Kapitel 28 – En dörr som ingen kan stänga

GSAM 462.1”Jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta. Ty väl är din kraft ringa, men du har tagit vara på mitt ord och icke förnekat mitt namn.”¹

GSAM 462.2Så lyder de ord som riktas till dem i evangelieförsamlingens Filadelfia-tillstånd. Denna församling var den som hade vuxit fram genom förkunnelsen om Kristi nära återkomst, eller de som hade hållit fast vid det de hade hört om detta ämne; ty om Sardes-församlingen (den som omedelbart föregick Filadelfia) säger han: ”Tänk nu på huru du undfick ordet och hörde det, och tag vara på därpå och gör bättring. Om du icke håller dig vaken, så skall jag komma såsom en tjuv, och du skall förvisso icke veta vilken stund jag kommer över dig.”²

GSAM 462.3Sardes-församlingen hade alltså hört läran om Herrens snart kommande återkomst. De som höll fast vid det de hade hört gick vidare i sanningen när ”ljusstaken” togs bort och bildade Filadelfia-församlingen, till vilken han sade: ”Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock jag taga vara på dig och frälsa dig ut ur den prövningens stund som skall komma över hela världen, för att sätta jordens inbyggare på prov. Jag kommer snart; håll fast det du har, så att ingen tager din krona.”³ Det är alltså till denna församling i Filadelfia som han säger: ”jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta.”

GSAM 462.4Här finns alltså den heliga Skriftens eftertryckliga förklaring att de som, genom Guds försyn, drivs att varna världen om Herrens återkomst och att uppmana folket att förbereda sig för att möta Gud, har Guds särskilda nåd i sitt arbete. Människor må försöka hindra och motarbeta deras verksamhet, stänga ”en dörr för ordet”, men ändå hörs Guds röst över allt larm: ”jag har låtit dig finna en öppen dörr.”

GSAM 463Sjuttiofyra års utveckling

GSAM 463.1På de föregående sidorna i denna bok har vi kortfattat gått igenom en period på sjuttiofyra år, från 1831 till 1905, och spårat adventbudskapens uppkomst och utveckling, särskilt den tredje ängelns budskap. Vi har visat hur detta budskap, från okändhet och fattigdom, har framskridit med ökande kraft och styrka från år till år, tills det nu har missioner som omger hela jorden. Det är säkerligen inte för att budskapet tilltalar köttsliga hjärtan som det har blomstrat på detta sätt; ty i dess främsta led står Herrens sabbat, vars iakttagande medför ett tungt kors som kräver en avskiljning från världens affärer på veckans mest hektiska sekulära dag. Det har inte heller spridit sig på grund av brist på motstånd; ty detta har det mött från första början, och det av det hårdaste slaget utifrån, liksom förvirring orsakad av icke-invigda personer som för en tid har tagit sig in i leden. Vad gäller den situation som orsakats av yttre fienders planer och ansträngningar, kan vi med rätta säga med psalmisten Davids ord: ”Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel -- om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss, då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss; då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ; ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen. Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder! Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan. Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.”⁴

GSAM 464Hjälp i Herren

GSAM 464.1Herren förkunnar att han har ställt framför sitt folk ”en öppen dörr, som ingen kan tillsluta”. Det är därför inte konstigt att budskapet stadigt har spridit sig. Det är Guds budskap till folket, och det måste lyckas. I Uppenbarelseboken 7:2 symboliseras arbetet med att förbereda ett folk att stå fast när den stora dagen för Guds vrede skall komma av en ängel som träder ”fram ifrån öster”, eller, som vissa översätter, ”likt solens uppgång”. Se, dagen gryr – först dyker ljusstrålarna upp i öster; dessa smälter samman till större klarhet tills solens breda, tydliga skiva syns. När ”Dagens Konung” stiger upp till zenit blir dess ljus, värme och kraft allt mer livfulla.

GSAM 464.2Sådan har verkligen utvecklingen av den tredje ängelns budskap varit sedan 1848, då dess ingående sanningar formulerades tydligt, och från den tidpunkten har vi uppvisat en märkbar och stadig tillväxt som är underbar. Detta kan vi inte förklara på något annat sätt än att Herren bekräftar sitt ord till dem som i denna tid, när hans frälsning är på väg att komma, ”håller sabbaten” ren från orenhet⁵ och avstår från att göra vad de själva vill på Guds heliga dag, och därmed, genom ”Jesu tro”, såsom förkunnas i den tredje ängelns budskap i Uppenbarelseboken 14, håller alla ”Guds bud”. Om sådana sade Herren genom profeten Jesaja: ”Då skall ljus bryta fram för dig såsom en morgonrodnad, och dina sår skola läkas med hast, och din rätt [’HERREN vår rättfärdighet.’ Jeremia 23:6] skall då gå framför dig och HERRENS härlighet följa dina spår.”⁶ Med sådana försäkringar, hur skulle vi kunna förvänta oss något annat än att verket skulle bli en framgång? Om Gud är för oss, ”vem kan då vara emot oss?”

GSAM 464Hur kan dessa lyckas?

GSAM 464.3Om vi betraktar situationen när pastor Joseph Bates år 1846 började skriva den första boken – den första som någonsin givits ut av sjundedagsadventisterna om sabbatsfrågan – med tolv och en halv cent som de enda medel han hade i hela världen, och då han uppmanades att spendera dem redan innan hans första skrivdag var över; och när man åter ser på pastor James White som tryckte sitt första lilla blad, Present Truth, med pengar han tjänat genom att slå hö på en äng, och skickade ut tidningen gratis till alla som ville läsa den, och talade om den som ett budskap som skulle nå jordens ändar – när man betraktar dessa blygsamma begynnelser, skulle man, med samma ord som folket på Amos tid, kunna fråga: ”Huru skall Jakob kunna bestå, han som är så ringa?”⁷ Om vi jämför detta med situationen år 1905, då publiceringen av budskapets sanningar sker i tjugo förlag, belägna i olika delar av världen, som ofta pressas till sin yttersta kapacitet för att tillgodose efterfrågan på läsmaterial, kan vi verkligen säga: Se, ”en öppen dörr” som ingen ännu har stängt.

GSAM 465.1Om dem som i forna tider trodde att verket aldrig skulle lyckas, kan vi säga, med de ord som profeten Sakarja använde för att tillrättavisa dem som trodde sig kunna hindra Guds verk vid återuppbyggnaden av Jerusalem: ”vem är den som vill förakta: den ringa begynnelsens dag?”⁸ Om saker som framstod som berg av svårigheter på deras väg, sade Herren genom profeten:—

GSAM 465Berget blev till en slätt

GSAM 465.2”Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark. Ty han skall få föra fram slutstenen under jubelrop: ’Nåd, nåd må vila över den!’”⁹ Så har det varit i arbetet med den tredje ängelns budskap, och så kommer det att vara tills ”slutstenen” frambringas, eller med andra ord, tills verket är fullbordat.

GSAM 465.3Se på de få som fanns år 1846, fattiga på medel, fattiga i alla avseenden utom i tron på Gud och i sanningens förråd, och se till vilka proportioner deras arbete har vuxit. Tänk på de resurser vi nu har till vårt förfogande: böcker som alla är färdigställda, översatta och tryckta på jordens olika språk, och de hundratals kolportörer som för ut dessa böcker till människors hem till ett värde av 400 000 dollar årligen. Med Guds fortsatta välsignelse över verket kan vi se fram emot framgång. Med dessa resurser och verksamheter som växer från månad till månad, och med förtröstan på Kristus, behöver vi inte förvänta oss något annat än det som Salomo sjöng om Guds församling när den kom ut ur sitt ökenliv, ”stödjande sig på sin Älskades arm”, när han beskriver henne som ”skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara”.¹⁰

GSAM 466Med hjälp av profetians gåva

GSAM 466.1Vi har inte bara sett att Herrens försyn har banat väg för sanningens spridning, och att hans särskilda välsignelse har följt de ansträngningar som gjorts för att vandra på hans försyns vägar, utan i den tredje ängelns budskaps uppkomst och framsteg har han också kommunicerat med sitt folk genom profetians gåva. Detta har inte skett i form av en ny uppenbarelse som ska ersätta Bibeln, och inte heller på ett sätt som förvränger Skriftens läror, utan för att visa var det i denna tidsålder finns en risk att avvika från enkelheten i Kristi evangelium, där folket riskerar att falla offer för tidens tendenser och nöja sig med en skenbar gudsfruktan utan kraft.

GSAM 466.2Om man betraktar detta ämne utifrån exemplet¹¹ från de forntida profeterna, som Herren har gett oss som en av de regler enligt vilka sådana uppenbarelser ska prövas, finner man samma skäl till varför sådana uppenbarelser behövs nu som då; nämligen risken i varje tidsålder att avledas från sanningens väg av tidens rådande och särpräglade läror och sedvänjor. Aposteln Paulus säger, när han talar om uppenbarandet av de gåvor som Herren har lagt i församlingen, att de är till för att ”göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.”¹²

GSAM 467.1Samma invändningar som framförs mot manifestationer av profetians gåva i vår tid kunde ha framförts med samma kraft i forna tider; det vill säga: vi har Skrifterna och behöver därför inte sådana gåvor. Dessa samma Skrifter säger oss dock att Kristus har placerat dessa gåvor i församlingen för att de ska utföra sitt verk tills ”det kommer, som är fullkomligt [det fullkomliga tillståndet]”, och att församlingen inte ska ”stå tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan den väntar på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.”¹³

GSAM 467Vad har vi för behov av profeter?

GSAM 467.2Folket i forna tider kunde ha resonerat att de hade Guds moraliska lag, skriven med hans eget finger på stentavlor; att de hade stadgar, domar och anvisningar som hade talats till Mose från Guds mun och som noggrant hade skrivits ned; och vad mer behövdes? Men trots alla dessa utmärkta sanningar som de hade i sin ägo, behagade det Gud att tala till dem ”många gånger och på många sätt” genom sina heliga profeter.

GSAM 467.3Vi ser att de vittnesbörd som framfördes av de olika profeterna, såsom Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel, Hosea och andra, i varje fall lärde ut samma stora princip om lydnad mot Gud; ändå hade varje profet sina särskilda tillrättavisningar till folket i sin tid, för deras benägenhet att dras bort från de heliga och rättfärdiga principerna av de rådande sedvänjorna i den tid då profetian gavs.

GSAM 468Behovet av gåvor

GSAM 468.1Även om man kan hävda att vi inte bara har den utmärkta undervisningen i Gamla testamentets skrifter, utan dessutom vår Frälsares egna ord och apostlarnas ord, vilket behov har vi då av ytterligare uppenbarelse? Faktum kvarstår att just dessa heliga apostlar har pekat framåt mot de sista dagarna, då ”svåra tider skola komma” och då människor skall ”hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft”, och de har också sagt oss att ”somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror”.

GSAM 468.2Mot bakgrund av allt detta uppmanas de människor som Paulus talar om i sitt brev till tessalonikerna – de som inte kommer att befinna sig i mörkret, så att Kristi dag inte överraskar dem som en tjuv, utan som kommer att vara ljusets barn – att pröva allt när det gäller ”profetior” och att hålla fast vid ”vad gott är”.¹⁴ Detta är detsamma som att säga dem att de människor som kommer att vänta på Herrens Jesu Kristi ankomst, och som till sist kommer att befinnas redo för den dagen, kommer att ha ”goda”, sanna manifestationer av profetians gåva bland sig.

GSAM 468Tecken på slutet

GSAM 468.3Vi befinner oss i en tid då tecknen på alla håll visar att Herrens dag är nära förestående. Vi befinner oss just i den tidsperiod då ett folk skulle uppstå som skulle hålla alla buden och som också skulle ”hava Jesu vittnesbörd”¹⁵ — ”profetians ande”.¹⁶ Vad ser vi då? Att under de senaste sextio åren har ett sådant folk uppstått, bärare av just ett sådant budskap, bland vilka profetians gåva har uppenbarats. När vi prövar den gåva som uppenbarats genom fru E. G. White mot Bibelns regler, har vi sett att den klarar prövningen i varje avseende. I alla fru Whites skrifter, från första till sista, har man inte funnit en enda rad som ger det minsta utrymme för synd eller som i minsta grad tolererar något avsteg från Guds ord. Dessa skrifter har aldrig ställt sig över Bibeln, utan de uppmanar ständigt till en mycket noggrann studie av Guds ord och pekar på det som den stora normen enligt vilken våra fall kommer att prövas vid den slutliga domen. I hennes skrifter upphöjs Kristus inför oss som den enda förebilden vi ska följa. Han framställs på det mest levande sättet som vårt enda hopp om seger här, vår enda tillflykt från den kommande vreden, det enda namnet och det enda sättet genom vilket vi kan bli frälsta.

GSAM 469En personlig hyllning

GSAM 469.1När det gäller syster White och karaktären av hennes verk återges följande, skrivet år 1877 av en person som hade känt henne och studerat hennes verk under många år; och efter omkring femtiotre års prövning, år av noggrann iakttagelse, ger jag mitt oreserverade stöd till varje åsikt som där uttrycks:—

GSAM 469.2”När det gäller syster Whites kristna karaktär vill jag gärna säga att jag tror mig veta något om den. Jag har känt henne i arton år – mer än hälften av vårt folks historia. Jag har gästat deras familj gång på gång, ibland i flera veckor i sträck. De har besökt vårt hus och vår familj många gånger. Jag har rest med dem nästan överallt; har varit med dem privat och offentligt, på möten och utanför möten, och har de allra bästa förutsättningarna att lära känna något av broder och syster Whites liv, karaktär och anda. Som pastor har jag haft att göra med alla slags människor och alla slags karaktärer, så att jag tror att jag kan bedöma något av hur en person är, åtminstone efter år av nära bekantskap.

GSAM 470.1”Jag vet att syster White är en anspråkslös, ödmjuk, godhjärtad och ädel kvinna. Dessa drag i hennes karaktär är inte bara påtagna och inövade, utan de flödar graciöst och naturligt ur hennes inneboende läggning. Hon är inte självupptagen, självrättfärdig eller självbelåten, som fanatiker alltid är. Jag har ofta kommit i kontakt med fanatiska personer, och jag har alltid funnit dem vara fulla av anspråk, fulla av stolthet, redo att ge sin åsikt, skrytsamma om sin helighet osv., men jag har alltid funnit syster White vara raka motsatsen till allt detta.

GSAM 470En vän till de fattiga

GSAM 470.2”Vem som helst, den fattigaste och den ödmjukaste, kan vända sig till henne fritt för råd och tröst utan att bli avvisad. Hon tar alltid hand om de behövande, de utblottade och de lidande, försörjer dem och förespråkar deras sak.

GSAM 470.3”Jag har aldrig lärt känna någon som så ständigt har gudsfruktan i åtanke. Ingenting företas utan uppriktig bön till Gud. Hon studerar Guds ord noggrant och ständigt. Jag har hört syster White tala hundratals gånger, har läst alla hennes vittnesbörd från början till slut – de flesta av dem många gånger – och jag har aldrig kunnat hitta en enda omoralisk mening i dem alla, eller något som inte är strikt rent och kristet; ingenting som leder bort från Bibeln och från Kristus; men där finner jag de mest innerliga uppmaningarna att lyda Gud, att älska Jesus, att tro på Skrifterna och att ständigt granska dem. Jag har otaliga gånger fått stor andlig nytta av vittnesbörden. Jag har faktiskt aldrig läst dem utan att känna mig tillrättavisad för min brist på tro på Gud, brist på hängivenhet och brist på allvar när det gäller att frälsa själar. Om jag har något omdöme, någon andlig urskillningsförmåga, så förklarar jag att vittnesbörden är av samma ande och samma anda som Skrifterna.

GSAM 470.4”I trettio år [vi kan nu säga sextio år] har dessa vittnesbörd trotts på och lästs bland vårt folk. Hur har det påverkat dem? Har det lett dem bort från Guds lag? Har det fått dem att ge upp tron på Kristus? Har det fått dem att kasta bort Bibeln? Har det gjort dem till ett fördärvat, omoraliskt folk? Jag vet att de står sig väl i jämförelse med vilket annat kristet samfund som helst.

GSAM 471.1”En sak har jag lagt märke till, och det är att de mest bittra motståndarna till syster Whites syner medger att hon är kristen. Hur de kan göra detta medgivande vet jag inte. De försöker förklara bort det genom att säga att hon är vilseledd. De kan inte peka ut en enda fläck i hela hennes liv, inte heller en omoralisk mening i alla hennes skrifter. De måste erkänna att mycket av hennes skrifter är utmärkt, och att den som skulle leva efter allt hon säger skulle vara en god kristen, säker på himlen. Detta är högst märkligt, om hon är ett redskap för djävulen, inspirerad av Satan, eller om hennes skrifter är omoraliska eller bara hennes egna fantasier.”

GSAM 471Främlingar vittnar om skrifterna

GSAM 471.2När våra tidskrifter med fru Whites skrifter skickas ut efterfrågas de av de mest ödmjuka, gudfruktiga och hängivna. När de berättar om vad de läst säger de: ”Vi är särskilt intresserade av fru Whites skrifter. De är så praktiska, så fulla av vägledning som syftar till att föra en närmare Herren och göra en mer ödmjuk, gudfruktig och hängiven. Dessa skrifter ligger så nära Skriftens anda att det, när vi läser dem, verkar som om fru White måste vara inspirerad att skriva på det sätt hon gör.” Så lyder vittnesbörden i ett stort antal fall från dem som står i brevkontakt med våra missionsarbetare, även från dem som inte har den minsta aning om att fru Whites idéer är mottagna i heliga syner.

GSAM 471Källan till motståndet

GSAM 471.3När vi ser det intryck som denna gåva har gjort, uppstår frågan: Varifrån och varför har motståndet mot denna gåvas manifestation uppstått? Och vad har blivit resultatet för dem som motsätter sig den? Efter att ha följt denna fråga noggrant sedan 1852 har jag funnit att motståndet mot denna manifestation till största delen har uppstått från dem som har blivit tillrättavisade för karaktärsbrister, för felaktiga vanor eller för någon felaktig inriktning i sitt levnadssätt. Många av de tillrättavisade skulle hävda att de inte var så dåliga som vittnesbördet framställde dem, och de skulle visa att de kunde hålla fast vid sanningen även om de gick emot den tillrättavisning de fått. Tiden har visat att den stora majoriteten av dessa har avsvurit sig sin tro och helt lämnat gemenskapen. Vissa har insett sitt misstag och har greppat sanningen ännu fastare. Frågan uppstår: Om de som motsätter sig denna gåva leds av Herren, varför skulle de då förlora sin andlighet och falla bort från Gud? Vår Frälsares regel är att ett träd skall kännas på sin frukt. Han hävdar med största eftertryck: ”ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt”.

GSAM 472Motståndarnas misslyckande

GSAM 472.1Vi minns fall där organiserat motstånd har väckts mot fru Whites vittnesbörd, med försäkran om att deras arbete skulle möta stor framgång så snart de gjorde sig av med vittnesbörden. Deras förhoppningar har dock misslyckats fullständigt. Efter år av kamp har de inte visat några större tecken på att sprida sabbatssanningen inför världen än vad deras likar gjorde för fyrtionio år sedan. Om deras arbete var Herrens särskilda verk, varför har då inte deras budskap åtföljts av större framgång?

GSAM 472Var är framgången?

GSAM 472.2Å andra sidan, när vi betraktar det budskap genom vilket Guds bud och Jesu tro förkunnas för världen – ett budskap som är förknippat med denna manifestation av profetians gåva, med dess råd, anvisningar och tillrättavisningar – ser vi att det har gjort säkra och stadiga framsteg från allra första början fram till idag. Genom att följa Herrens råd genom denna gåva och gå framåt i Herrens kraft har budskapet, som vi har visat, omringat jorden och är snabbt på väg till ”alla folkslag och stammar och tungomål och folk”.

GSAM 473.1Om dess framsteg i det förflutna kan vi säga att Guds ord har bekräftats genom att han sade: ”Nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava någon lycka.” Sannerligen har Guds hand varit uppenbar i den framgång som hittills har åtföljt uppkomsten och utvecklingen av denna stora adventrörelse, och för framtiden förlitar vi oss på den säkra uppfyllelsen av hans ord: ”jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta.” I denna tillförsikt kan vi sjunga med full visshet:—