sitt rike.²⁸ Ungefär åtta dagar senare uppfylldes denna profetia; och aposteln Petrus hänvisar till den ”synen” av Kristus som kommer i sitt rike som ett bevis på Kristi faktiska återkomst, som ännu ligger i framtiden.²⁹

GSAM 65.2En gång när Kristus och hans lärjungar befann sig i Galileen sade Jesus till dem: ”Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå igen.» Då blevo de mycket bedrövade.”³⁰ Och ändå lyckades de inte förstå, inte begripa, vad han menade, ty även medan han försökte inpränta den allvarliga sanningen om sin död och uppståndelse i deras sinnen, diskuterade de sinsemellan frågan om vem som skulle vara den störste i himmelriket.³¹

GSAM 65.3Vid ett annat tillfälle sade Petrus till Jesus: ”vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?» Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.”³² Ändå var tanken på ett rike som snart skulle upprättas det som främst upptog deras sinnen, och de började, mänskligt nog, söka efter den högsta platsen i riket.

GSAM 65.4Sedan kommer den ambitiösa modern till Jakob och Johannes, Sebedeus söner, och ber Kristus att hennes söner ska få höga befattningar – den ene till höger och den andre till vänster om hans tron; eller kanske den ene som regeringschef och den andre som utrikesminister. Men Kristus sade tydligt: ”I veten icke vad I begären.”³³

GSAM 66Triumfintåg i Jerusalem

GSAM 66.1Inte långt efter detta inträffade en stor och uppseendeväckande händelse. Det var uppväckandet av Lasarus ur graven, han som hade varit död i fyra dagar. Ett så mäktigt mirakel upprörde och förvånade folket så mycket att fariséerna blev oroade, och de sammankallade genast ett råd tillsammans med prästerna; och under sina överläggningar frågade de: ”Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken. Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.”³⁴ Medan en satanisk kraft från underjorden på detta sätt grep tag i dem som försökte förgöra Kristus, rörde en kraft från höjden folkmassorna till att förhärliga honom och uppfylla det som hade förutsagts om honom.

GSAM 66.2Vid det tillfälle som nämns ovan strömmade folket ut i massor, inte endast för att se Jesus, utan också för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda. Nu verkade det för dem säkert att Jesus var deras länge efterlängtade kung, och när de mötte honom på väg mot Jerusalem, sittande på en åsneunge, kom Skriftens ord med kraft till deras sinnen: ”Frukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle.”³⁵ Ett mäktigt triumfrop steg upp från den stora folkmassan, vilket djupt oroade de kallhjärtade, beräknande fariséerna. Bland varandra sade de: ”I sen att I alls intet kunnen uträtta; hela världen löper ju efter honom.”³⁶ På deras begäran att Kristus skulle få folket att sluta ropa svarade han: ”Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.”³⁷ Herren hade sagt om detta tillfälle: ”Ropa”, och om folket inte uppfyllde hans ord skulle han ge rösten åt stenarna på gatan, och de skulle ropa; ty hans ord måste uppfyllas.

GSAM 66Kristus skall gå bort och återvända

GSAM 66.3Vår Frälsare försökte inte bara rikta lärjungarnas tankar mot det faktum att han skulle dö och uppstå igen, utan han ville också lära dem att riket inte skulle komma förrän han hade gått bort och återvänt. Med hänvisning till sin korsfästelse sade han: ”när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.» Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö. Då svarade folket honom: »Vi hava hört av lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Huru kan du då säga att Människosonen måste bliva upphöjd? Vad är väl detta för en Människoson?”³⁸

GSAM 67.1För att ännu tydligare inpränta i lärjungarnas sinnen att han skulle gå bort och återvända innan hans rike skulle upprättas på jorden, sade han: ”Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: ’Dit jag går, dit kunnen I icke komma’, detsamma säger jag nu ock till eder. … Då frågade Simon Petrus honom: ’Herre, vart går du?’ Jesus svarade: ’Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.’”³⁹ Därefter tröstade han deras oroliga och sorgsna hjärtan med dessa ord: ”Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig. I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum. Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara.”⁴⁰

GSAM 67Liknelsen om adelsmannen

GSAM 67.2Återigen försökte Frälsaren rätta till den felaktiga uppfattningen att riket skulle uppenbara sig omedelbart, genom att använda följande liknelse när han och lärjungarna var på väg upp till Jerusalem: ”En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka. Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ’Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.’ … När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.”⁴¹ I denna liknelse framställer Herren sig själv som adelsmannen. Han skulle resa till ett fjärran land – till sin Fader – och där ta emot riket, innan han återvände för att regera.

GSAM 68.1Som svar på lärjungarnas fråga om ”vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände”⁴² gav Frälsaren dem en förteckning över de händelser som skulle inträffa under den stora vedermödan som skulle drabba församlingen, samt de tydliga tecken som skulle uppträda. När dessa tecken visade sig skulle de veta att hans återkomst var nära, ja, redan vid dörren, och att den generation som bevittnade dem inte skulle försvinna från scenen innan han kom.⁴³

GSAM 68Övergiven av alla lärjungarna

GSAM 68.2Men trots alla de anvisningar som Kristus gav apostlarna angående sin död och förnedring misslyckades de fullständigt med att förstå den sanning han hade lärt dem om sin rättegång och korsfästelse. Så svag var deras uppfattning om sanningen att när prövningen kom, dog deras hopp, och de övergav ”honom alla och⁴⁴ flydde”. Till och med Petrus, den alltid så ivrige Petrus, som så självsäkert hade försäkrat att även om alla människor övergav honom, skulle han aldrig göra det, förnekade några timmar senare sin Herre och förklarade under ed att han inte kände mannen. De var så tröga i sin förståelse av Herrens uttalande att han på den tredje dagen efter korsfästelsen skulle uppstå från de döda, att de undrade och diskuterade sinsemellan ”vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda”.⁴⁵ De var faktiskt så tomma på tro att de, efter att han hade dött och hans kropp hade lagts i Josefs nya grav, gjorde förberedelser för att balsamera honom. Med hoppet borta – begravt tillsammans med Kristus i graven – vilken sabbatsdag det måste ha varit för lärjungarna! Med hjärtan tyngda av sorg och besvikelse, och utan någon medlidsam, barmhärtig Frälsare – vars liv hade varit fyllt av ömhet och barmhärtighet – nära till hands för att trösta och stärka, hur öde var inte deras tillstånd!

GSAM 69Spännande händelser på uppståndelsemorgonen

GSAM 69.1Morgonen på veckans första dag gryr! Vilken uppståndelse i himlen och på jorden! En mäktig ängel stiger ner från härlighetens rike till Josefs grav med ett budskap som befaller Guds Son att uppstå. ”Då blev det en stor jordbävning; ty en Herrens ängel steg ned från himmelen och gick fram och vältrade bort stenen och satte sig på den. Och han var att skåda såsom en ljungeld, och hans kläder voro vita såsom snö. Och väktarna skälvde av förskräckelse för honom och blevo såsom döda.”⁴⁶ ”Många avsomnade heligas kroppar stodo upp. De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.”⁴⁷ Tänk er sådana besökare i Jerusalem, vid sina vänners dörrar, med budskapet att den korsfäste Kristus hade uppstått från de döda, och att även de hade väckts till liv genom hans kraft för att vittna om hans uppståndelse. Vilken livlighet bland lärjungarna och de heliga kvinnorna – de sprang hit och dit för att förkunna den glada nyheten: ”Han har uppstått från de döda, ty vi har sett honom och talat med honom!”

GSAM 69Jesus vandrar ut på landsbygden

GSAM 69.2”Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg [sju och en halv engelska mil] från Jerusalem. Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett. Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem. Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom. Och han sade till dem: ’Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?’ Då stannade de och sågo bedrövade ut. Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: ’Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?’ Han frågade dem: ’Vad då?’ De svarade honom: ’Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket: huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom. Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde. Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde. Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.’

GSAM 70.1”Då sade han till dem: ’O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat! Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?’ Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.”⁴⁸ När han skulle äta måltiden med dem, bröt han brödet och tackade, och ”därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. … Och de sade till varandra: ’Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?’”⁴⁹

GSAM 70.2Nu, äntligen, kan lärjungarna se, efter att saken fullt ut har visats för dem, att det fanns en död och en uppståndelse förknippade med Frälsarens uppdrag. Men hur kommer de att förhålla sig till frågan om hans rike?

GSAM 70.2”Han visade sig levande efter sitt lidande genom många ofelbara bevis, då han visade sig för dem i fyrtio dagar och talade om det som rör Guds rike; och när han var samlad med dem, befallde han dem att de inte skulle lämna Jerusalem, utan vänta på Faderns löfte, som, sade han, ni har hört av mig. Ty Johannes döpte visserligen med vatten; men ni skall döpas med den Helige Ande om inte många dagar.

GSAM 71Skall du nu återupprätta riket?

GSAM 71.1”Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: ’Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?’ [vilket är detsamma som att säga: Vi har lärt oss att det var nödvändigt att du måste korsfästas och uppstå från de döda, enligt Skrifterna, men skall du inte återupprätta riket nu?] Han svarade dem: ’Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.’ När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn. Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då stodo hos dem två män i vita kläder. Och dessa sade: ’I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen.’”⁵⁰

GSAM 71Jesus skall förbli i himlen tills återupprättelsen

GSAM 71.2Nu när Frälsaren hade lämnat dem, och de verkligen hade sett honom ”uppstiga dit där han förut var”, hade de förvissningen om att den Helige Ande skulle undervisa dem om den tid då riket skall komma. Därför sade Petrus i sina anvisningar till folket, efter att de hade tagit emot Helige Ande: ”han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligen Jesus, vilken dock himmelen måste behålla intill de tider nå allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun.”⁵¹

GSAM 71.3Aposteln Petrus fick också genom den Helige Ande kunskap om de tre världarna: För det första den som fanns före syndafloden, vilken förstördes av vatten; för det andra den nuvarande världen, som är förbehållen elden – eld som jorden är fylld av, såsom det står i Revised Version – den eld som skall innebära fördömelse, undergång och förstörelse för de ogudaktiga; för det tredje den nya jorden, ”där rättfärdighet bor”; eller, som vissa översätter, ”där de rättfärdiga skall bo”.⁵²

GSAM 72.1Aposteln Paulus redogjorde för Guds folks uppståndelse och förvandlingen av alla hans heliga från dödliga till odödliga, ”i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud”. Han förklarade för korintierna att Kristus nu sitter på sin Faders tron och kommer att förbli där tills alla hans fiender har underkastats honom. Det vill säga tills han får riket – sitt rike – överlämnat i sina händer av Fadern, såsom profeterats i Daniel 7:13, 14; Psaltaren 2:8, 9. Till församlingen i Tessalonika framhöll han Kristi återkomst och uppståndelsen som deras enda hopp och som den sanna trösten när deras nära och kära skiljdes från dem genom dödens hand.⁵³

GSAM 72Mästarens återkomst är obestämd

GSAM 72.2Än så länge hade församlingen ingen bestämd kunskap om när Mästaren skulle återvända. När aposteln i sitt första brev till tessalonikerna sade: ”sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta”, tolkade bröderna det som att Kristus skulle komma medan några av dem fortfarande levde. I sitt andra brev rättar han till deras felaktiga tolkning av hans brev och säger till dem: ”först måste avfallet hava skett och ’Laglöshetens människa’, fördärvets man, hava trätt fram, vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt.”⁵⁴

GSAM 72Avfallet

GSAM 72.3Och fortfarande får församlingen famla sig fram i mörkret när det gäller tidpunkten för Kristi återkomst. Bröderna har lärt sig att det kommer att ske ett avfall; men frågan var hur länge det skulle pågå. Ett svar gavs senare till Johannes medan han befann sig i en syn på ön Patmos, i de symboler som återfinns i kapitel tolv och tretton i Uppenbarelseboken – ”en tid, två tider och en halv tid”, ”fyrtiotvå månader”, ”tolvhundrasextio dagar” (år); men ännu hade den händelse som markerade inledningen av denna långa period inte inträffat. Så församlingen hoppades och väntade fortfarande på Kristi återkomst utan att med säkerhet veta den exakta tidpunkten för hans uppenbarelse; ty när den tiden av vedermödan väl skulle vara förbi, skulle en kort tid av strid och triumf fortfarande återstå för den ”kvarvarande” församlingen.⁵⁵

GSAM 73.1I slutet av Nya testamentets skrifter framställs temat om Kristi återkomst tydligt för oss. Ungefär en vers av trettio nämner på något sätt vår Herre Jesus Kristi återkomst. Om detta, och församlingens ställning i förhållande till detta hopp genom de mellanliggande tidsåldrarna fram till modern tid, talar Robert Patterson, D.D., i en tidning med titeln The Interior, under rubriken ”The Blessed Hope”, på följande sätt:—

GSAM 73Det jordiska tusenårsriket – Patterson

GSAM 73.2”När vår Herre lämnade sin församling på jorden för att gå till Fadern, lämnade han den i ett sorgligt tillstånd. Hans femhundra lärjungar var omgivna av hela världen av hans fiender, organiserade i antikristna religioner och regeringar av en av de högsta intelligenserna, drivna av den mest giftiga illviljan och skolade genom århundraden av erfarenhet i de mest effektiva sätten att förstöra. Herren var inte omedveten om vår fara; inte heller förminskade han den i sina sista tal, eller lovade någon lindring av världens fiendskap och församlingens prövningar. Men han lovade att han själv skulle återvända för att besegra sina fiender, och att han skulle stödja oss fram till den välsignade dagen. ’hatar världen eder. I världen liden i betryck; Ni skall gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni skall vara bedrövade, men er sorg skall förvandlas till glädje... Ni har nu alltså sorg, men jag skall se er igen, och era hjärtan skall glädja sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er. Om jag går bort, skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara.’

GSAM 74.1”Sådant var det välsignade hoppet om hans personliga återkomst, med vilket han tröstade sin församling vid sin avfärd. Under hela tiden för hans frånvaro sade han att vi måste utstå prövningar; och så har det också blivit. Om vi ska få njuta av någon period av yttre fred under hans frånvaro, om hans församling ska befrias från världens angrepp, om det ska finnas någon tid av renhet då ogräset inte växer bland vetet, eller om han vid sin återkomst ska välkomnas av befolkningen på en jord fylld av Herrens härlighet, eller till och med kunna finna tro på jorden, kommer det att vara en högst oväntad överraskning för honom. Jesus kände inte till detta tusenårsrike. Vi säger att han inte kände till det, eftersom han inte berättade om det för oss; och han säger: ’vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder.’ Men i alla hans tal och liknelser finns inte den minsta antydan om att vi ska hoppas på någon period av fred eller härlighet före hans återkomst. Apostlarna är lika okunniga om ett tusenårsrike utan Kristus. Under trehundra år efter vår Herres bortgång var församlingens välsignade hopp hoppet om hans återkomst.

GSAM 74.2”Men när Kristi brud, i takt med sitt förutsagda avfall, började trösta sig i hans frånvaro med vänskapen med jordens kungar, vände hon helt naturligt blicken bort från den östra himlen och från sin Herres återkomst, som skulle sätta punkt för hennes världsliga storhet. När reformatorerna satte evangeliets trumpet till munnen … sopades drömmarna om ett Kristuslöst tusenårsrike omedelbart bort, … och församlingen började återigen se fram emot Herrens ankomst för att förgöra Antikrist … I sina brev, predikningar och trosbekännelser förkunnade reformatorerna sina premillennialistiska förhoppningar.

GSAM 74.3”Westminsterförsamlingen avslutar sin trosbekännelse med en förklaring om sin tro på Herrens återkomst med ord som fullt ut uttrycker premillennialisternas tro. De förkunnar med dessa tyngdfulla ord: ’Liksom Kristus vill att vi ska vara fullt övertygade om att det kommer att finnas en domedag, både för att avskräcka alla människor från synd och för att ge de gudfruktiga större tröst i deras motgångar, så vill han att den dagen ska vara okänd för människorna, så att de kan skaka av sig all köttslig trygghet och alltid vara vaksamma, eftersom de inte vet vid vilken stund Herren kommer; och så att de alltid må vara beredda att säga: Kom, Herre Jesus, och kom snart!’⁵⁶

GSAM 75.1”Våra reformatoriska förfäder stärkte sina hjärtan genom att vänta på Herrens ankomst och uppmuntrade varandra med ropet: ’Håll ställningarna! Ty han kommer med legioner av hjälp’, en känsla som nyligen har fångats i en populär väckelseshymn, men som var välbekant för de gamla skotska förbundsmedlemmarna.

GSAM 75.2”Men det dröjde inte länge förrän ett andra avfall från tron började sprida sig bland de reformerade församlingarna. I Skottland kallades det moderatism; i England arianism och på senare tid bredkyrklighet; i Amerika kallade man det unitarism; och i Tyskland rationalism. Genom att sätta det mänskliga förnuftet som domare och våra ytterst begränsade moderna iakttagelser som bevis, samt förneka att någon händelse kunde inträffa annat än i enlighet med de observerade naturlagarna, reducerade den Jesus till rangen av en judisk rabbi, visserligen något före sin tid, men helt obekant med modern vetenskap. Naturligtvis hänvisades tanken på att en sådan person skulle återvända från den osynliga världen för att regera på jorden till den hebreiska mytologin.

GSAM 75Daniel Whitby om tusenårsriket

GSAM 75.3”Löftena om hans återkomst och regering på jorden tolkades som att de helt enkelt innebar spridningen av hans evangelium och att en stor del av världen skulle underkasta sig kristendomen under en period av tusen, eller, som vissa trodde, 360 000 år; under vilken mänskligheten skulle göra framsteg inom civilisationens konster och åtnjuta oöverträffad fred och välstånd. Och vid slutet av denna långa cykel, som var alltför omfattande för det vanliga sinnet att överblicka, skulle möjligen någon stor naturkatastrof inträffa, och man kunde säga att Herren skulle komma och förstöra världen och kalla mänskligheten till dom. Denna teori utarbetades och populariserades av en engelsk kommentator vid namn Whitby [Daniel Whitby dog 1726], som genom sin publicerade korrespondens visat sig vara arian, men vars kommentarer var populära inom hans egen krets, och vars mytiska tusenårsrike mottogs välvilligt av många av de ortodoxa pensionärerna och vännerna till de statliga församlingarna i Europa, för vilka det lovade en långvarig tillgång till tionde och hedersbetygelser. Genom deras inflytande importerades den till Amerika, där den omedelbart användes som underlag för plattityder från talarstolen och avslutande tal.”

GSAM 76.1Sådana var teorierna i olika delar av världen när vi närmar oss den tid då Herren utfärdade den allvarliga varningen om sin återkomst, ja, ”vid dörren”.