Kapitel 2 — Frälsningsplanen avslöjad

GSAM 38.1”Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.”¹ ”Ty så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång, inom en liten tid, skall jag komma himmelen och jorden, havet och det torra att bäva; och alla hednafolk skall jag komma att bäva, och alla nationers Begär skall komma (ordagrant efter KJV); och jag skall fylla detta hus med härlighet, säger HERREN Sebaot.”²

GSAM 38.2Från den tid då Adam fördrevs från Edens lustgård och livets träd har de ord som riktades till Satan angående kvinnans avkomma – ”Denna skall söndertrampa ditt huvud” – gett hopp om djävulens slutgiltiga nederlag, om att hans listiga planer skall omintetgöras och om en återgång till livets träd. Den förväntade – den utlovade Avkomman – blev således alla nationers Begär.

GSAM 38.3I ovanstående citat från Haggai framgår det att den efterlängtades ankomst är förknippad med den tid då Herren skall skaka både himlen och jorden. Paulus placerade, när han skrev till hebréerna, denna skakning i framtiden och sade: ”Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva.» Dessa ord »ännu en gång» giva till känna att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande. Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga.”³ Detta språk om den enda skakningen, som ännu ska komma, tycks placera den i nära samband med den slutliga upprättelsen av Guds rike, under Kristus, den utlovade Säden, alla nationers Begär.

GSAM 39.1Den återupprättelse som ska fullbordas genom Kristus kan tydligt ses i dessa sista dagar av alla som har hela Bibeln öppen framför sig. Så var det inte för de forna. Herrens ord kom till dem, ”bud på bud, bud på bud, rad på rad, rad på rad (ordagrant efter KJV), litet här, litet där.”⁴ Således var uppenbarelsen av frälsningsplanen för dem lik den rättfärdiges väg, ”lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.”⁵ Därför blir det av stort intresse att kortfattat följa den gradvisa utvecklingen av denna plan för hans forna folk.

GSAM 39Fördröjningen avslöjades inte från början

GSAM 39.2Herren sköt inte genast upp deras hopp och gjorde deras hjärtan bedrövade genom att uppenbara för dem att det skulle dröja hundratals år innan de skulle nå fullbordandet av sina förhoppningar i den utlovade Säden. Av de nedtecknade fakta drar vi slutsatsen att de fick tro att det första barnet som föddes skulle vara den Säden: och att Eden mycket snart, på något sätt, skulle återupprättas, och att de återigen skulle få tillgång till livets träd. När Kain föddes utropade Eva: ”Jag har fött en man genom HERRENS hjälp.”⁶ Vissa hebreiska forskare vittnar om att texten, bokstavligt och fullständigt översatt, lyder: ”Jag har fått en man, Herren.” Det vill säga: Här är den Säd som ska utföra detta herraväldiga verk att besegra Satan. Det finns inget omnämnande av något sådant uttryck från Evas sida när Abel föddes. Hon kunde, och skulle naturligtvis, anta att den förstfödde var den som skulle uppfylla löftet. Hur måste inte hennes förhoppningar ha grusats, ja till och med dött, när Kains karaktär utvecklades och hon bevittnade hans onda väg som slutligen ledde till att han dödade sin bror. Innan Abel dödades måste de ha fått viss insikt och kunskap om det framtida offer som skulle bringas för deras skull; ty Abel, enligt gudomlig anvisning, förde fram sitt lamm som offer, medan Kain, som hade fått samma undervisning som sin bror, förde fram ett offer av markens frukter, och detta till och med blandat med en anda av vrede och avund. Abels offer var mer välbehagligt än Kains, ty det gjordes ”genom tro”, och om det skriver Paulus: ”talar han ännu, fastän han är död.”⁷

GSAM 40Är Set avkomman?

GSAM 40.1Efter Abels död föddes Set, och då återuppväcktes hoppet; ty ”Gud”, sade Eva, ”har beskärt mig en annan livsfrukt, till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.”⁸ Därefter räknades Set in i släktlinjen från Adam. (Se 1 Mosebok 5:3.) Kain, den egentlige förstfödde, räknas inte med i släktregistret. Det är mycket troligt att Eva antog att Set nu var den utlovade avkomman. Av berättelsen framgår det att människorna efter Sets födelse började kalla sig själva vid Herrens namn. (Se marginalanteckningen till 1 Mosebok 4:26.) Kanske gjorde de detta i tron att Set var den som skulle bli den slutgiltige härskaren, Herren, och störta Satans olagligt tillskansade herravälde.

GSAM 40Hoppet riktades mot Noa

GSAM 40.2I den kortfattade redogörelsen för händelserna från Adams tid till Noas födelse ges knappt mer än släktens genealogi. I och med Noas födelse (”den rättfärdige”, marginalanteckning) väcktes hoppet på nytt, och folket sade: ”Denne skall trösta oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN har förbannat.”⁹ Det gudomliga ordet säger ingenting om hur eller på vilket sätt de förväntade sig tröst; men man hyste hoppet att förbannelsen över jorden på något sätt skulle mildras. Kunskapen om den ondska som rådde på Noas tid, då människorna skulle fylla världen med så mycket synd och våld att mänskligheten skulle utplånas från jorden genom en översvämning, och endast Noa och hans familj undkomma förstörelsen; samt det faktum att han under hundratjugo år skulle varna världen för den förestående undergången – allt detta hölls undan från dem.

GSAM 41Babel byggs

GSAM 41.1Efter syndafloden fick folket genom Noa i uppdrag att återbefolka jorden; men när de började föröka sig förkastade de Herrens plan att styra över dem. Nimrod grundade kungariket Babel (som senare kallades Babylon, den första av de jordiska regeringarna).¹⁰ Lite senare började folket bygga Babels torn för att göra sig ett namn och för att förhindra att de skulle spridas ut över jorden, precis tvärtemot vad Herren genom Noa hade lärt dem. Istället för att tålmodigt vänta på att Herren skulle fullborda sina avsikter tog de saken i egna händer, varpå Gud förvirrade deras språk och de därmed spreds ut.

GSAM 41Abraham ska bli världens arvtagare

GSAM 41.2Om vi följer den korta berättelsen fram till den tionde i släktledet från Noa, kommer vi till kallelsen av Abraham, till vilken Herren sade: ”hela det land som du nu ser skall jag giva åt dig och din säd för evärdlig tid. Och jag skall låta din säd bliva såsom stoftet på jorden; kan någon räkna stoftet på jorden, så skall ock din säd kunna räknas. Stå upp och drag igenom landet efter dess längd och dess bredd, ty åt dig skall jag giva det.”¹¹ Trots detta löfte till Abraham om att han skulle ta landet i besittning försäkrade Herren honom att han skulle dö. Paulus säger att han gick ut till ”det land som han skulle få till arvedel.”¹² Denna fråga om löftets uppfyllelse blev utan tvekan klar för Abraham i en syn från Gud, ty han ”väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud.”¹³ I Romarbrevet 4:13 står det att löftet var ”att han skulle få världen till arvedel”; inte i dess nuvarande tillstånd, utan förr eller senare, efter att han skulle uppstå igen.

GSAM 42.1Ur mänsklig synvinkel kunde Abraham inte förstå hur den utlovade avkomman kunde vara hans egna efterkommande. Han föreslog därför att Elieser, hans förvaltare, skulle utses till avkomman. Herren sade: Nej, utan det skall vara en som ”utgår från ditt eget liv.” Nu börjar Herren uppenbara för honom att hans avkommas slutgiltiga verk inte kommer att fullbordas omedelbart. Han sade till Abraham: ”din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år … du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.”¹⁴

GSAM 42.2Abrahams hustru föreslog en oklok plan för att påskynda uppfyllandet av löftet; men efter att Isak hade fötts, en riktig son till Abraham och Sara, hans lagliga hustru, sade Herren om Ismael och hans mor Hagar: ”Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son”.

GSAM 42.3I prövningen av Abrahams tro, då han skulle offra Isak på altaret, fick han en lärdom om de dödas uppståndelse. Det sägs om honom: ”han tänkte på att Gud var mäktig att till och med uppväcka [Isak] från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat.”¹⁵

GSAM 42Det sanna fröet

GSAM 42.4Abraham fick en gång veta att den sanna Säden, genom vilken alla nationer skulle välsignas, även om den var av hans avkomma enligt köttet, i själva verket skulle vara Guds Kristus; ty Herren sade inte till honom: ”’och åt dem som komma av din säd’, såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: ’och åt din säd’, vilken är Kristus”.¹⁶ Aposteln Paulus sade om detta: ”eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: ’I dig skola alla folk varda välsignade.’”¹⁷ Löftet till Abraham förnyades till Isak och hans säd,¹⁸ och även till Jakob.¹⁹

GSAM 42.5Eftersom Jakob hade tolv söner, skulle frågan nu naturligtvis uppstå: Genom vem ska den sanna avkommans härstamning spåras? I det inspirerade vittnesbördet som Jakob avlade om sina söner avgjordes saken: ”Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess Shiloh kommer (ordagrant efter KJV) och folken bliva honom hörsamma.”²⁰ Som en uppfyllelse av detta är det värt att här notera att israeliterna, trots att de var underkastade olika nationer, tilläts ha sitt Sanhedrin. Således hade Juda – judarnas stam, uppkallad efter Juda – ett visst inflytande i sin regering tills Shiloh (Kristus) faktiskt kom.

GSAM 43Den dolda tiden

GSAM 43.1Patriarkerna hade viss kunskap om återupprättelsen och den utlovade Säden; men när eller hur länge innan han skulle komma var fortfarande dolt för dem. När Jakobs efterkommande förökade sig i Egypten och den assyriske Farao (Jesaja 52:4) – som ”icke visste av Josef”,²¹ – förtryckte dem, vände deras tankar naturligtvis tillbaka till de 400 (i själva verket 430) år som nämnts för Abraham som den period som skulle omfatta deras lidanden och deras vistelse som främlingar, i hopp om att befrielsen från dessa skulle inleda det utlovade arvet.

GSAM 43.2När Mose föddes såg hans föräldrar att ”det var ett vackert barn”.²² De måste ha fått insikten att han, under Guds ledning, skulle bli Israels befriare från deras grymma träldom. Utan tvekan förmedlades denna kunskap till Mose; ty när han, vid fyrtio års ålder, bestämde sig fullt och fast för att följa med de förtryckta israeliterna och lida med dem snarare än att kallas Faraos dotters son och arvtagare till den egyptiska tronen,²³ och när han började försvara sitt folks sak och i deras försvar dräpte en egyptier, förvånade han sig djupt över att de inte kände igen hans verk; ”Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning.”²⁴

GSAM 44.1När Herrens tid var inne för israeliterna att lämna Egypten, gav de sig av, och det skedde på den förutsagda dagen, till och med på dagen. 2 Mosebok 12:40, 41. De kunde inte ha betraktat Mose som sin slutgiltige härskare och den avkomling till vilken löftet hade givits, ty han tillhörde Levis stam, och hade inte Jakob i sin inspirerade förutsägelse förkunnat att Juda skulle vara deras härskare tills Shiloh skulle komma?

GSAM 44”Jag ser honom, men icke denna tid”.

GSAM 44.2När israeliterna var på väg till Kanaan kallade Balak, kungen av Moab (en ättling till Lot), på Bileam för att förbanna Israel. Herren förvandlade hans förbannelse till en välsignelse, genom vilken de fick ytterligare insikt, avsedd att skingra tanken att den slutgiltiga befrielsen från Satans maktövertagande skulle ske omedelbart vid deras intåg i Kanaan. I Skriftens redogörelse för detta står det att Bileam, i en syn från Gud, sade: ”Jag ser honom, men icke denna tid, jag skådar honom, men icke nära. En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ned alla söner till Set.”²⁵

GSAM 44.3Om detta talrika släkte som härstammar från Abraham talar Paulus på följande sätt: ”Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som död, avkomlingar ’så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand, som man icke kan räkna’. I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara ’gäster och främlingar’ på jorden.”²⁶

GSAM 44.4Israels hjärta behövde inte förtvivla eller bli nedslaget av Bileams förutsägelse att fullbordandet av deras hopp varken är ”nu” eller ”nära”; ty Herren hade, inte långt före denna profetia, satsat sitt eget liv på att det härliga tillståndet slutligen skulle komma. Genom Mose sade han: ”Men så sant jag lever, och så sant hela jorden skall bliva full av HERRENS härlighet.”²⁷ Under profeten Habakuks tid, 863 år senare, upprepades samma sanning, men beskrevs som en händelse som ännu låg i framtiden: ”Ty jorden skall varda full av HERRENS härlighets kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.”²⁸

GSAM 45Helgedomsgudstjänsten – en förebild för den sanna

GSAM 45.1När Herren förde Israel ut ur Egypten, förkunnade han inför hela lägret sin lag med moraliska bud och gav dem en avskrift av densamma på sten, ingraverad med hans eget finger, så att de ständigt skulle riktas framåt mot den Frälsare som slutligen skulle offra sig själv för dem; och för att deras synder skulle kunna renas bort genom hans dyrbara blod lät han uppföra en helgedom i öknen. Mose uppmanades att bygga detta tabernakel, eller helgedom, i alla dess detaljer exakt enligt den modell som Herren visade honom på berget.²⁹ Tjänsten i denna helgedom var en skugga av Kristi verkliga tjänst i den himmelska helgedomen.³⁰ Medan Guds syfte med helgedomens offer och offergåvor var att inför människorna hålla uppe en skugga av ”det tillkommande goda”,³¹ var Satans strävan att leda folket att fästa sin uppmärksamhet på själva offret, i stället för på Kristus och hans verkliga tjänst, av vilken detta endast var ett exempel. På så sätt försökte han leda dem att förlita sig på sina egna gärningar för frälsning.

GSAM 45.2Det var Herrens avsikt att vara härskare över sitt folk – israeliterna – att utkämpa deras strider och underkuva folken. Han hade sin egen metod att regera, vilket framgår av följande text: ”sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar åt dem. Därunder förgick en tid av vid pass fyra hundra femtio år. Sedan gav han dem domare, ända till profeten Samuels tid.”³²

GSAM 45Israel kräver en kung

GSAM 45.3Israeliterna ogillade uppenbarligen Herrens sätt att styra dem. Det var dock hans avsikt och hans vilja att de skulle vara ett utvalt folk, skilt från alla andra omkring dem. Hade de strikt följt hans anvisningar, skulle till och med folken säga om dem: ”I sanning, ett vist och förståndigt folk är detta stora folk.» Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar äro det så nära som HERREN, vår Gud, är oss, så ofta vi åkalla honom?”³³

GSAM 46.1I sitt missnöje bad de Samuel att utse en kung över dem, och Herren sade till Samuel: ”mig hava de förkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung över dem.”³⁴ Återigen sade de till Samuel, och nu med något mer befallande tonfall: ”Så sätt nu en konung över oss till att döma oss, såsom alla andra folk hava.”³⁵ Samuel redogjorde noggrant inför dem för det förtryck som skulle drabba dem om de fick en kung, men ”folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: ’Nej, en konung måste vi hava över oss.’ Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som dömer oss, och som drager ut i spetsen för oss till att föra våra krig.”³⁶

GSAM 46.2Så hade de kungar som regerade över dem i omkring femhundra år, först som ett enda rike under Saul, David och Salomo; sedan uppdelat i de två rikena, Israel och Juda. Ytterst få av deras kungar var goda och rättfärdiga, men de flesta av dem var ogudaktiga och ledde folket in i avgudadyrkan och grova missgärningar. Så var folket inte bara likt de omgivande nationerna genom att ha en kung, utan likt dem i ogudaktighet, genom att överge sina fäders Gud och genom att tillbe avgudar och himlens härskaror.

GSAM 46.3Herren sade om detta kungliga styre genom profeten Hoseas mun: ”Det har blivit ditt fördärv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hjälp. Var är nu din konung, som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer? Och var har du dina domare, du som sade: ’Låt mig få konung och furstar’? Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort.”³⁷

GSAM 47Riket störtades

GSAM 47.1Detta kungliga styre fortsatte tills kaldeerna brände Jerusalem, tog tempelkärlen och förde Juda i fångenskap till Babylon, där de förblev i sjuttio år, såsom förutsagt mot dem. När detta monarkiska styre upphörde, sade Herren genom profeten Hesekiel till Zedekia, deras siste kung: ”du, dödsdömde, ogudaktige furste över Israel, du vilkens dag kommer, när din missgärning har nått sin gräns, så säger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan. Det som nu är skall icke förbliva vad det är; vad lågt är skall upphöjas [Babylons härskare], och vad högt är skall förödmjukas [denna högt självupphöjda härskare över Juda stam]. Omstörtas, omstörtas, omstörtas skall detta av mig; också detta skall vara utan bestånd, till dess han kommer, som har rätt därtill, den som jag har givit det åt.”³⁸

GSAM 47.2Denna rättmätige härskare, den sanna Säden, är Kristus. Om honom skrev profeten Mika: ”du Herdetorn, du dotter Sions kulle, till dig skall det komma, ja, till dig skall det återvända, det forna herradömet [herraväldet över jorden, återupprättat i Kristus], dottern Jerusalems konungavälde.”³⁹

GSAM 47.3När Israel förlorade spiran övergick den i händerna på kungen av Babylon. Eftersom de successivt stod under styre av Medo-Persien, Grekland och Rom, störtades riket tre gånger. Under kejsar Augustus, kejsare av Rom, föddes Kristus, den rättmätige arvingen till Davids tron – den sanna Avkomman av kvinnan, av Abraham och av David – och på det sätt som förutsagts.

GSAM 47.4För att folket skulle förstå att den rättmätige härskaren, den sanna Avkomman, var mer än en vanlig dödlig människa med ett kortlivat rike, inspirerade Herren psalmisten att skriva så här: ”jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden. Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.” ”Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen; såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.”⁴⁰

GSAM 48.1I Jesajas profetia läser vi vidare om denne härskare på följande sätt: ”ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.”⁴¹

GSAM 48Henoks och Elias upptagande

GSAM 48.2Det finns upptecknade exempel på personer i forna tider som fördes upp till himlen utan att smaka döden. Om Enok, den sjunde från Adam, sägs det: ”Sedan Hanok så hade vandrat i umgängelse med Gud, såg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort.”⁴² ”Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och ’man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort’. Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud.”⁴³

GSAM 48.3Återigen, när Elia och Elisa vandrade tillsammans, ”under det att de nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn eld, med hästar av eld, och skilde de båda från varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen. Och Elisa såg det och ropade: ’Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!’ Sedan såg han honom icke mer.”⁴⁴

GSAM 48.4Enok profeterade om Kristi återkomst som domare över hela jorden med följande ord: ”Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga, för att hålla dom över alla och bestraffa alla de ogudaktiga för alla de ogudaktiga gärningar som de hava övat, och för alla de förmätna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot honom.”⁴⁵

GSAM 49Job undervisade om Herrens återkomst

GSAM 49.1Job, som tros ha levt på Mose tid, hade viss kunskap om Kristi återkomst och uppståndelsen; ty han sade: ”Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok, ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan! Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött (ordagrant efter KJV) få skåda Gud. Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling.”⁴⁶

GSAM 49Davids tron – Herrens tron

GSAM 49.2Davids tron kallades Herrens tron. ”Så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin fader David.”⁴⁷ Det heter att Herren ”med ed hade lovat honom [David] att ’av hans livs frukt sätta en konung på hans tron’, därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse.”⁴⁸ Och det sägs vidare om Kristi framtida regering: Han skall sitta på Davids tron. (Se Jesaja 9:7.) Återigen: ”Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde … ’Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.’ Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: ’Du är min son, jag har i dag fött dig.”⁴⁹ Vidare: ”HERREN sade till min herre: ’Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.’”⁵⁰

GSAM 49Judarna förbryllade

GSAM 49.3Dessa texter förbryllade judarna. Här fanns ett problem som de inte kunde lösa: om David kallade honom Herre, hur kunde han då vara hans son? Hur kunde han vara ett barn, född av Davids säd, och ändå vara Immanuel – Gud med oss? Ändå förkunnade Jesaja, deras egen profet: ”den unga kvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel.”⁵¹

GSAM 50.1Kristus visste mycket väl vilken fråga som skulle tysta de kverulerande fariséerna, och därför frågade han dem: ”Vad synes eder om Messias, vems son är han?” De svarade honom: ”Davids.” Då sade han till dem: ”Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom ’herre’? Han säger ju: ’Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ Om nu David kallar honom ’herre’, huru kan han då vara hans son?”⁵²

GSAM 50.2Detta ämne anspelas återigen på i Psaltaren 45:6–7: ”Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira. Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.”⁵³ Med dessa skriftställen i åtanke måste det judiska folket ha haft höga föreställningar om den framtida härskarens och återupprättarens karaktär. Det kunde inte ha varit på något annat sätt.

GSAM 50Säd av gudomligt ursprung

GSAM 50.3Det gavs detaljerade anvisningar om Kristus och hans födelse, ty Herren angav genom profeten Mika hans gudomliga ursprung och till och med den lilla by där han skulle födas: ”Men du Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar” (marginalanteckning, hebr., från ”evighetens dagar”).⁵⁴

GSAM 50Guds närvaro manifesterad i shekinah och molnet

GSAM 50.4Senare i israeliternas historia, när Salomo hade fullbordat uppförandet av templet, som han sade måste vara ytterst ”storslaget”, intog Guds härlighets shekinah sin plats mellan keruberna ovanför försoningslocket. Det står skrivet att vid invigningen av templet, när prästerna kom ut ur det heliga, ”uppfyllde molnskyn HERRENS hus, så att prästerna för molnskyns skull icke kunde stå där och göra tjänst; ty HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus.”⁵⁵ Herrens närvaro i detta tempel blev uppenbar för folket i härlighetens moln. Herren besvarade Salomos bön vid detta tillfälle och sade till honom: ”Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats.”⁵⁶

GSAM 51.1Folket syndade – gav sig in i avgudadyrkan – och följaktligen låg deras stad och helgedom i ruiner i sjuttio år. Efter fångenskapen återuppbyggdes templet under Zerubbabels ledning. Även om det inte var lika praktfullt som det som Salomo hade byggt, sade Herren ändå om det genom sin profet: ”Den tillkommande härligheten hos detta hus skall bliva större än dess forna var.”⁵⁷ Detta tempel förskönades av Herodes, och i dess gårdar undervisade Frälsaren. Det förra templet hade ett härlighetsmoln som föreställde Herren, men in i det andra kom Frälsaren själv, alltings Skapare.

GSAM 51Isais stams härliga regering

GSAM 51.2För de förväntansfulla och väntande människorna på Jesajas tid måste beskrivningarna i hans profetia av de härliga händelserna i samband med den slutliga förlossningen ha varit en källa till styrka och uppmuntran. Dessa profetior beskriver återigen mycket tydligt den släktlinje från vilken denna förväntade Befriare skulle komma, enligt följande: ”Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en telning från dess rötter skall bära frukt. Och på honom skall HERRENS Ande vila, vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, HERRENS kunskaps och fruktans Ande. Han skall hava sitt välbehag i HERRENS fruktan; och han skall icke döma efter som ögonen se eller skipa lag efter som öronen höra. Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden. Och han skall slå jorden med sin muns stav, och med sina läppars anda döda de ogudaktiga.”⁵⁸

GSAM 52Uppståndelsen enligt profeterna

GSAM 52.1Profeten Jesaja undervisade också om läran om de dödas uppståndelse med dessa tröstande ord: ”HERREN Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat. Och han skall på detta berg göra om intet det dok som höljer alla folk, och det täckelse som betäcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten, och skall taga bort sitt folks smälek överallt på jorden. Ty så har HERREN talat. På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi förbidade och som skulle frälsa oss. Ja, där är HERREN, som vi förbidade; låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.”⁵⁹

GSAM 52Riket på den förnyade jorden

GSAM 52.2Samma profet säger att det skall bli en förnyad jord där den slutliga regeringsperioden skall upprättas: ”Ty se, jag vill skapa nya himlar [atmosfäriska himlar] och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå [marginalanteckning, hebr., ’komma över hjärtat’, det vill säga att åter önskas]. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop. Där [från den tid då den nya jorden skapas] skola icke mer finnas barn som leva allenast några dagar [ett kortlivat barn], ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått [för tidig ålderdom]; nej, den som dör ung skall dö först vid hundra års ålder [i tider då människor nådde en livslängd på niohundra år kunde barn vara hundra år gamla], och först vid hundra års ålder [under de senare åren av en hundraårig livstid] skall syndaren drabbas av förbannelsen. [De som dör när den nya jorden införs är de som går under i ’de ogudaktiga människornas fördärv’. 2 Petrus 3:7.] När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd [livets träd, Septuaginta] uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk.”⁶⁰

GSAM 53.1Hesekiel blickar ut över tidens långa horisont mot de dödas uppståndelse. Genom honom säger Herren: ”Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land.”⁶¹

GSAM 53Han har burit våra sorger

GSAM 53.2För Jesaja, evangelieprofeten, uppenbarades mer fullständigt Frälsarens prövning, lidanden och död för människornas skull. ”Vem”, säger profeten, ”trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar? Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad, att vi höllo honom för intet. Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.”⁶²

GSAM 53.3Ska dessa så underbara händelser inträffa under min livstid? Det skulle både folket och profeten ha kunnat fråga. Svaret skulle ha varit: Det är inte nu de ska inträffa; tiden är ännu inte kommen för denne store Befriares ankomst. Men profeten säger: ”dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land.”⁶³

GSAM 54Daniels profetior avslöjar framtiden

GSAM 54.1Det var dock genom profeten Daniel som Herren började undervisa sitt folk om de på varandra följande riken som skulle uppstå och härska fram till upprättandet av hans eviga rike; och avslöja en särskild tidsperiod, från en händelse som då ännu inte hade inträffat, till Messias faktiska framträdande och borttagande. Tolkningen av Nebukadnessars dröm avslöjade att de fyra riken som skulle härska över världen skulle förlora i makt och storhet i samma utsträckning som värdet på guld, silver, mässing och järn minskar; och att rikenas slutliga splittrade och oeniga tillstånd skulle kunna jämföras med sprödheten hos järn blandat med lerig lera. Därefter skulle himmelriket komma, vilket skulle följa på nedgången av dessa riken som skulle bli som agnar på sommarens tröskplats, så att ingen plats skulle finnas för dem, medan Guds rike skulle fylla hela jorden.

GSAM 54.2Därefter, i synen i det sjunde kapitlet, under symbolerna för de fyra stora djuren, behandlas samma ämne återigen, och andra drag hos dessa riken presenteras. I detta kapitel beskrivs utvecklingen och verksamheten hos det ”lilla hornets” makt som skulle uppstå, efter uppdelningen av det fjärde riket i tio delar, och som skulle störta eller underkuva tre av dem för att etablera sig som en andlig härskare över dem alla. Denna påvliga makt skall bestå i det fjärde rikets splittrade och bräckliga tillstånd, till och med i 1 260 år. Så uppenbarades händelser som sträcker sig fram till den tid då Kristus tar emot riket från sin Fader och ger det till den Högstes heliga; ett rike som slutligen skall härska över hela jorden och bestå för evigt.

GSAM 55De tjugotrehundra dagarna

GSAM 55.1I åttonde kapitlet i Daniel, under synen om baggen, geten och om hur det ”gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det växte övermåttan”, förs profeten återigen fram till tidens slut. I verserna 13 och 14 riktas hans uppmärksamhet mot en tidsperiod – 2 300 dagar – som sträcker sig fram till domen. Detta var en lång tidsperiod, och så uppfattade profeten det också; ty ängeln meddelade honom att synen ännu gällde många dagar framöver. Ännu hade inget datum angetts för dagarnas början, och därför avslutar han kapitlet med att säga: ”jag var häpen över synen, men ingen förstod den.”

GSAM 55De sjuttio veckorna till Messias

GSAM 55.2Det nionde kapitlet berättar om ängeln som kom till Daniel, som svar på hans bön, för att ge honom insikt och förståelse. Han informerade honom om en period på sjuttio veckor. Sextionio av dessa veckor av år [vilket, enligt vad vi får veta, är betydelsen av ordet shevooim, översatt med ”veckor”] skulle sträcka sig fram till Messias. Den tidpunkt från vilken perioden skulle börja, ”ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp”, hade ännu inte givits. Frågan uppstår: Hur kunde Daniel veta var de sextionio veckorna skulle sluta? I det tolfte kapitlet tas tidsfrågan åter upp, och på hans fråga: ”vad bliver slutet på allt detta?” får han beskedet att gå sin väg, ty orden är förslutna ”och förseglade” till ”ändens tid”, då de visa skall förstå.

GSAM 55.3Utan tvekan är denna tidsfråga ett av de exempel som aposteln Petrus anspelar på när han säger: ”Angående denna frälsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras eder. De hava rannsakat för att finna vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem hänvisade till, när han förebådade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet som därefter skulle följa.”⁶⁴

GSAM 56De ogudaktigas öde

GSAM 56.1Malaki, den siste av profeterna i Gamla testamentet, lämnar en gripande beskrivning av de ogudaktigas slutliga undergång: ”se, dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn. Då skola alla fräcka människor och alla som göra vad ogudaktigt är bliva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger HERREN Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem. Men för eder, I som frukten mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar. Då skolen I slippa ut och hoppa såsom kalvar som hava varit instängda i stallet. Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva såsom aska under edra fötter, på den dag då jag utför mitt verk, säger HERREN Sebaot.”⁶⁵

GSAM 56.2Med alla dessa uppgifter nedtecknade i Gamla testamentet, som israeliterna hade tillgång till och som avslöjade så många aspekter av frälsningsplanen för dem, hur stort måste inte intresset ha varit hos de flitiga studerande av Ordet när de såg och insåg att de närmade sig den tid då denna utlovade Säd skulle komma. Medan massorna, och till och med de som varje sabbat läste Skrifterna i synagogorna, inte förstod ordet (Apg 13:27), bad de fromma och studieflitiga, som troget granskade Skrifterna under Andens ledning, utan tvekan innerligt, precis som aposteln Johannes gjorde under denna tidsålder: ”Kom, Herre Jesus, och kom snart.”