Kapitel 4 – Ändens tid

GSAM 77.1”JAG frågade: ’Min herre, vad bliver slutet på allt detta?’ Då sade han: ’Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid. … De ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall förstå detta; men de förståndiga skola förstå det.”¹

GSAM 77.1”Han sade till mig: ’Giv akt härpå, du människobarn; ty synen syftar på ändens tid.’”²

GSAM 77.1”Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.”³

GSAM 77.1Vad menas här med ”ändens tid”? Det kan inte vara själva slutet, ty i så fall skulle den del av Daniels profetia som var ”förseglad” vara till ingen nytta för mänskligheten. Eftersom ”vad som är uppenbarat, det gäller för oss”⁴ måste denna del vara till nytta vid någon tidpunkt. Uttrycket ”ändens tid” måste alltså syfta på en period strax före själva slutet, då det som talades om för Daniel kommer att förstås.

GSAM 77Dagen för hans förberedelse

GSAM 77.2Det hänvisar utan tvekan till den tid som profeten Nahum kallade dagen för hans förberedelse. Här talade profeten om förstörelsen av Nineve med orden: ”Hör, piskor smälla! Hör, vagnshjul dåna! Hästar jaga fram, och vagnar rulla åstad”.⁵ Profetens uppmärksamhet riktas först mot en större katastrof som skall drabba hela världen, när ”bergen bäva för honom, och höjderna försmälta av ångest. Jorden röres upp för hans ansikte, jordens krets med alla som bo därpå. Vem kan bestå för hans ogunst, och vem kan uthärda hans vrede glöd? Hans förtörnelse utgjuter sig såsom eld, och klipporna rämna inför honom. … På edert anslag mot HERREN gör han ände, icke två gånger behöver hemsökelsen drabba.”⁶

GSAM 78Vagnar med flammande facklor

GSAM 78.1Profeten talar ännu mer om denna förberedelsens dag: ”vagnarna skola vara med flammande facklor på dagen för hans förberedelse, och granarna skola skakas förskräckligt (ordagrant efter KJV). På vägarna storma vagnarna fram, de köra om varandra på fälten; såsom bloss äro de att skåda lika ljungeldar fara de åstad. Han skall räkna om sina väldiga kämpar; de skola snubbla i sin gång (ordagrant efter KJV). De hasta mot stadens murar, och stormtaken göras redo.”⁷

GSAM 78.2Vilken träffsäker beskrivning av det moderna blixtsnabba tåget, där konduktören ständigt räknar och räknar om sina passagerare, från station till station, och de snubblar när de går medan tåget är i rörelse. Sedan finns den enorma förbrukningen av granar till järnvägssyllar, brokonstruktioner, snöskydd osv. Det sägs att en järnväg över Sierra Nevada-bergen har fyrtiosju engelska mil snöskydd av gran. Och detta, sade profeten, skulle ske under dagen för hans förberedelse.

GSAM 78.3Om denna ändens tid talar också profeten Joel när befallningen ges till Herrens tjänare: ”Stöten i basun på Sion, och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära.”⁸

GSAM 78.4Och återigen sägs det av profeten Zefanja: ”Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel, innan ännu rådslutet är fullgånget -- den dagen hastar fram, såsom agnar fara! -- och innan HERRENS vredes glöd kommer över eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer över eder. Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet, som hållen hans lag. Söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på HERRENS vredes dag.”⁹

GSAM 79.1För att bättre förstå vad som avses med uttrycket ”ändens tid” och när den börjar, ska vi titta på ett annat ställe där samma begrepp används. I det elfte kapitlet i Daniels bok beskrivs en förföljande makt som skulle behålla sitt herravälde fram till ändens tid. Herren sade om denna förföljande makt: ”Somliga av de förståndiga skola falla (ordagrant efter KJV), för att en luttring skall ske bland dem, så att de varda renade och tvagna till ändens tid; ty ännu dröjer denna [ändens tid], intill den bestämda tiden.”¹⁰

GSAM 79Det lilla hornets verk

GSAM 79.2Protestantiska kommentatorer är i allmänhet överens om att tillämpa denna makt och det ”lilla hornet” i Daniel 7 på den romerska kyrkan, som hade den världsliga makten i sina händer under den ”bestämda” tiden. Den bestämda tiden var ”en tid, och tider, och en halv tid”.¹¹ Detta var de 1 260 profetiska dagarna – 1 260 år – av det lilla hornets världsliga herravälde, som sträckte sig från år 538 till 1798 e.Kr. Vid det senare datumet togs det lilla hornets världsliga makt ifrån det, vid den ”bestämda tiden”. Vid den tiden hade alltså folket upphört att ”falla” för den maktens hand, såsom de tidigare hade gjort. Detta år – 1798 – markerar alltså början på den tidsperiod i denna profetia som kallas ”ändens tid”.

GSAM 79.3År 1798 avslutade de ”tusen två hundra sextio” dagarna – 1260 år – under vilka Herrens ”två vittnen” (Gamla och Nya testamentet) skulle ”profetera, höljda i säcktyg”.¹² Under medeltidens mörka år av förföljelse bevarades Skrifterna på grekiska och latin, språk som vanligt folk inte förstod. Att Skrifterna hölls tillbaka jämförs med att klä dem ”i säcktyg”.

GSAM 80De två vittnena dödas

GSAM 80.1”När de hava till fullo framburit sitt vittnesbörd [i säckvävsklädsel], skall vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem [Satan som uppviglar och verkar genom världsliga människor] och skall övervinna dem och döda dem. Och deras döda kroppar skola bliva liggande på gatan i den stora staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad där också deras Herre blev korsfäst [”korsfästs”, danska]. Och människor av allahanda folk och stammar och tungomål och folkslag skola i tre och en halv dagar se deras döda kroppar ligga där, och de skola icke tillstädja att kropparna läggas i någon grav.”¹³

GSAM 80Terrorväldet

GSAM 80.2Dödandet av dessa vittnen fullbordades under ”terrorväldet” i Frankrike, från 1792 till 1795 – tre och ett halvt år. Även om den franska revolutionen pågick i omkring sex eller sju år, var det under de första tre och ett halvt åren som de gjorde sina stora ansträngningar för att förstöra Bibeln, religionen och alla som vågade tala till förmån för någon av dem. Även om den franska revolutionen påstod sig föra krig mot monarkin och prästväldet, blev den i själva verket ett krig för att utrota Gud och Bibeln. Om tiden strax före revolutionen läser vi:

GSAM 80.2”Man får aldrig glömma att före revolutionen 1792 sägs de som främjade vantro i Frankrike ha samlat in och spenderat 900 000 pund [4 500 000 dollar] på ett år – ja, om och om igen – på att köpa in, trycka och sprida böcker för att fördärva folkets sinnen och förbereda dem för desperata åtgärder.”¹⁴

GSAM 80Vantrogna författare

GSAM 80.3”Vägen för en sådan revolution banades av skrifterna av Voltaire, Mirabeau, Diderot, Helvetius, D’Alembert, Condorcet, Rousseau och andra av samma slag, i vilka de strävade efter att sprida principer som undergrävde både den naturliga och den uppenbarade religionen. Uppenbarelsen ifrågasattes inte bara, utan avfärdades helt och hållet; Gud förvisades från universum och ersattes av ett imaginärt spöke under namnet Förnuftets gudinna.”¹⁵

GSAM 81.1År 1793 var folkets åsikter sådana att teaterartister hyllades högljutt för sina hädiska hån mot Gud och Bibeln. Som exempel citerar vi:

GSAM 81.1”Komikern Monert drev i Sankt Roches kyrka [Paris] gudlösheten till sin höjdpunkt. ’Gud om du finns till’, sade han, ’hämnas ditt namn som lidit skada! Jag trotsar dig. Du håller dig tyst. Du vågar inte utslunga dina åskviggar. Vem vill härefter tro på din tillvaro?’”¹⁶

GSAM 81Hädiskt verk i Lyon, Frankrike

GSAM 81.2Hur de som dödade vittnena kunde ”på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse” (Hebreerbrevet 6:6), framgår av händelserna vid en fest som anordnades av Fouché i Lyon till ära för Chalier, guvernören i Lyon, som hade avrättats. Innan han anlände till Lyon beordrade Fouché att

GSAM 81.2”alla religiösa symboler skulle förstöras; och att det över kyrkogårdarnas portar skulle skrivas: Döden är en evig sömn... Chaliers byst bars genom gatorna, följd av en enorm folkmassa bestående av mördare och prostituerade. Efter dem kom en åsna som bar evangeliet, korset och nattvardsvaserna, vilka snart kastades i elden, medan åsnan tvingades dricka det helgade vinet ur nattvardsbägaren.”¹⁷

GSAM 81.3En Förnuftets fest som hölls i Paris beskrivs på följande sätt:

GSAM 81.3”De begav sig i procession till konventet, och pöbeln … karikerade på det mest löjliga sättet de religiösa ceremonierna … Män, klädda i röcklin och kåpor, kom sjungande halleluja och dansande carmagnol till skranket i konventet. Där lade de ner nattvardsbrödet, lådorna där det förvarades samt statyerna av guld och silver. De höll burleska tal … ’O ni’, utropade en delegation från Saint-Denis, ’O ni, fanatismens redskap, välsignade helgon av alla slag, var äntligen patrioter, res er en masse och tjäna landet genom att gå till myntverket för att smältas ned.’”¹⁸

GSAM 82Guds ord träder fram ur mörkret

GSAM 82.1”Efter tre och en halv dagar kom livets ande från Gud in i dem” (Vittnena), och ”då stego de i en sky upp till himmelen.”¹⁹ Guds tid hade kommit för att hans ord skulle träda fram ur mörkret och återupprättas inför världen. Tiden var inne (1798) för att missionsarbete skulle bedrivas i hela världen. År 1804 bildades British Bible Society. Detta följdes av ett stort antal andra bibelsällskap, och nu är Bibeln översatt till alla världens ledande språk. Således jämförs Skrifterna, de två vittnena, som träder fram där alla kan se och läsa dem, med att de stiger upp till himlen i ett moln.

GSAM 82.2Under den franska revolutionen hävdade Voltaire att Bibeln skulle vara föråldrad inom hundra år. Hundra år efter det datumet cirkulerade fler biblar enbart i Frankrike än vad man visste fanns när Voltaire kom med detta fåfänga påstående. Och till och med det hus där han yttrade detta sägs nu användas som ett bibelhus.

GSAM 82Rosettastenen upptäcktes

GSAM 82.3Det finns två händelser kopplade till året 1798 och det franska folket som vi måste uppmärksamma: För det första störtade den franska armén under general Berthier det påvliga styret i Rom det året och fullbordade därmed (utan att själva veta om det) uppfyllandet av profetian om denna händelse, som fanns i just den bok som de hade fört krig mot; för det andra upptäckte den franska armén samma år, vid Fort St. Julien vid Nilens Rosettaarm, under en utgrävning den berömda Rosettastenen, som nu förvaras på British Museum. På denna sten finns en inskrift i tre former: hieroglyfer, den skrift som prästerna använde; demotisk skrift, den form som vanligt folk använde; och grekiska. Detta är nyckeln som låste upp de hittills gåtfulla demotiska och hieroglyfiska skrifterna. Som någon annan har uttryckt det: ”Spaden och hackan, som gräver fram dessa skrifter i demotiska tecken, ger fler bevis för riktigheten i de forntida bibliska berättelserna än vad som kommer från någon annan källa utanför Skrifterna själva.” Så just de människor som trodde att de skulle utrota Bibeln användes, helt omedvetet om det själva, för att åstadkomma en uppfyllelse av profetian genom att ta bort påvedömets herravälde vid slutet av de 1 260 åren, och de upptäckte också nyckeln till just de skrifter som bekräftar sanningshalten i Skrifterna som de så ihärdigt försökte förstöra.

GSAM 83Du skall uppstå till din del

GSAM 83.1Vad var det som ängeln förkunnade för Daniel skulle inträffa vid ändens tid? Från den stund han hörde den helige säga: ”Intill två tusen tre hundra dagar; därefter skall helgedomen bliva renad” (ordagrant efter KJV),²⁰ fylldes hans sinne av oro över vad som skulle bli ”slutet på allt detta” och ”Huru länge” det skulle pågå.²¹ Till slut får han förstå att kunskapen om tiden inte är avsedd för hans tid. Det sägs till honom: ”gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.”²²

GSAM 83.2Vissa har antagit att detta språk hänvisade till världens slut, och att Daniel vid den tiden, tillsammans med resten av Herrens folk, skulle få sin belöning och inta sin arvsdel. Det hebreiska ordet för arvsdel, landsdel osv. är, enligt vad vi får veta, gheh-vel. Det är inte det ordet som översätts med lott i denna skrift; ordet här är goh rahl. Hebreiska forskare berättar att detta ord, goh rahl, förekommer sjuttiosex gånger i Gamla testamentet, och att det är samma ord som används när man talar om den förebildliga reningen av helgedomen, där man kastade lott för att avgöra vilken av de två bockarna som skulle slaktas. När översteprästen tog blodet från Herrens get och gick in i helgedomen för att utföra reningsverket, stod hela Israel utanför, bedrövade sina själar och bekände sina synder, så att de skulle kunna stå rena och ta emot översteprästens välsignelse när han skulle komma ut ur helgedomen. Således stod Israel på den dagen i sin lott.

GSAM 84.1När den slutliga reningen av helgedomen skulle äga rum, vid slutet av de tvåtusentrehundra dagarna, skulle Daniels fall, tillsammans med fallen för alla rättfärdiga döda, granskas inför Gud. Så står Daniel i sin lott.

GSAM 84Orden förseglade fram till 1798

GSAM 84.2Som svar på Daniels fråga: ”Min herre, vad bliver slutet på allt detta?”²³ får han höra: ”dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid.”²⁴ Det som särskilt upptog Daniels tankar var ”när?”, ”hur länge?” och vad skall slutet bli?. Det var dessa frågor som förbryllade och oroade profeten, och det var endast dessa saker som skulle vara förslutna och förseglade till ”ändens tid”, och inte hela Daniels bok, som vissa har trott. Före denna period år 1798 hade de som studerade profetiorna insikt om de sjuttio veckorna och förstod att de började år 457 f.Kr., och att Kristi offentliga verksamhet, hans död osv. inträffade i exakt överensstämmelse med beräkningen av de sextionio och sjuttio veckorna från det datumet. Denna exakta uppfyllelse av Frälsarens uppdrag i överensstämmelse med denna beräkning hade gett dem ett mäktigt bevis på att han verkligen var den sanna Messias, och att startdatumet för de sjuttio veckorna därmed var oföränderligt fastställt. Deras misslyckande med att upptäcka att de sjuttio veckorna utgjorde den första delen av de tvåtusentrehundra dagarna lämnade frågan förseglad fram till efter 1798, såsom förutsagt.

GSAM 84Nyckeln till de 2 300 dagarna

GSAM 84.3Låt oss nu betrakta fakta i ärendet. Fram till år 1798 hade profetians uttolkare ingen insikt om när de 2 300 dagarna skulle ta slut. De kunde förstå symbolerna, bilden och vilddjuren i Daniels bok, men kunde inte avgöra var de 2 300 dagarna skulle ta slut, ty de hade ännu ingen förståelse för när dagarna började. Som bevis för detta läser vi i Midnight Cry, en adventisttidning som då gavs ut i New York City, daterad den 15 juni 1842: ”Det är verkligen intressant att upptäcka de olika oberoende författarna som sedan 1798 har insett vad som tidigare var helt oupptäckt – att de sjuttio veckorna var nyckeln till de 2 300 dagarna.”

GSAM 85Många upptäcker ljuset

GSAM 85.1Eftersom denna kunskap var ”förseglad” tills den tid som Herren hade bestämt kom för att den skulle öppnas för hans folks förståelse, så var det lika sant att när ”ändens tid” kom, skulle många springa fram och tillbaka genom Skrifterna och utforska dessa saker. Genom att jämföra några översättningar av texten kommer denna tanke att bli mycket tydlig.

GSAM 85.2Dr Adam Clarke säger: ”Många skall sträva efter att utforska innebörden, och kunskapen skall öka – på detta sätt.”

GSAM 85.3I den reviderade tyska Lutherbibeln läser vi: ”Så skall många gå igenom den och finna stor insikt.”

GSAM 85.4I den tyska parallellbibeln står det: ”Många skall gå igenom den, och så skall kunskapen öka.”

GSAM 85.5Den tyska bibeln av L. Van Ess, som även påven godkänt för katolska läsare, översätter det så här: ”Många kommer att söka igenom den, och kunskapen kommer att bli stor.”

GSAM 85.6I den svenska bibeln står det: ”Många skall söka i den, och kunskapen skall bli stor.”

GSAM 85.7I den reviderade dansk-norska bibeln står det: ”Många skall ivrigt söka, och kunskapen skall bli stor.”

GSAM 85.8I Midnight Cry från den 15 juni 1842 läser vi om detta sökande och om att erhålla kunskap om det som före 1798 var förseglat: ”Är det inte ett underbart sammanträffande att så många författare, utan att känna till varandra, kom fram till samma slutsats ungefär samtidigt?”

GSAM 86.1Härmed presenterar vi en lista över tjugo olika personer och grupper som upptäckte sanningen om slutet på de tvåtusentrehundra dagarna, inte genom att kommunicera med varandra, utan som ett resultat av flitigt sökande i Skrifterna, ledda av Guds Andes inflytande. Högst upp på listan placerar vi William Miller från delstaten New York; därefter följer A. J. Krupp från Philadelphia, Pennsylvania; David McGregor från Falmouth, Maine; Edward Irving från England; Archibald Mason från Skottland; W. E. Davis från South Carolina; Joseph Wolff, som verkade i olika delar av Asien; Alexander Campbell, i sin debatt med Robert Owen år 1829; kapten A. Landers från Liverpool, England; Leonard Heinrich Kelber från Stuttgart, Tyskland; Lacunza från Spanien; Hentzepeter från Haag i Holland; dr Capadose från Amsterdam i Holland; Rau från Bayern; präster från Tartarien år 1821; bibelstudenter från Jemen i deras bok med titeln ”Seera”; Hengstenberg i en annan del av Tyskland; ryssar vid Kaspiska havet; molokaner vid Östersjöns stränder osv.

GSAM 86.2Hur detta ämne då och då öppnade sig för profetistudenterna, och detta utan att de kände till varandra, framgår av följande:—

GSAM 86.3I Midnight Cry från den 15 juni 1842 finns följande ord: ”Har just mottagit en bok med följande titel: ’Two Essays on Daniel’s Prophetic Numbers of 2300 Days, and a Christian’s Duty to Inquire into the Church’s Deliverance, av Archibald Mason, pastor i Wishawtown, Skottland, Newberg. Tryckt efter Glasgow-utgåvan av Ward M. Gazeley, 1820.’ I denna bok säger Mason: ’Jag har nyligen sett en liten broschyr, som först publicerades i Amerika av pastor Wm. E. Davis från South Carolina och återutgavs 1818 i Warkington i södra England. Denna författare hävdar att de 2 300 dagarna inleddes med de sjuttio veckorna (kap. 9:24). Jag kan inte annat än instämma i denna åsikt.’”

GSAM 87Davis från South Carolina

GSAM 87.1I samma nummer av Midnight Cry sade redaktören: ”Davis bok måste ha skrivits omkring 1810.” Om det resonemang som framförs i boken säger han: ”Läsaren kan verkligen inbilla sig att han läser verk av Miller, Litch, Stores eller Hale, men vi tror att ingen av de nuvarande författarna om den andra ankomsten kände till att denna bok existerade förrän förra veckan. Redaktören för denna tidning [Cry] hade aldrig hört talas om den tidigare. Davis ståndpunkt om tidsräkningen, som stöddes av Mason, var att de 2 300 dagarna skulle avslutas med det judiska året 1843 – vårt år 1844.”

GSAM 87Joseph Wolff och tjugo andra

GSAM 87.2I Midnight Cry av den 31 augusti 1843 läser vi att ”år 1822 gav Joseph Wolff (från England) ut en bok med titeln ’He Will Come Again, the Son of Man in the Clouds of Heaven’.” Och vidare att ”år 1826 samlades tjugo personer, av alla ortodoxa övertygelser, i London tillsammans med herr Wolff för att studera Bibeln. De kom enhälligt fram till samma slutsats. De lade till 45 år till de 1 260.” Att lägga till 45 år till de 1 260 åren som slutade 1798 skulle föra oss till slutet av 1843, enligt den judiska tideräkningen, vilket i själva verket är vårt år 1844.

GSAM 87Alexander Campbells ståndpunkt

GSAM 87.3I samma nummer av tidningen sägs det om Alexander Campbell att ”år 1829 hade han sin berömda debatt med Robert Owen, den icke-troende, där han hävdade att Daniels syner sträcker sig till tidens slut, att de tjugotrehundra dagarna är år och kommer att upphöra omkring 1847 år efter Kristi födelse, vilket enligt hans egen redogörelse var fyra år före den allmänt vedertagna tidsräkningen.” Enligt hans beräkning skulle de 2 300 dagarna alltså faktiskt avslutas i slutet av 1843, räknat i hela judiska år från den kristna tideräkningen – i själva verket 1844.

GSAM 88.1I Midnight Cry från den 21 september 1843 finns ett uttalande om en bok som mottagits med titeln ”A Voice to Britain and America, in a Scriptural statement of the second advent of our Lord and Saviour, which we daily pray for, saying, ’tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden’,²⁵ av kapten A. Landers från Liverpool, utgiven av S. Kent & Co., 1839.”

GSAM 88.2”Han ger, liksom de andra, en tidsberäkning där slutet på de tjugotrehundra dagarna anges till 1847 år från Kristi faktiska födelse.” Det skulle motsvara vårt år 1844, eftersom han föddes fyra år före den allmänt vedertagna tidsräkningen.²⁶

GSAM 88Leonard Heinrich Kelber

GSAM 88.3I tidningen Review and Herald från den 17 maj 1892 finns en artikel av pastor L. R. Conradi från Hamburg i Tyskland, där han skriver:—

GSAM 88.4”De flesta av våra läsare har kanske hört talas om den berömde lutherske prelaten Bengel, som under förra seklet [enligt Schaff dog Bengel 1751] fastställde tidpunkten för vår Herres återkomst till år 1836, varvid hans beräkningar grundades på siffran 666 i Uppenbarelseboken. Men långt innan denna tid var förbi började en annan man att skriva, en rektor vid namn Leonard Heinrich Kelber. Hans första broschyr utkom 1824 under titeln ’Slutet är nära’ och innehöll en utläggning av Matteus 24 och 25. Den trycktes i Bayern. Men år 1835 utkom en mer omfattande broschyr med samma titel i Stuttgart, omfattande 126 sidor. Denna är av särskilt intresse, och för att ge våra läsare en bättre uppfattning bifogar jag en översättning av titelsidan: ’Slutet kommer, bevisat på ett grundligt och övertygande sätt utifrån Guds ord och de senaste händelserna; vilket fullständigt ogiltigförklarar alla fördomar mot att vänta på vår Herres ankomst eller att beräkna tiden; och tydligt visar hur prelaten Bengel felbedömde det stora avgörande året med sju år; ty inte 1836, utan år 1843 är slutpunkten, då den stora kampen mellan ljus och mörker kommer att avslutas, och vår Herre Jesu länge efterlängtade fredsregering kommer att inledas på jorden.’

GSAM 89.1”En andra upplaga utkom 1841, även den i Stuttgart, och såvitt jag vet ytterligare en i Sachsen. Som titelsidan visar bemöter pamfletten de vanliga fördomarna och visar på ett tydligt och uttryckligt sätt det befintliga sambandet mellan de 2 300 dagarna i Daniel 8 och de sjuttio veckorna i Daniel 9, och för dem fram till år 1843 (judiskt 1843 – vårt 1844). I resten av boken visar han sedan genom tidens tecken att denna händelse måste vara nära förestående.

GSAM 89.2”Det faktum att flera upplagor gavs ut vittnar i sig om det intresse den väckte. Broder Schäche, som nu bor i Australien, såg en annons om den till och med i den avlägsna provinsen Schlesien, och efter att ha beställt den läste han den med stort intresse bakom låsta dörrar. I boken finns inga spår av att författaren hade någon kännedom om någon liknande rörelse i världen, och ändå kom han genom Guds Ande fram till samma slutsatser.

GSAM 89.3”År 1842 skrev han en ännu mer omfattande broschyr på 286 sidor, även den i Stuttgart, med titeln ’Grundläggande och bibliska tankar om världens skapelse och varaktighet; eller ett grundligt svar på frågan: Varför Gud har skapat världen under sex dagar i följd – vår Herres nära förestående ankomst för att döma antikrist – de stora och glädjefyllda händelserna år 1843.’”

GSAM 89”Ben Ezra” (Lacunza)

GSAM 89.4Omkring år 1812 publicerade Lacunza i Spanien en bok med titeln The Coming of Messiah in Majesty and Glory. Författaren antog pseudonymen ”Ben Ezra” och tros ha varit en omvänd jude. Edward Irving från England översatte ovannämnda bok till engelska efter att han hade påbörjat sitt arbete om den andra ankomsten. Så berättades dess historia på åtminstone två språk.

GSAM 89.5Det är verkligen intressant att, efter så många år, sammanställa slutsatserna från de olika forskarna som, från början av förra seklet fram till 1840, beräknade perioden på 2 300 dagar och placerade de sjuttio veckorna som den första delen av den perioden, och sedan upptäcka att de alla är överens om att perioden avslutades år 1844.

GSAM 901844 – det sanna slutdatumet för de 2 300 dagarna

GSAM 90.1Frågan kan uppstå: Kan vi vara säkra på att 1844 är det sanna datumet för slutet av de 2 300 dagarna? Ja! För lika säkert som en falsk uppfyllelse av en profetia inte kan inträffa vid rätt tidpunkt för den sanna uppfyllelsen, lika säkert måste vi dra slutsatsen att året 1844 är det korrekta slutdatumet för de 2 300 dagarna. Gud, som förseglade denna kunskap fram till 1798 och lovade att ljuset då skulle lysa upp, ledde genom sin ofelbara Ande dem som uppriktigt sökte honom för att få en korrekt förståelse av tiden. Hans tid var kommen för att ”kunskapen” om detta ämne skulle ”öka”, och han gav det sanna ljuset.

GSAM 90.2Efter att ha funnit tidens slut för den tid som fördes till folkets förståelse under ”ändens tid”, är det lämpligt att undersöka betydelsen av denna upptäckt. Vi ser att under den perioden, när evangeliearbetet avslutas, ska en bestämd tid förkunnas för domstolens sammanträde. ”Och jag såg”, säger Johannes, ”en annan ängel flyga fram uppe i himlarymden; han hade ett evigt evangelium, som han skulle förkunna för dem som bo på jorden, för alla folkslag och stammar och tungomål och folk. Och han sade med hög röst: ’Frukten Gud och given honom ära; ty stunden är kommen, då han skall hålla dom. Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.”²⁷ Verkliga änglar förkunnar inte evangeliet för människor. Människan är den som Herren själv har utvalt att förkunna sitt evangelium till världens ände.²⁸ Denna ängel är alltså en symbol för ett evangeliskt budskap som tillkännager att tiden är kommen för att domen ska ”begynna, och det på Guds hus”.²⁹ Ett sådant budskap kunde inte hämtas ur Skriften förrän den tid som leder fram till domen hade upptäckts i Skriften. Perioden på 2 300 dagar sträcker sig, som redan antytts, fram till den undersökande domen över Guds folk.

GSAM 91Försoningsdagen – en tid för dom

GSAM 91.1Försoningsdagen, den jordiska helgedomens rening, uppfattades och uppfattas fortfarande av judarna som en domens dag. Och även nu, i deras utspridda tillstånd, trots att de inte kan utöva hela den forntida gudstjänsten som var förknippad med den högtidliga dagen, firas den som en domens dag. Som bevis för detta ska vi först citera ur en judisk tidning som ges ut i San Francisco, Kalifornien, med namnet The Jewish Exponent, organet för de ortodoxa judarna väster om Rocky Mountains. I numret från september 1892 fanns ett meddelande om att den sjunde månaden och försoningsdagen skulle infalla innan nästa nummer gavs ut. Deras benämning på den sjunde månaden är Tishrei, och den sjätte kallas Ellul; så skrev tidningen: ”Månaden Ellul är här, och de varnande tonerna från shofaren [trumpeten som skulle blåsas från den första till den tionde dagen i den sjunde månaden, Psaltaren 81:3, 4] hörs varje morgon i de ortodoxa synagogorna, som en uppmaning att förbereda sig för minnesdagen och den slutliga domen på Jom Kippur.” Eftersom de befann sig i slutet av Ellul, den sjätte månaden, och Tishrei, den sjunde månaden, stod i begrepp att börja, skulle de varje morgon under tio dagar höra trumpeten tillkännage årets slutliga dom enligt det typiska systemet.

GSAM 91Vittnesmål från en judisk rabbin

GSAM 91.2Återigen, år 1902, sade rabbin Isidore Myers, från en stor judisk församling i San Francisco, Kalifornien, när han tillkännagav försoningsdagen: ”När israeliten passerar tidens tröskel från ett år till ett annat påminns han med kraft om skapelsen och om Skaparens universella herravälde, och uppmanas att med trumpetstötar fira, så att säga, årsdagen av tidens födelse och den store Kungens kröning. Han uppmanas också av samma trumpets, eller shofars, ljud att i efterhand granska sina handlingar under det gångna året, medan han darrande står inför det allseende ögat av den eviga rättvisan, som sitter på domens tron.”

GSAM 92.1Eftersom helgedomen i den judiska tempeltjänsten renades en gång om året, måste det ha stått klart för Daniel att denna helgedomens rening vid slutet av de tvåtusentrehundra dagarna måste avse något annat än den årliga symboliska tjänsten. Herren hade redan instruerat sitt folk att när symboler används i profetior, ska den angivna tiden räknas enligt principen ”var dag svarande mot ett år”.³⁰ Så denna period på 2 300 dagar sträcker sig, som vi har sett, fram till avslutningen på Kristi verk som överstepräst i den himmelska helgedomen – den undersökande domen över dem vars fall, genom bekännelse, har förts in i den himmelska helgedomen.

GSAM 92Domsbudskapet som skulle komma år 1844

GSAM 92.2När den tidsperiod då de heligas dom skulle inledas hade upptäckts, öppnades vägen för att, enligt Herrens ordning av händelser, såsom den är angiven i profetian, budskapet skulle kunna förkunnas: ”stunden är kommen, då han skall hålla dom.” Lägg märke till att det inte står att budskapet skulle förkunnas omedelbart efter upptäckten av denna tidsperiod, utan att det ljus som tidigare varit ”förseglat” skulle uppenbaras. Vi ser tydligt att detta fullbordades. I de följande kapitlen kommer det att framgå att Herren lika tydligt angav den tidpunkt då adventbudskapet skulle förkunnas, och lika bokstavligt gavs förkunnelsen till världen.